onsdag 30 januari 2008

Men han är inte din pappa, lilla hjärtat

Idag lyckades jag på något märkligt vis passera Nathalie Schuterman. Två gånger. Hm.
Eftersom den 70%-iga rean hade pågått i flera dagar trodde jag att det skulle vara helt utplockat – och alltså helt plånbokssäkert att gå in.
Det var det inte.
Det bidde Marc Jacobs till både mor och son. Ett par skor till mig och urgullig pyjamas till baby C med texten ”Marc who?”.

Risken finns att han kan säga Marc innan han säger mamma…


Ett par såna här fast svarta bor nu i garderoben

tisdag 29 januari 2008

Förbannade fk

Jag är så arg på en viss myndighet att jag skulle kunna %&%&/"#%&"(#)"/ (fyll i passande eldfängd handling här) dem. Försök att vara egenföretagare och få rättvis föräldrapeng. Eller som i mitt fall - egenföretagare som varvar uppdrag med att hoppa in som anställd då och då. Då brinner det i huvudet på FK-människorna och de måste dissekera mina deklarationer i minsta krona och upprätta a- och b-inkomster (jo, det är sant) och jämföra dem.
Till min fördel? Knappast, va.

Till nästa barn ska jag antingen vara anställd eller bilda aktiebolag. Eller vara miljonär och strunta i struntsummorna de tycker att min insats som mamma är värd.

söndag 27 januari 2008

Strike a pose, baby

Jag har varit lite restriktiv med att lägga ut bilder på baby C, men nu gör jag det i alla fall. Jag hoppas och tror att ingen finner något intresse i att använda bild på knodden för egna, elaka syften. Och jag vill inte behöva lösenordsskydda alla fotografiprydda inlägg.

Hursomhelst, här jag och Calle i ett nästan dagsfärskt foto. Till skillnad från sin äldre kusin vill C ännu inte le på bild. Han älskar att le in i spegeln, men så fort kameran kommer fram, snöper han ihop munnen och stirrar stint in i linsen.



Han hälsar att han vill bli tagen på allvar och inte avfärdas som en himbo.

fredag 25 januari 2008

Livet från den ljusa sidan

Trött efter en ännu en nappsprättarnatt satt jag mig imorse med knodden i knät och åt müsli. Det gick finemang fram tills han med en blixtsnabb rörelse körde näven i skålen, grabbade tag om en massa müsli och fil och sprätte det över sig, mig, soffan och nya mattan. Jag ställde ifrån mig skålen, reste mig och gick mot badrummet, strösslandes solrosfrön och hasselnötter. Badrummet var dock upptaget av mannen, som var lite medtagen efter gårdagens personalfest. Jag styrde om kursen mot köket. Mer müsli föll som ett spår efter oss.
När jag stod och bände kruskakli ur knoddens små kletiga händer kunde jag inte annat än skratta.

Humor är tragedi plus tid, säger Mark Twain. Tur att tiden går väldigt fort ibland.

torsdag 24 januari 2008

Drömkroppen

Jag tittade mig i spegeln häromdagen och upptäckte att jag hade jättesnygga armar! Borta var östermalmsvingarna. Överarmarna var vältonade och precis lagom muskulösa.

Aha, tänkte jag. Babybärande is the shit! Strunt i svindyrt, svettigt gym – att kånka omkring på en 7,5-kilosknodd är det som ger bitiga biceps och sträckta triceps.

Sedan vaknade jag.

tisdag 22 januari 2008

Det måste vara vispgrädden

Idag skrattade Calle för första gången.
Jag stod i köket och gjorde potatismos, när mannen höll fram knodden. Och han skrattade så att han höll på att kikna. Visserligen inte ett vackert pärlande – eller ens kluckande – skratt, men väl ett hjärtligt hehehehehe, så att hans föräldrar nästan började gråta av glädje och stolthet.

Jag berättade det för väninnan, som genast undrade om hon kunde få receptet.

måndag 21 januari 2008

Om jag hade pengar…

Till slut föll valet av skötväska på en Ju Ju Be All som jag hittade på Pippilotta. Smart, svart och med plats för alla pryttlar man numera måste släpa omkring på.

Fast drömskötväskan är en Prada Tessuto Baby Bag som jag hittade på Saks Fifth Avenue. Tyvärr kostar den sådär 7 000 kr, vilket är dubbelt så mycket som baby C fått i barnbidrag hittills. Och betydligt mer än vad föräldrapenningen – och förnuftet – tillåter. Men fin är den.


Allra roligast var dock texten på Saks hemsida:
DUE TO POPULAR DEMAND, A CUSTOMER MAY ORDER NO MORE THAN THREE UNITS OF THESE ITEMS EVERY THIRTY DAYS.

Vilka kunder har de egentligen?
Kaniner?

lördag 19 januari 2008

Asymmetriskt är väl trendigt igen?

Igår var jag och C uppe tidigt eftersom jag skulle göra en filmad intervju. Numera måste jag ju gå upp i svinottan för att vara utanför dörren vid halv tio. Det ska matas och bytas och matas och rapas och kläs på och bytas och stoppas ned. Och så ska jag hinna duscha, äta och mejka mig. Minst två timmar tar proceduren. Minst.

C var snäll och glad efter över nio timmars sömn i sträck (!) och rätt glupsk. Tyvärr blev det lite stressigt på slutet och han ville inte äta klart. Men vi kom i tid och inspelningen gick bra.
Jag hoppas bara att det inte syntes vad som var smärtsamt uppenbart för mig: det ena bröstet var en c-kupa och det andra en f-kupa…

Tack och lov för omlottoppar!

torsdag 17 januari 2008

Fast mitt i vintern ser man ändå inte så mycket

I vår lilla lägenhet behövs ingen baby watch - eller babyvakt, som det visst också heter. Det är så litet att vi hör honom gny, oavsett var vi befinner oss.

Men hos mormor och hos morfar – och andra vuxna människor med hus eller generösa våningar – är det bra och bekvämt att kunna lyssna på den lille när vi försöker få lite egentid.

Mannen hade ett ärende till Claes Olsson och beslöt att slå till där. Han gick fram till disken, utan att veta exakt vad manicken hette, och sa att han ville ha en sådan där babe watch.
Killen bakom disken, som uppenbarligen inte tyckte att mannen såg ut som en tärd småbarnsfar, var blixtsnabb:
”Aha, du menar en kikare?”.

tisdag 15 januari 2008

Chocoholic

De senaste dagarna har jag lyckats besöka tre av de främsta chokladhaken i stan: Chokladfabriken, Lux Dessert & Choklad och Xoko. Chokladvärldens motsvarighet till ett hat trick, helt enkelt.

På Chokladfabriken kan jag rekommendera de chokladdragerade salta mandlarna (eller hur, Eva?), på Lux kola- och havssaltpralinerna (anar ni ett tema här?) och Xokos underbara chokladsemla är magiskt god!



Om jag nu bara kan jag klämma in en liten avstickare till Robert E:s choklad – hans kardemummapraliner är ljuvliga! Som extra bonus har jag smitit in på välfyllda Kungsholmens Choklad & Caffè och köpt mannens mjölkchokladfavorit – Amedeis blåa chokladkaka.

Och jag som undrar om jag någonsin kommer att bli av med de där sista kilona…

måndag 14 januari 2008

Hoppsan

Och så upptäckte jag att American Apparel har barnkläder! Kanske inte i butiken - det hann jag inte se när jag flängde igenom, men online. Söta små plagg i ekologisk bomull, till exempel. Som om det inte fanns nog med frestelser på nätet…


American cutie!

American Ajdå

På väg till möte med man och son sprang jag igår förbi American Apparel och slet åt mig lite snygga trikåplagg. Som gravid älskade jag deras Interlock pencil skirt, vilken jag köpte i Paris i våras. Nu blev det en svart likadan – och jag hoppas att slippa stretcha den i samma utsträckning (höhö) som den förra. Dessutom köpte jag en snygg omlottopp till - ja, egentligen en klänning om man är 18 år och har ben upp till armhålorna.


Kjol minus mage

Jag hann inte prova, så jag frågade om det var öppet köp, men fick till svar att det bara var bytesrätt i 30 dagar. Nåväl, skulle det inte passa så är sannolikheten stor att jag hittar något annat där.

Väl hemma provade jag kläderna. Med Calle i famnen. Vips hade han överrakningskräkts ned både topp och kjol.

Jag tror inte att bytesrätt är aktuellt heller.

söndag 13 januari 2008

Big love

I fredags kväll, när lille C slocknade för natten helt otippat redan vid 18.45, satt mannen och jag och gjorde ingenting alls. Nåja, lite planerande inför vårens och sommarens resor, men mest njöt vi av att vara två. Vi lyssnade nostalgiskt på Fleetwood Mac – min favoritplatta är Rumours (Gypsy), mannens är Tango in the night (Big Love, Everywhere).



När jag gick och la mig vid 00.20 kände jag verkligen en överväldigande stor kärlek till den bedårande bebisen bredvid mig.

Den känslan var kvar, om än lite mindre påtaglig, när han vaknade kl 02.30. Och 05.30. Och 08.30.

Han är söt när han sover.

fredag 11 januari 2008

Snygg på smällen, not so much just nu

Att vara snygg på smällen var ingen större konst. Mitt hår var fylligt och svallande, min barm likaså (utan bra bh svallade det minsann en del). Hyn och ögonen strålade ikapp. Magen var påtaglig, men perfekt rundad.

Gravida kvinnor bär på livets hemlighet. När hemligheten väl kommit ut försvinner en del av magin. Visst, som ammande mamma är man en hjältinna och alla säger hur chic man är och hur smal man blivit – så länge man har den chicaste av accessoarer under armen. Då är alla fashion faux pax förlåtna.

Utan bebis känner jag mig bara mjuk runt midjan, med permanenta påsar under ögonen, mjölkfläckiga, urtvättade trikåtoppar och gamla jeans som sitter som korvskinn.

Inte ens sooo last season.

torsdag 10 januari 2008

Mamma behöver en drink…

Idag har det varit ömsom vin, ömsom vatten. Klockan 16 och 19.30 var jag redo att lägga upp lille C på Tradera (komplett med bilder och allt). Han har någon slags tolvveckorstrots, som gör att han kan le ena sekunden och galltjuta nästa (och nu menar jag att han låter som om någon sticker en kniv i honom).

Efter kl 18 har det mest varit det senare. Tur att mannen kom hem, tog över gnällig bebis, matade, gullade och håller på att natta. Som tur är vet jag att det bara är en fas (klyschigt, va?).

Kolikföräldrar är mina hjältar.

onsdag 9 januari 2008

Nu sover alla barnen… inte

Med tanke på intervjun med Hugo Lagercrantz i DN idag om att spädbarn ska sova fyra timmar i stöten.

Men vad gör man om spädisen inte vill sova? Lille C tar 45-minuters powernaps på dagen. I vagnen kan han sova ett par timmar utomhus. Om man har tur.

”Många mammor uppskattar att få tre och en halv timmes egen tid och vila”, säger Lagercrantz. Jo, jag tackar! Jag har inte haft det sedan i mitten av oktober.

Kan någon komma på ett sätt att få alla spädbarn att sova fyra timmar på dagen (utan narkotiska preparat), så spår jag ett Nobelpris i medicin.
Och hundratusentals tacksamma föräldrar.

Dessutom undrar jag vad man ska göra av bebisen mellan matningarna om det ska gå fyra timmar som han föreslår. Lille C vill ha mat varannan timme.

Kanske kan farbror Hugo kånka runt på min gallskrikande bebis de andra två timmarna?

tisdag 8 januari 2008

Tja, det blir svårt med uppropet

Imorgon, när lille C är 11, 5 veckor, ska vi äntligen skicka in anmälan om hans namn.
Det ska göras inom tre månader, säger Skatteverket.

Jag är mest intresserad vad som händer efter tre månader? (”Vi väntar och ser”, säger mannen, som är om möjligt ännu bättre på att skjuta upp saker än vad jag är.) Om man inte bestämt sig, tvångsnamnger staten knodden då? Eller får den bara ett nummer?

7356534 Nilsson
Bebis Andersson
X Svensson (utläses det Xerxes då?)

Vid lusläsning står det att ”om man inte anmäler förnamn kommer det att sakna förnamn i alla officiella register, t ex hos skolan…”

Skolan? Hallå! Det är minst sex år dit. Innan dess lyckas nog även de allra segaste föräldrarna att få in ett papper. Typ Calles mamma och pappa.

måndag 7 januari 2008

Mina barn, dina ungar, andras fotbollslag

I vissa fina förorter är det trendigt att ha tre barn. Två är så… så Svensson och somliga skaffar därför ett tredje barn för att visa att de har råd. Och jag som trodde man valde att få barn för kärlekens skull… Men de måste väl fylla SUV:en med något.

Hursomhelst, ännu trendigare är det att ha ett par, tre barn själv och träffa någon som också har en handfull ungar. För att ha råd med halvt fotbollslag, då måste man ha stålar! Särskilt om laget ska utöva diverse dyra sporter och knuffas nedför skidbackar i Alperna, skumpa runt på hästryggar i Andalusien och simma i Medelhavet under minst ett lov på år.

Själv funderar jag på att vara sådär New York-trendig som Sarah Jessica Parker och nöja mig med en unge. Det finns nämligen tvillingar i släkten – och vips skulle vi bli tvungna att flytta till Saltis.

söndag 6 januari 2008

Off-off-off Broadway

Hur duschar man med en baby som blir snabbare uttråkad på tillvaron än Lindsay Lohan på män?

Jag kör musikalmornar i duschen, när Calle sitter i babysittern och jag sjunger valda stycken ur olika musikaler. Det brukar bli en hejdlös blandning av mer eller mindre tonträffsäker sång, komplett med viftande armar och lite benspark från både min och hans sida.
Hans favoriter so far (mentometermätt i gurgel och vift) är ” Dance ten, looks three (Tits and ass)” från A Chorus Line och ”It’s a hardknock life” från Annie.

Jag vet inte om det är bra eller oroväckande.

onsdag 2 januari 2008

WWCCD

WWJD – what would Jesus do – har varit en populär fråga som många amerikanska ungdomar har ställt sig när det gäller allt från sex till val av film.

WWCCD – what would Coco Chanel do – är det som gäller här hemma och kom på tapeten i och med ett dilemma nyligen. Vår älskade Bugaboo går inte in i hissen – bakhjulen är lite för breda – och jag har tröttnat på att lossa liggdelen, vika ihop underdelen, stuva in den i hissen, balansera liggdelen ovanpå, klämma in mig själv och upprepa allt igen när man kommit ner/upp.

Vi har fått höra att Buggan var den absolut minsta vagnen och tänkte nog inte så mycket på vad det skulle innebära att lyfta av, vika ihop och stuva in - om och om och om igen. Jag kan skylla på att jag var gravid, vad mannen skyller på vet jag inte.

Hursomhelst, de gravida grannarna under oss såg mig en dag lyfta ur, fälla upp och sätta ihop och berättade glatt att deras Teutonia Fun minsann gick in i hissen. Så fort de gått började jag gråta och krävde att vi omedelbart skulle flytta till barnvagnsvänliga Hammarby Sjöstad.

Efter lite eftertanke inser jag att det nu bara finns två saker att göra. Ja, förutom att flytta, vilket vi kommer göra, dock inte det närmaste halvåret.

1. Köpa en Teutonia Fun. (Men behålla Buggan tills vi flyttat)
2. Såga sönder hissdörren så att de retsamma fyra centimetrarna försvinner.

Teutonian är en utmärkt vagn, men vi gillar verkligen Bugaboon, särskilt med denimtyget. Så då frågade mannen vad Coco Chanel skulle ha gjort i vår situation.

Det var enkelt. Hon, som faktiskt aldrig försakade funktion enbart för formens skull, skulle köpa en Teutonia Fun och sy ett jäkligt snyggt överdrag till. Quiltat. I svart och vitt.

Vid närmare eftertanke är det en utmärkt idé! En sån vagn vill jag verkligen ha! Jag kanske ska ringa lille Carls namne i Paris och fråga om han kan svänga ihop något…


En dam som som skapade både smarta och snygga plagg

tisdag 1 januari 2008

Vi börjar väl från början

Vad är Mamavaganza?
Allt om det mytompsunna moderskapet. Ibland med lite extra tillsatt socker - verkligenheten kan vara alldeles för trist, daaahling. Men alltid i grund och botten sant - direkt från källan.

Vad är en yummy mummy?

Glamorös kvinna som shoppar och lunchar sig igenom graviditeten och stolt visar upp magen som den senaste it-väskan. Att vara gravid ser hon som ett sätt att införskaffa en helt ny garderob. När barnet väl kommer ut döljer en yummy mummy sina rödsprängda ögon med stora Chanelsolglasögon och La Prairie-concealer (just den här mamman tål nämligen inte YSL:s Touche Èclat).
Självklart är hon praktisk och förstår att moderskapet innebär uppoffringar. Därför har hon valt femcentimetersklackar på sina Pradaskor istället för tio.

Ett ynka inkägg hittills. Var kan jag läsa mer?

Tja, jag har tidigare skrivit om vägen till altaret på
Bridexena.
Och senast från liten bulle till jättebula under namnet Skönheten och odjuret i magen.