lördag 30 augusti 2008

torsdag 28 augusti 2008

Under den rosa hoodien

Igår morse var det följ-med-pappa-till-jobbet-stund, eftersom jag hade en jobbfrukost jag inte ville missa. Några timmar senare hämtade jag upp en liten glad kille, klädd i en kaskad av färger. Rosa, rött, blått och brunt. Och svart och vitt. Det blir liksom så när pappa klär honom. Och pappa är mer noggrann än mig med att vränga könskonventioner. Därav rödrosa hoodie.

”Det är inte varje dag man får ett sådant leende”, säger östermalmsdamen som går bredvid oss nedför Birger Jarlsgatan.
”Nej, svarar jag, ”han är väldigt glad och flirtig av sig.
”Ja, vad söt han är”, säger damen och ser hans rosa kofta och nappsnöre ”eller är det en hon?”

Vad svarar man på det?
1.”Vänta lite, så ska jag kolla.”
2.” Oj, nu blev jag osäker själv av allt rosa.”
3.”Jamen du har rätt. Och vi som döpt knodden till Calle – så dumma vi känner oss!”

Hej Loopia, ni kan skicka mina mail nu

Mitt annars så utmärkta webbhotell, Loopia, har rasat ihop fullständigt. Och med - en i IT-sammanhang relativt ovanlig - politikerinstinkt förnekar de att det är några stora problem. Som i att vi har ett litet, litet budgetunderskott. Eller att omorganisationen på Försäkringskassan har lett till lite, lite längre handläggningstider. Det är några procent som har lite svårt att komma åt sina mail.

Men jag kommer ju inte in på min webbmail alls. Och att POP:a mailen funkar förstås inte.

Det är lite med dem som med Ryanair. Jättebra bolag. Det är först när det går åt helvete och man står där på en flygplats i "Frankfurt" (dvs 14 mil söder om)och inte vet hur eller när man kommer därifrån som man ångrar att man inte sejfat med SAS.

Smakar det, så kostar det.

tisdag 26 augusti 2008

Who’s down with NAPP?

Baby C gillar sina nappar. Och han gillar att kasta dem. Morgon och kväll råder det ett lågtryck runt spjälsängen och napparna duggar tätt.

Med förvånansvärd precision skickar han iväg små MAM-missiler. Gärna klockan sex på morgonen. Och på mig.



It's raining MAM, hallelujah!

måndag 25 augusti 2008

I’d rather be sleeping

Hade jag haft en bil hade jag tryckt upp ett klistermärke med just den texten och smällt fast det på kofångaren. För är det något som jag numera gör helst av allt – före shopping, drinkande, ätande och gosande med både man och barn – så är det att sova.

Nu har jag ändå tur och har en liten knodd som sover hela natten, men det hjälps inte eftersom jag inte går och lägger mig nio. När han vaknat 06.30 är jag medvetslös. Jag vill inte gå upp. Jag vill ligga kvar, läsa tidningen, somna om. På dryga tio månader har jag vaknat före Calle sådär tre gånger.

Om fjorton år kommer han att sova till elva. Då kommer jag med viss sadistisk glädje att se till att han vaknar med hjälp av kastrullskrammel och ekonyheterna.

lördag 23 augusti 2008

Slut på det roliga

Jag fick ett sms från mammalediga väninnan, vars frisör förfasat sig över hennes hår. Vår pakt ”kul & ful” lider uppenbarligen mot sitt slut.

Det hela går ut på att vi är hellre fula och kuliga än lägger ner en massa tid på att våndas över vårt utseende. Precis motsatt är mannens motto: ”Det spelar ingen roll vad du gör, bara du är snygg när du gör det”.

Efter skräckvägningen i Götet (+4 kilo! Hur?!) är även jag benägen att byta sida.

måndag 11 augusti 2008

Uppåt väggarna

Även om baby C inte växer i samma rekordtakt som en del av sina jämnåriga kompisar blir han ju längre. Framför allt armarna är längre. Och de har dessutom en mystisk teleskopfunktion som blir mer och mer uppenbar.

Numera når han hela soffbordet, en bra del av fönsterbrädorna och lite av köksbordet. För att inte tala om alla skåp och lådor som han lyckas peta upp.

När jag frågar vänner och släktingar med äldre barn var sjutton man ska göra av alla saker som han numera fingrar på, som orkidéer, glasburkar, kryddväxter, papper och andra pryttlar svarar de bara lugnt ”flytta upp dem”.

Vaddå flytta? Upp? Vart? Vi har inte några hyllor hemma annat än bokhyllan och den är minsann redan proppfull av böcker.

Ska vi stoppa upp basilikan i Le Klint-lampan?

De hängande trädgårdarna på Kungsholmen, jomenvisst.


Nämen titta, prima plats för en Ocimum basilicum

lördag 9 augusti 2008

Sov sött...Eller?

Att göra vaggvisor av Nirvana funkar sådär. Utan gitarriff och Kurts själfulla sång (nåja, sång och sång stundtals) får de melankoliska melodierna en klart mordisk underton av det läskiga keyboardliknande instrumentet.

Det perfekta soundtracket till en Stephen King-rysare om nattliga, slingrande varelser som lurar under spjälsängen.
Vill du verkligen utsätta din bebis för det?
Och dig själv?


I en mardröm nära dig?

fredag 8 augusti 2008

Svett och tårar igår – skratt och bubbel idag

Nu när baby C är nio månader har vi på ett skönt sätt kommit in i rutiner och har en riktigt mysig tillvaro tillsammans. För det mesta. Men ibland blir man sådär nyföräldrasvettig igen och C gnäller och är på alla sätt omöjlig.

Som igår. Jag fick en hormonsvallning och rev ut hela klädkammaren och C skrek och vi var pinsamt sena till lunchen med förtjusande baby A och hans lika förtjusande mor. Väl där skrek C åt allt innan han somnade.
Idag är allt mycket bättre. Och FK ringde (kors i taket!) och lyckades med lite hjälp av mig på lösa ärendet med uppgifter de har haft sedan i mars.

Fem månaders väntan löst på fem minuter.

När (hah!)pengarna kommer ska jag minsann dricka en flaska bubbel och omdömeslöst fylleshoppa på Net-a-porter.

onsdag 6 augusti 2008

Ludde den femtonde och en massa kalorier

Lunchen på Le Louis XV var fantastisk!

Vi möttes med ett ”ah, välkomna, Frank vill träffa er”. Frank heter Cerruti i efternamn och är köksmästare. Visserligen är Ludde en Alain Ducasse-restaurang, men många anser att det är Franks förtjänst att stället är ett av Rivierans bästa restauranger - och en orgie i bladguld.
Eller för att citera en recension: ”down-home Riviera cooking within a Fabergé egg”.

Frank (som är vän till vän) hälsade varmt på oss och frågade (på franska) om vi ville se köket. Om vi ville! För er som inte är matnördar är detta motsvarigheten till att Nicholas Ghesquière frågar om man vill hänga med backstage på en Balenciagavisning.
Andlöst tågade vi efter honom i köken – pluraris. Det stora köket, patisseriet, chokladrummet, dessertköket, bankettköket – alla med en hop människor. Och eftersom det var lunch var det hyfsat lugnt och relativt glest bland kockhattarna.

Efter en tur av köket satte vi oss ned på altanen med utsikt över casinot. Vår nyinförskaffade kamera och lilla Chanelbabyn fick var sin liten pall att vila på.



Genast kom det en silvervagn rullande, fylld med is och immiga champagneflaskor och med två svartklädda killar hängande efter.
”The Chef vill bjuda er på ett glas champagne”, sa de i kör. Vi valde husets champagne på magnumbutelj.


Och menyn, vad jag minns och i kortform:
Först ammis i form av en liten servett med friterade frasiga miniraviolis, fyllda med färska örter.
Efter det kom brödvagnen. Ah, Bendel, brödvagnen! Briocher, baguetter och det lokala baconbrödet slogs om plats med olivoljeindränkta bröd, vikta bröd, krulliga bröd och bröd med spenat i.
Vagnen sladdade in på det spegelblanka marmorgolvet, varpå jag frågade om det inte vore läge för bromsar. Kyparen ser på mig och svarar: ”Madame, they don’t make silver brakes”.



Till brödet två sorters smör, ett saltat och ett osaltat, sött och smakrikt.
Sedan var det dags för tunt skivade cruditéer med en majonäsliknande sås.
Mannen åt Vitello Tonato och jag grekiska grönsaker till förrätt.
Sedan kom sea bass med söta, lätt torkade tomater och kikärtsmjölsstavar, även det ”Compliments of the chef”.
En ny silvervagn rullades fram. Här trancherades vårt ankbröst, inlindat i fikonlöv och med stora, saftiga bakade fikon till. Tillsammans med små rödbetor och färska mandlar.



Ostar – askiga getostar, lagrade hårdostar och morbier, rinnande camembert, såååå svårt att välja och svårare att komma ihåg - rullades in på ytterligare en silvervagn.



Därefter serverades mascarponeglass och varma smultron skedades över.
Mannen tog ställets chokladtårta och jag en något märklig komposition med mjölkglass med fleur de sel (iofs gott) men lite för söta karamellknäckiga tillbehör.
Och så minipajer med röda frukter och citron. Och petit choux plus knäckigt mandelflarn. Och purfärska vaniljmacaroons. Och chokladpraliner.



Sedan kom Madeleines, kola i prassligt papper och – här satte vi stopp – hallonsmakande marsmallows.
Till detta drack vi förutom champagnen ett trevligt rosé och sedan hyfsat kaffe.

Fyra timmar och två tusenlappar fattigare stapplade vi därifrån. Vi kryssade mellan alla lyxåk och tog bussen hem till vår lille skatt igen. Nöjda och belåtna och så mätta att jag inte åt på ett dygn efteråt.

Fast nästa år blir det nog geten igen.

tisdag 5 augusti 2008

Spjälor är hårda, bebisar är mjuka

Vi är rörande överens, jag och baby C: resesäng är roligare. I resesängen spexade han för fullt, tumlade runt och studsade mot de fjädrande nätväggarna. Inte lika kul upptäckte C när han var tillbaka i sin gamla själsäng och tjongade in i spjälorna under en av sina semesterpiruetter.

Det bästa med resesängen var annars att den stod en trappa ned. I natt var det dags att sova på det gamla vanliga viset, sådär 20 cm från varandra. Jag vaknade så fort baby C vände sig.

I resesängen tog han för övrigt sina första steg. I singularis, i ett par omgångar. Ett steg, sedan stöp han som sin moster en rosévinsstinn Valborgsmässonatt för sådär 20 år sedan.


Ungefär här slutade kvällen för Syster Yster

PS Syster/moster är numera en högst skötsam yrkeskvinna och småbarnsmor. Just därför ser jag det som min systerliga plikt att påminna henne om sitt färgglada förflutna.