Bland bubbelbröd och guldpinnar*

Visserligen har jag semester även från bloggen, men jag kunde inte låta bli.
Vi har varit på McDonald's tv gånger på en vecka, vilket aldrig hänt tidigare. Det är nog fler gånger än C varit där hittills, vill jag tillägga.

Bredvid oss andra gången sitter några fnittriga tonårstjejer med gott om fritid. C flirtar vilt med dem och frågar dem gång på gång vad de heter.

Jag kom ihåg när jag var en av dem.
Nu är jag en i mängden barnfamiljer. En sån där morsa, en anomym medelålders del av en skrikig familj, omejkad, trött och med fotriktiga skor. En sån där som jag aldrig skulle bli.

Hjälp, vad hände?


*C:s beskrivning av det släta hamburgerbrödet och pommes frites.

Sömntuta

Så här skrev jag när C var lika gammal som lillan, dvs en månad:

"Han sover nästan ingenting, äter varannan timme dygnet runt och vill bli buren hela tiden.
Sov när bebisen sover - tjena, om det är typ aldrig, när ska man sova då? När man är ute och går med vagnen? "

Jag kom ihåg när jag var på återbesök hos läkaren på BB Stockholm och jag nästan grät för att C bara sov 8-10 timmar per dygn. Alla som sa att bebisar bara sov hade jag lust att nita.

Lillan sover nästan dubbelt så mycket som C. Men eftersom det är i 2-3 timmars intervaller får jag inte sova så mycket mer, men jag har hunnit duscha, äta, natta brorsan (hennes, inte min), fixa med bokföring och blogga lite.

Och jag känner mig betydligt mer balanserad.

PS Tusen tack för all uppvaktning, alla snälla ord här, på Facebook och per sms och brev! Tack för fina presenter och för all omtanke - jag har inte hunnit tacka alla personligen (jag hinner inte allt, även med en normalsovande bebis), men jag är såååå glad och tacksam för omtanken. Kärlek!