Den här Alla Hjärtans-dagen är ett lågvattenmärke vad gäller mys och romantik. Åtminstone för mig.
Någon gång runt Calles födelse missade jag att betala mobilfakturan (jag hade lite annat att göra) och idag av alla dagar väljer Tele2 i sin outgrundliga vishet att stänga av abonnemanget.
Mannen talade om att han skulle äta middag med sin kund, inte med moi. Och han berättade glatt att när hans kollegor frågade vad han skulle ge mig idag, svarade han ”Ge? Jag har ju redan gett henne en son”.
I butiken när jag köpte The Holiday tyckte mannen bakom kassan så synd om mig när jag ensam med barn shoppade romantisk komedi att han bjöd på chokladen jag tänkt trösta mig med. Kan man bli mer patetisk än att dregla över Jude Law på Alla Hjärtans dag?
När jag lyfte upp Calle och försökte pussa honom, kräktes han ned mig. Och han bajsade sig inte upp till skulderbladen, utan faktiskt ända upp till öronen. Ja, dit hade det kommit vid det laget jag fått av honom hans body. Hans nya, vita body.
Men det är faktiskt ändå väldigt mysigt. Jag kan till och med skratta åt det som hänt. Och då har jag inte ens druckit vin. Än.