Nu är julen god!

Vi kom fram till Skåne efter endast smärre förseningar, vi har packat upp, packat in och ätit god julmat. Om några timmar ska det öppnas paket och allt är som det ska. Lille C petar lite på klapparna under granen, men kan inte i sin vildaste fantasi tänka sig vad som ryms däri. Jag vet till och med att jag får en fin klapp av maken - för säkerhets skull fick jag vara med och välja ut den...

Kram och god jul på er allihopa! Må knäcken vara fast, klapparna hårda och små (eller stora och mjuka), glöggen varm och nära och kära snälla.

Julefrid? Hardly

Dan före dan före dan före dopparedan. Hann inte hälften av det som stod på min att göra-lista idag. Dagen efter jag är tillbaka på jobbet igen ska jag förmodligen flytta. Inte ens det är klart. Det är inte heller klappinköp. Förstå att paniken växer i det mamavaganziska hushållet. Hur jag än vrider och vänder på det verkar lite jullovsjobb oundvikligt. Morr.
Fast först hägrar havet och lugnet.

Jamen här händer ju ingenting

Det är inte bara mannen som påpekar det. Det är familj, vänner och trogna, icke-besläktade bloggläsare också.

Alltså, det händer så mycket att jag inte hinner skriva. Jag kommer på mig själv med att formulera fyndiga små inlägg i huvudet när jag duschar, står i kön på Ica eller borde sova.

Annars har livet sin gilla gång. C har haft krupp, jag har fått vabba med resultat att några dagars noggrant planerat hårt arbete och julklappsshopping gått om intet.

Och så har jag fått låna en finfin Nokia N97 Mini som man kan mobilblogga ifrån, så nu ska det uppdateras vid alla möjliga tillfällen minsann (om bara Tele 2 kan förse mig med uppkoppling).

Fast det kommer även fortsättningsvis att ske få inlägg från duschen.

Morgonnatt

Smaka på ordet. Beskrivningen är C:s och passar på pricken in på tillståndet - de där timmarna det är morgon, men fortfarande helt mörkt ute. Tyvärr måste vi gå upp - och ut - medan det fortfarande är morgonnatt.

Om tre veckor vänder det, unge man. Och om ett halvår kommer det att vara dag sent på kvällen.

Trogna bloggläsare vet att min erfarenhet av Barnbutiken är, tja sådär. Man skulle kunna säga att Anna Wintour och Giorgio Armani har en varmare relation.
Tre månader för att få en Briosäng som vi beställt. Ytterligare 12 månader för att få en ny långsida, eftersom den levererades defekt. Tiotals frustrerade besök och dubbelt så många timmar i telefonkö.

Så man kan undra vad som rörde sig i mitt huvud när jag behövde en fotplatta till Stokkestolen och gick in till Barnbutiken. "Tyvärr", säger blondinen bakom disken "den färgen tillverkas inte längre. Vi kanske kan specialbeställa den, eller så kan du beställa en annan färg och måla om."

Just det.

På något sätt föll det mig inte in att ringa Stokke direkt. C:s mormor, däremot, är framåt och företagsam. Och barnbutikerna är uppenbarligen mer serviceminded och expediterna har lite bättre koll på sortimentet i Göteborg. För visst tillverkas den färgen fortfarande.

Så nu kommer det en fotplatta om 8-10 dagar. Ingen är gladare än jag.
Möjligtvis lille C, som nu kommer att kunna vila sina små fötter mot någonting.

Nu fattar jag vad fredagsmys är

Det är att äta middag med lille C, dricka varm choklad och äta lussekatter från Brunkebergs bageri efteråt, titta på Nalle Puh och skratta så vi kiknar åt Nasses fumligheter.

Det är att höra dörren låsas upp och mannen komma hem från Moskva, att sitta i fåtöljen och äta sura bilar och lyssna på honom när han sjunger Vyssjan Lull, samtidigt som en liten späd röst inflikar små kommentarer.

Det är att märka att det blivit tyst inifrån C:s rum och att man har några timmars på tu man hand med sin älskade. Inga tacos, ingen Idol. Bara Bjärekyckling och möjligtvis några gamla Frasieravsnitt.

Det är att veta att någon annan går upp tidigt på lördagsmorgonen om en viss liten kille vaknar alldeles för tidigt.

Borta bra men hemma bäst

Nu är vi hemma igen. Mysigt, för att citera C.
Det var underbart, men jobbigt. Tack och lov för morfar i Texas! C fick hänga med honom och jag fick shoppa, en alldeles utmärkt (om än finansiellt förödande) situation.
Lusten att blogga har liksom legat nere, både privat och professionellt. Ska ta tag i det nu, jag lovar!

In the meantime, här är ett litet smakprov på en kille på promenad längs stranden i the Hamptons:

Mamavaganza is alive and well and living in... St Louis

Den stora USA-turnen gar bra, men ack sa jobbigt det ar att resa sjalv med en trotsig tonaring. Imorgon fortsatter vi till Houston, dar morfar far ta hand om trotsaren och hans mamma far duscha ifred, samt shoppa.

Mer utforlig rapport - om det sistnamnda - kommer.

En stor portion trots, tack

Tyvärr sammanföll tvåårsdagen med det hittills värsta trotsutbrottet. C matvägrade helt, spottade apelsinklyftor på golvet och tjöt så att tårarna sprutade.

Hugh Grant kallade en gång ett utbrott han fick för "shouty crackers" och det beskrev ungefär rätt bra ungens tillstånd. Kan även kallas "drama queen scenes by a two year old".

Kvällen slutade dock harmoniskt med långt gemensamt bad och en del bus.
Och nu ska jag också sova.

Grattis älskade busunge!

Idag fyller C två år!
Jag ska inte plåga er med en förlossningsberättelse i repris. Den kan ni läsa här i så fall.

Så här såg jag ut den 18 oktober - några timmar innan värkarna satte igång:


Så här såg C ut när han var några timmar:


Så här såg han ut häromdagen:


Tyvärr är de två sistnämnda mobilbilder med taskig kvalitet, jag har inte laddat över alla foton i datorn än.

Tänk att 4,8 kilo och 54 centimeter har blivit 13+ kilo och 87 centimeter. Och tänk så mycket som händer i huvudet på honom! Älskade, älskade unge.

Nä, nu måste jag jobba vidare, medan lilla hjärtat äter pinnglass på dagis iförd krona. Men ikväll ska det minsann kramas!

Bara din vanliga fyrbarnsmorsa

Det tyska undret ha gjort det igen. Heidi har fått sitt fjärde barn, lilla Lou som kom till världen för ett par dagar sedan. Sedan tidigare har hon Johan, 3, Henry, 4, och Leni, 5. Och hon ser ut som hon gör. Hur? Hur?



Jag önskar att mina tyska gener tog sig det uttrycket. Som det är nu är jag bara bra på att gå i takt och ge order.

Mera öl

Ikväll var jag och C på bokrelease. C sprang omkring som en tok och hejade på alla.
Han gick nyfiket fram till ett tomt vinglas i lämplig höjd och tog ett bastant tag.
Jag talade om att det var någon annans glas och att det inte var så lämpligt att dricka ur.
"Öl?" kom frågan. Igen. Suck.
"Nej", svarade jag ömt, om än lite oroad av hans fixering vid jästa drycker.
"Vin?" sa han då.
Lite perplex visste jag inte vad jag skulle svara. Min tystnad tolkade han som medhåll.
"Vin" konstaterade han belåtet.

På något sätt känner jag på mig att det här kommer att få mig att framstå som en dålig mamma. Igen. Suck.

Far och flyg – igen

Bara några timmar in i arbetsdagen ringde de från dagis och berättade att C var rejält röd i ögat och hur snabbt kunde jag vara där? Jag glömde förstås att ljuga och säga att jag var på konferens i Katrineholm och kunde vara där om tre timmar (när jag i själva verket satt på kontoret och åt lunch). En ovanligt pigg unge med lite ögonklet plockades upp trettio minuter senare och så var det förstås slutjobbat.

Nåja, arbeta kan jag göra kvällstid också. Fast just nu har jag fullt upp med att planera en resa till New York. Som om det inte räckte med att boka och organisera flera plåtningar och intervjuer på distans ska jag dessutom ha med mig C. Själv.
Jag måste fixa flyguppgradering om det går (har redan bokat helt ok platser på planet), hämtning vid flygplatsen (ja, det ska gå att få bilbarnstol), boende (helst en liten tvåa i Chelsea), barnpassning (fått några bra tips), inrikesflyg till nästa destination (fortfarande osäker på datumen). Och spika jobbschemat, som sagt.
Dessutom ska jag försöka hinna träffa några vänner.

Det här börjar likna ett heltidsjobb.

Affärsmannens hustru - the movie

Igår satt jag i en biofåtölj och grät mig igenom "Tidsresenärens hustru". Det handlar i korthet om en kvinna som blir kär i en man med en genetisk defekt som gör att han reser i tiden. Förutom en del logiska lappkast var det en underhållande snyftare.
Som hustru till en man som reser mycket (om än inte lika oplanerat) och jobbar ännu mer känner jag igen mig i hennes situation.



Många ensamma middagar. Och man kan liksom inte räkna med att de ska hämta på dagis.

Känns det igen?

Mitt liv: somna för sent, vakna försent, komma försent till jobbet, komma försent till lunchmöte, komma tillbaka till jobbet lite sent, plocka upp C lite sent, börja laga mat försent, börja skriva försent, lämna artikel försent, somna försent.

Kolla, jag är alltid sen! Jag måste försöka komma i fas - såvida det inte är jag som har precis rätt tid och resten av världen kör Moskvatid.

Man kan alltid hoppas.

Vår dagliga öl

Min lång bloggabstinens har berott på jobb, stress, tristess, kris och en massa inte roliga och inte så intressanta orsaker. Nu tar jag nya tag – det finns ju sååå mycket skoj att berätta. Nä, jag är inte helt ironisk, det händer saker med junior varje dag som jag önskar att jag hade tid att skriva ner och blogga om.

Som imorse. Jag gjorde iordning min i princip dagliga Berocca när C får syn på den och utbrister:
”Äppeljuice!”
Jag svarar att det är minsann ingen juice. C säger att han vill ha den och jag replikerar:”Nej, lilla hjärtat, det är bara för vuxna”.
C är tyst en sekund och säger sedan frågande:
”Öl?”

Jajamän, mamma dricker sin morgonöl. Undrar om de pratar om sådant på dagis?
Det ska bli jättekul att gå dit i fortsättningen.


Morgon som kväll

Lust!

Ååååh, vad den här är fin! Ååååh, vad jag vill ha den. Fast Balmainkavajen kostar ungefär lika mycket som en unge får i barnbidrag på ett år, så jag måste nog släppa tanken på dessa blanka satinslag och uppnosiga axlar.



Dessutom har jag ju redan spenderat augustis barnbidrag på skor. Den här månaden tänkte jag köpa några åt junior också.

Hej Cesar Milan, har du tid i veckan?

Jag har längre erfarenhet av att uppfostra hundar än barn. Ibland fungerar faktiskt uppfostringsmetoderna lika bra på tvåbenta som på fyrbenta. Ibland går det av bara farten och man ger kommando reflexmässigt - även mannen har råkat ut för det. Och de lyssnar och lär, de små liven (ja, inte alltid mannen då).

Som igår morse, när jag plockade en tunn kashmirtröja garderoben och C drog ut en till av bara farten. Jag tog tag i den och skulle lösgöra sonen från den, när han tittar på mig och säger "loss".

Voff.

Dagens djupa tanke del 1

Apropå mitt celebra champagnesällskap i torsdags: när man mot all förmodan faktiskt träffar någon på sin freebielista*, hur går man då tillväga? Vad säger man?
”Hello, we can have a little raj-raj, it’s ok with my husband? You see, you're on my list. And you're on my sister's list, too.“

Jag nöjde mig med en handskakning, ett förföriskt (hoppas jag) leende och lite skålande och artigt konverserande.

Mannen erkände att han var väldigt glad att jag kom hem till honom igen.

* En freebielista är en lista (oftast mental, jag har sällan sett någon uppsatt på ett kylskåp i bekantskapskretsen) på personer man får ha sex med utan att det räknas som otrohet. Man har några fria ligg, så att säga. Självklart består den av ett par snygga filmstjärnor, kanske en fotbollsspelare eller två och säkert en musiker eller rent av en ståuppkomiker. En del tänder på politiker, vi kan kalla det Obamaeffekten, andra vill ha författare.

Kontraster

Det är märkligt det här med livet som hårt arbetande småbarnsmamma.
Igår drack jag champagne med världens vackraste man.
Idag låg jag på alla fyra och torkade upp ägg som C vält ned på Ica Gärdet.

Jag slår vad om att Angelina slipper det sistnämnda.

Älskling, om du undrar...

... vart barnbidraget tog vägen den är månaden.



Jag säger bara 70% på Schuterman. Och nagellacket matchar, så jag slipper köpa nytt.

Bra, va?

En liten globetrotter har talat...

När vi kom hem igår efter en blåsig utflykt är det första C säger:
"Calle ä hemma igen. Mysigt."

Gullunge. Och imorgon bär det av igen.

Välling för små vuxna

Kaffe är bra på mornarna, vilket även den yngre generationen har upptäckt. Igår morse när jag gör mig i ordning märker jag plötsligt hur C har hämtat en pall, skjutit fram den till köksbänken, klättrat upp och håller på att hälla upp (tack och lov kallt) kaffe i en mugg.



"Dricka bappe", säger han glatt och jag får fånga upp muggen. Jag häller ut det mesta av kaffet och fyller på med mjölk - som C annars vägrar dricka. Tänka sig - han sörplar högljutt i sig den ljusbeiga och i princip kylskåpskalla blandningen.



En del tillsätter mjölk för att göra kaffet drickbart, andra uppenbarligen tvärtom.
Så tänk om man kunde köpa mjölk smaksatt med kaffe. Vänta nu, det kan man ju. Vuxenvälling kallas det visst.

A lekplats with a view

Medelhavet på ena sidan, berg med borg på andra. Frågan är om det inte är den vackrast belägna lekplatsen jag någonsin sett. C gillade den också, trots gassande sol och frånvaron av gungor - något som för övrigt rådde på alla lekplatser vi besökte under vår allt för korta vistelse.

Roligt pa Rivieran - eller blekast pa beachen

Bloggstiltje rader pa grund av valbehovlig semester. Sa skont! Livet lunkar pa i lilla sydfranska byn. Varje morgon gar C och mannen till bageriet, sedan gar vi och "badaj i havet", som C uttrycker det. Sedan sover vi siesta, lekar lite och nar C somnar sitter jag och mannen pa balkongen och tittar ut over Medelhavet. Inte sa dumt.

C sager "bontour" och "salyt" till alla, vilket mots av skratt och fortjusta utrop, sarskilt hos det aldre befolkningssegmentet. Han klarar varmen utmarkt, forutom lite varmeeksem pa rygg och mage.

Na, nu hagrar kaningryta och svalt vin. Vi hors nasta vecka eller sa...

Den oglamorösa sanningen

Jag läser Vi Föräldrar. En präktig, ordentlig tidning med en rad handfasta tips för nybörjarföräldrar. Inte så sexig, men det är ju det jag har brittiska Vogue till.
Jag blir nämligen stundtals otroligt provocerad av kändismammorna i exempelvis Mama. Det är mammamotsvarigheten som att dingla med en benig skådespelerska framför en tonårsknubbig tjej. Gärna med citat av skådespelerskan som ”jag äter hamburgare varje dag” och ”jag tränar aldrig”.
Sanningen? De ljuger förstås.

Och ljuger, det gör svenska kändismammor med. Men några få undantag. De ljuger på samma sätt som du och jag gör när någon på stan frågar hur det är. ”Bra” svarar vi glatt, även om vi är yra av sömnbrist och blodsockerfall och har tillbringat morgonen med att torka upp både det ena och andra.

I vissa fall går lögnen djupare än så. Trasiga relationer poleras upp till perfektion, tragiska historier om missbruk göms undan. Allt för den ack så viktiga fasaden.

Gud, gener, photoshop och plastikkirurgi – oavsett vad så kan du ge dig sjutton på att kändisen inte är så perfekt, så nyyogad (ärligt talat, är det någon som tror att ungen är sååå snäll och lugn och leende låter sin mor träna till fågelkvitter och dessutom få njuta av en hemlagad ekologisk müesli serverad av en kärleksfull hemmaarbetande pappa? Varje morgon? Nää, just det )som en vanlig mamma kan förväntas vara. Inte utan ett mindre Extreme Makeover-team lurandes i förortsbusken. Tro mig, jag har sett sanningen bakom fasaderna. Och den är inte alltid så vacker.

Visst vill vi ha förebilder - men hellre en ärlig och uppriktig sådan än en retuscherad och redigerad variant som håller tyst om mödraskapets vedermödor.

Och nästa vecka blir det "acetylsalicylsyra" och "interpellationssvar"

Igår lärde sig C att säga två nya ord: efterrättsskålar och papperskorg.
Jag är mycket stolt - om än lite förvånad. Detta från ett motorfordonsfixerat barn som säger "popa" om grävskopa och som säger "bjandbijl" även om ambulans.

Rullande bebisar!

Dagens gulligaste (och inte läskigt som den där Kavlireklamen. Det hjälper nog att ha ett par miljoner extra i produktionsbudget.)

Bad vabbrations

Mina sista intensiva arbetsdagar inför femveckorssemestern förbyttes i ett nafs mot tre dagars vabb. Att vara deadlinedallrig och ha en liten febrig gnällspik med hackande hosta är så inte alls hur jag tänkte varva ned inför välförtjänt ledighet.

Jag som skulle jobba in allt på två dagar och vinluncha och reashoppa på den tredje. Jo tjena. Istället för skönhetssömn, Bistro Jarl och Nathalie Schuterman blir det nattjobb, Panini och Berzelii Park.

Men sällskapet (det över 86 cm) är ju desto glamorösare.

Far och flyg, baby C

Just nu är alla resor över två timmar, oavsett transportform, i stort outhärdliga för en liten tjugomånaderskille – fast kanske mest för hans mor. Jag flyger hellre än tar tåget till Malmö, till exempel. Och vi ska till Frankrike snart, vilket ska bli spännande. Tack och lov flyger vi alla tre.

Därför blev jag glad över pressmeddelandet från BA, som kommer med smarta tips inför flygningar med småttingar. Jag har saxat bort ordet British Airways ungefär hundra gånger för att det ska bli mer uthärdligt, men jag måste säga att jag uppskattar servicen.

Innan du flyger
• Då du bokar en biljett på nätet eller över telefon, välj då en barnbiljett så är personalen på flygplatsen och ombord väl förberedd.
• Planera och boka i förväg genom att använda British Airways hemsida. Den har en specialutformad sektion för familjer där du kan finna experttips inför flygningen. På www.ba.com/skyflyers kan familjer själva bestämma bland annat barnens sittplatser och måltider. Allt kan bokas enkelt hemifrån genom att använda verktyget ”Manage My Booking”. Där kan man till och med checka in hela familjen 24 timmar innan avgång.
• Om du flyger långväga, överväg att boka nattflyg, så att barnen kan sova en större del av resan.
• Överväg att uppgradera dina biljetter. Uppgraderar man så får man mer benutrymme och barnen får därmed mer plats att röra sig och leka.
• Fråga flygbolaget om du kan boka avskilda säten på planet. På dessa platser finns skiljeväggar som separerar planet i olika sektioner - de påminner om väggarna som exempelvis finns mellan affärs- och ekonomiklass.
• Gör en lista över det du behöver ta med dig på planet som till exempel snacks, nappar, våtservetter, leksaker, böcker eller en extra uppsättning kläder. Undersök även noggrant vad du själv behöver ta med dig, och vad som redan finns tillgängligt på flygplanet. Besättningen gärna till att värma barnmat och mjölk som föräldrar tagit med sig åt sina barn.
• Ät små och enkla måltider innan du flyger och försök få hela familjen att lägga sig tidigt kvällen innan.

På flygplatsen
• Försök åka till flygplatsen i god tid för att undvika en rusning i sista minuten mot gaten. Försök även att passera säkerhetskontrollen och gå ombord på planet med god tidsmarginal innan avgång. På British Airways flighter prioriteras alltid föräldrar och barn vid ombord- och avstigning.
• Se till att få barnen att göra av sig med energi innan ombordstigning. Exempelvis kan de ”leka av sig” vid gaten i väntan på att komma på planet. Om du flyger via Heathrows Terminal 5 kan du även ta med barnen till det specialdesignade lekområdet ”KidsZone” som är utformat för att hålla barnen aktiva och underhållna.
Ombord
• Skydda ditt barns öron under start och landning. De kan exempelvis suga på en flaska eller napp. Att placera en varm handduk på vardera öra kan även lätta tycket på trumhinnorna.
• Se till att ditt barn sitter bekvämt och säkert genom att begära en barnstol. British Airways erbjuder specialdesignade barnstolar utan extra kostnad. Stolarna kan bokas i förväg.
• Se till att barnet underhålls, speciellt under start och landning, vilka ofta är de mest påfrestande stunderna under flygresan. Under de flighter som sträcker sig över tre timmar finns Skyflyers aktivitetspaket tillgängligt för barn. Det finns två typer av paket; ett juniorpaket för barn mellan tre och fem år (med bland annat en Paddingtonbjörn), och ett seniorpaket specialdesignat för barn mellan sex och tolv år. Varje paket innehåller en variation av leksaker för att underhålla unga resande under flygningen. På europeiska flighter som sträcker sig över två timmar erbjuder flygbolaget en aktivitetsbok med kritor eller pennor. En specialdesignad loggbok finns också tillgänglig för alla barn, i vilken barnen kan skriva eller rita om sin resa och även få en autograf av kaptenen för certifiering av flygresan. Det finns även en ryggsäck för barn, Skyflyers Backpack, innehållandes olika leksaker för barn som de sen kan ta med sig även på andra resor. På långflygningarna finns även flygunderhållning för barn i form av kanalen Cartoon Network, dessutom visas minst två barnfilmer per rutt.
• Undvik hungerrelaterad stress genom att ge barnen mat först. BA erbjuder hälsosamma, balanserade och familjevänliga måltidsalternativ som kan förbokas på nätet. Flygbolaget har även en regel som garanterar att barnen serveras mat först.

Snart får jag väl ta och testa BA med lille C. Om jag bara kan bryta mig ur min dysfunktionella SAS-relation först.

Midsummer in the city

Jäpp, det är midsommar och vi tar det helt lugnt hemma. Inga myggor, ingen stugträngsel eller utedass. Bara årgångsbubbel och mys i behaglig stadsmiljö.

På jakt efter något annat hittade jag ju kamerasladden, så här är några bilder på en måttligt glad mini-Benny från dagisets Abbafest.



Alltså, när jag ser bilderna ser jag mer gaysuperhjälte (It's a bird, it's a plane, no it's Supersequin Boy) eller något en omdömeslös Chalmerist skulle slänga på sig inför Cortegen än Abbatema. Men vaddå, det bli ju alltid en fin studentskylt om sådär 17 år.

Hej läkemedelsbolagen!

Läs följande instruktioner:

Applicera 1-2 droppar gel över blåsan. Se till att hela såret täcks. Vidrör inte blåsan med pipetten. Vänta därefter i minst 2 minuter med att vidröra blåsan med tungan, så att den skyddande hinnan hinner bildas. Sätt åter på korken efter varje användande.

Tänk sedan att behöva genomföra proceduren långt in i munhålan på en 20 månaders unge. Just det. Är det här något ni tänker på eller har ni fullt upp med att inkassera magsårsmedicinmiljarder?

Så släpp försökskaninerna och kom på ett bättre sätt att applicera smärtstillande lösningar för små barn.

Tack på förhand!

Hörde jag skål?

Frasen i rubriken hördes ofta förr av bästa A. Ja, hon yttrar den säkert ofta fortfarande, jag är bara numera alltför sällan i närheten av henne och ädla drycker samtidigt. Däremot åt jag middag ikväll med kära moster (och C) och vi njöt av var sitt glas rosé (inte C)till jordärtskockssoppan med rökt lax och ramslöksblommor.
"'kål" hojtade C och tjongade sin ytterst ekologiska aluminiumvattenflaska i våra vinglas och drack sedan själv glatt.

Sedan snurrade han sig alldeles virrig på irländsk fylla och skrattade så han kiknade. Och så slocknade han så fort huvudet träffade kudden. .

Jag förstår inte alls vem han brås på.

Knäppgök

C har bestämt att han måste sova med strumpor på. Och vaknar han av att en har halkat av, blir han helt uppriven.

Man undrar ju hur de tänker, de små liven.

Fotfin

Jag har för få bilder, tycker en del läsare. En anledning är att jag inte hittar usb-kabeln till en av kamerorna, en annan är att jag inte vill lägga ut så mycket kort på C. Här är i alla fall hans bedårande små fötter, hårt arbetande i köket.




PS Vi tillämpar inte femsekundersregeln när det gäller pasta här, inte. Allt på golvet slängs. Dessutom så diskar jag skedar som legat på golvet, så det är ingen fara för liv och hälsa att käka chez C & Co.

Saker jag inte visste del 1

Om man – och nu syftar jag till en av hushållets mer juniora medlemmar – välter ut Dean & Delucas Hot red pepper flakes över hela golvet och man – och nu menar jag personen med det övergripande ansvaret för allt – dammsuger upp det med en liten dustbuster, då kommer det att framkalla rejäl rethosta.
Samt även viss retlighet hos den senare familjemedlemmen.

Mamvaganza presenterar den nästan första listan ever

Barnet sover, mannen är på tjänsteresa och jag har en massa saker att göra. Som att skriva listor. Tack för att du drar ned mig i listträsket, kvinnan formerly known as något annat, men som nu är en koffeinhaltig dryck.
DAGENS VILL HA: ett färdiginrett hem. Jag orkar inte välja gardinstilar och bokhyllor och prydnadskuddar och balkongmöbler och smart förvaring.
DAGENS KLÄDSEL: Svarta satinjeans H&M, guldlurexkofta Lipsy, linne något från Urban Outfitters i New York, skor Dries van Noten.
DAGENS SMINK: Färgad dagcrème Lancôme, concealer Lancôme, gelrouge Mac, ögonskugga Pacific Heights från id Bare minerals, Lash stiletto mascara från Maybelline.
DAGENS FRISYR: Lite lockat med ghd:n och uppsatt i hästsvans. Not my finest frisyr, men har funkat i ösregn.
DAGENS HÄNDELSE: Ett glas champagne på pressmötet innan dagishämtning. Kändes dekadent, härligt och otroligt oansvarigt, allt på samma gång. Blir jag känd som ”mamman som luktar sprit och kanske ska vi ringa sociala myndigheterna om det händer igen” nu?
DAGENS LÅT: ”I ett hus vid skogens slut”. Idag igen.
DAGENS PLANER: Blir klar innan midnatt med eländiga artiklar. Som egentligen är roliga, men jag har halkat efter. Och slösar tid på sånt här.
DAGENS SAKNAD: Mannen, som är i Amsterdam.
DAGENS DUMMASTE: Vädergudarna. Ni ställer till med kaos i samtliga familjemedlemmars garderober.
DAGENS SJUKA: Min onda rygg. Kan en personlig tränare göra hembesök?
DAGENS DROG: Nespresso.
DAGENS KRAM: Härliga V. Och förstås lille C.
DAGENS PUSS: C, som tack och lov minskat gapandet och ökat plutandet.
DAGENS KÖP: Icas färdiga plättar (jag skäms bara lite) och jordgubbar till morgondagens smoothie.
DAGENS GODIS: Saltströsslad mjölkchoklad från Rococo.
DAGENS HUMÖR: Rätt bra, med tanke på väder och andra omständigheter.
DAGENS ORD: Clusterfuck. Jäpp, så känns det ibland.

Chuchu i år igen

Jag fyllde ju chuchu i år igen. Och för att fira mig och samtidigt göra gott köpte jag något som funnits på min önskelista i flera månader.



Den ljuvliga ringen från Bulgari är det enda jag någonsin kommer att ha råd att köpa ur smyckessortimentet. Och drygt en fjärdedel av priset går till Rädda Barnen. Bra va? Jag kände mig både storslagen och lite filantropisk när jag promenerade ut med en bedårande art noveau-påse i näven. Lite smolk i bägaren var dock att en fjortonårig brud med trout pout och solbrillor stora som middagstallrikar släntrade in för att köpa sig ett briljantarmband eller två.

Bara i London, barn, bara i London.

Little mister pain in the ass

De senaste dagarna har vi fått en försmak av förtrots. Förfest, förlovning, preseason collection, predessert - det finns en massa fören som jag gillar. Förtrots är inte en av dem.

Förtrots i kombination med en guess what, förkylning har gjort att C inte vill äta, och inte sova. Vi är alla utmattade och fortfarande rätt snoriga. Så det dröjer lite innan jag orkar leta fram bilder på ABBA-framträdandet.

Nä, nu måste jag sjunga "I ett hus vid vägens slut" för 53:e gången idag.


Little Mr C on a good day

Ikväll smäller det

C ska uppträda iförd lila paljetter och plysch, men det ser mörkt ut. På himlen alltså. Dessutom har hans stackars föräldrar knappt sovit, eftersom C inte heller gjort det. Inte har han ätit heller.
Men som den typ A-mamma jag är har jag givetvis klippt, knåpat och tråcklat ihop en perfekt liten outfit åt honom. Viss risk finns dock att den inte är direkt vattentålig. Givetvis återkommer jag med bildbevis och beskrivning.

Om jag inte somnat under skrivbordet innan dess.

Baby C aka Björn. Eller är det Benny?

Jomen jag har ju haft lite annat för mig än att blogga. Men jag är här. Ett litet tag till, imorgon lämnar jag far och son och drar till London. Oh yeah.

Men först måste jag undra om vi är synnerligen oengagerade föräldrar. Vi får pdf:er med fina blommor och uppmaningar om att samla in pengar till pedagogerna. Alltså, det är pdf:andet, inte pengarna jag invänder emot. Från dagis får vi ett informationsblad om vårfest för barn och personal. Temat är ABBA och barnen ska komma med passande kläder till partajet. Utklädnad för en 1,5-åring som fortfarande visar sig offentligt i plyschbyxor?

Har någon en paljettprydd satinoverall i stl 86 eller ett par platåpjuck i stl 23 att låna ut är jag mycket tacksam.


Gärna något i stil med det Björn till höger har på sig. Färg egalt.

Titta han snackar ännu mera

Jodå, efter ett insmickrande välkomnande gick Göteborg gått tillbaka till sitt vanliga, grå jag. Tur att solen sken inomhus i form av baby C. Han pratar på och har satt ihop ett par ord också, förutom "hejå biljen" (hejdå bilen). För det mesta låter han packad, på det mest bedårande (om än lätt sluddrande och svårförståeliga) vis:
"Botta tändeja", dvs borsta tänderna
"Mlusch mamma", alltså duscha, mamma
"Meja mårss", givetvis mera (potatis)mos

Och nu är vi hemma igen.

Götlaborg!

Gossen och jag tog solen med oss till Västkusten och här är luften så klar och människorna så goa att jag inte har lust att jobba alls. Jag vill inte heller inse att jag har några helt överflödiga kilon att skala bort, något som gjort sig pinsamt påmint de senaste dagarna (hello familjens fotoalbum!).
Så det kan råda bloggstiltje här ett tag medan jag dricker vetegrässhots och äter ljummet råris.

Eller så beror det på att jag är bakis efter att ha återupplevt stadens härliga musikliv.

Flora och fauna

I eftermiddags var baby C och jag på Skansen i strålande sällskap av L, F och lille J. C och J var märkligt nog mer intresserade av kråkor och en och annan förbipasserande bil än av alla små ulliga och gulliga mirakel i djurens barnkammare. Renkalvar, björnungar och lamm skuttade och sprang och krumbuktade sig till ingen nytta.

Redan till lunch deklarerade C sina kunskaper om flora och fauna. Jag nöp tankspritt av några basilikablad åt honom och strödde över hans ris. "Bjomma" sa han förundrat och smakade försiktigt på dem. Kycklingen åt han med god aptit och när jag pekade på den och sa "kyckling", log han mot mig, sa "kykkling" med hårda k - och la hjälpsamt till "pip, pip, pip".

Livet är svart och vitt och lite marinblått

Jag är långsam nog som det är på morgonen och att ha en liten gnällspik fastlimmad vid fotknölarna gör mig inte snabbare direkt. Min morgonrutin (duscha, sminka mig, äta frukost och välja ur min stoooora garderob) tar sådär en timme i vanliga fall. När det är min tur att lämna tar samma rutin drygt två timmar och då är ändå baby C utfordrad av hans far, the international businessman.

45 minuter sen kom jag äntligen till dagis, släpade mig själv, datorväskan, stora Pradaväskan (obetydligt mindre och lättare än datorväskan) och en påse med kläder som jag köpt men skulle byta (att baby C har ett huvud större än de flesta tvååringar hade jag ju ingen aning om) på bussen. När jag väl knökat mig av bussen upptäckte jag att jag saknade påsen. Den fortsatte glatt vidare mot Stora Essingen. Jag tror att jag svor på fem olika språk.

Så det hela är lite suddigt, men i affekt kan jag ha shoppat denna vackra festkappa (med knallrosa sidenfoder) från Anna Holtblad. Jag kan ha gjort det. Men svartvit är ju sååå rätt och jag är ju channeling Coco Chanel för det mest ändå. Och att kappan i själva verket är mörkt marinblå och vit är det ju ingen som tänker på.


Jag hoppas att inte mannen läser det här.

The incredible flying baby C

Vad har hållit mig från bloggandet? Jobb, jobb, en massa partaj och mer jobb. Samt en liten unge som är helt utan rädsla och sunt förnuft.
Igår sken solen och jag plockade i köket. Dörren till den franska balkongen stod öppen och plötsligt hör jag ett glatt tjut följt av det distinkta ljudet av maracas. Baby C har farit som en tok genom lägenheten och förvånansvärt pricksäkert kastat ut sin knallgula leksak genom räcket. Ner på gatan. Väl nere upptäcker jag att han även lyckats hiva ner en boll (mjuk, tack och lov)samt att ingen träffats av dessa objekt.

Och när vi kom upp igen demonstrerade junior sin nya favvosport - att klättra upp i soffan, ställa sig vid armstödet och dyka ner i en flygande (och inte så graciös) kullerbytta bland kuddarna nedanför.

Visst, han kommer att göra sig illa, men inte lika illa som jag skulle göra om jag försökte mig på en dylik manöver.

Uppdatering: Jag blev tidigare idag påmind om att C:s ömma moder, dvs moi, har ett förflutet med rockstjärnefasoner. Det har kastats objekt ut genom fönster för min del också. Oftast sent på kvällen och i samband med vilda fester och mycket vin, dock. C hade inget sådant att skylla på. Bara gener. Val de Loire-genen krockar med Van Halen-genen, typ.

Fredagsfräs

Idag är jag så folkilsk att jag gör bäst i att hålla mig undan. PMS och stress är en härlig hormoncocktail, vill jag lova.

Vem bättre att ta ut ilskan på än (nä, inte FK idag) en provinsiell åklagare? Han kan ta sitt patriarkala kvinnoförakt och sin illa dolda politiska ambition och stoppa upp den där det är enligt honom är olagligt att befinna sig om man är under 15 år(och även över den åldern i inte så få amerikanska delstater).

Titta, han snackar

Baby C pratar hela tiden och sedan i tisdags kan han även säga sitt eget namn.
Här är hans topp tio-lista den här veckan:

1. Mamma
2. Bilen
3. Nu
4. Pappa
5. Mera
6. Ba (banan)
7. Ner
8. Napp
9. Momo
10. Pelle

Vad fanns i baby C:s påskägg?

Jo, en liten kusin! Ok då, hon kom redan i onsdags, men dramaturgin funkar bättre så här. Och allt gick bra, mor och dotter mår utmärkt.
Nu måste jag bara boka biljetter så att vi kan hälsa på lilla flickebarnet.

"Bäbi", säger C när jag visar honom suddig mobilbild av lilla underverket.

Glad påsk från Österlen!

Aldrig har ord som härdat glas och giftfria kritor varit som ljuv musik i mina öron. Baby C drar fram som en virvelvind på Skånes östkust och hans morfars hem är värst drabbat. Men alla har överlevt so far och det är på det hela taget en behaglig upplevelse. Snart kommer den ömme barnafadern och får ta hand om sin avkomma så att jag kan få äta påskgodis och glo på satellit-tv i fred.

Glad påsk på er!

Mera Skåne, gubevars!

Jag försöker packa, maila och fixa samtidigt som C lever rövare. Om en dryg timme ska vi ta oss till centralen för tåget till Skåne.

Havsluft, hästar, moffa, påskägg, sovmornar, bastu och långa promenader väntar oss.

Först ska vi bara överleva fyra timmars tågresa...

Gissa vem jag är arg på?

Jag hatar försäkringskassan med ett mörkt, pyrande vrede. Varför ska jag varje gång jag kommit till punkt 3 - begäran om utbetalning av tillfällig föräldrapenning - ange Calles dagis (med TELEFONNUMMER!Ni har redan fått in ett underskrivet, stämplat och daterat dokument från dem), att jag bor med hans far, faderns personnummer, mina ordinarie arbetstimmar och om jag tänkt söka föräldrapenning i anslutning till perioden. Hur mycket tror ni har förändrats på sju dagar? Ni har för i helvete all info redan, ge sjutton i att trakassera mig!

Kan man DO-anmäla myndigheter för hets mot folkgrupp, alltså föräldrar?

Manisk måndag

Ja, är det någon i familjen som är manisk en måndagmorgon så är det ju inte jag. Eftersom mannen hade ett både viktigt och tidigt möte fick jag uppgiften att lämna baby C. Den senare drog fram som en orkan i ottan. När jag skulle äta fil, kastade han med elegant pricksäkerhet sin vattenflaska rakt i skålen. När jag skulle mejka mig sköt han pallen tvärs över köksgolvet, klättrade upp på köksbänken och plockade locket av kaffebryggaren. När jag skulle packa ihop alla pryttlar välte stolen han stod på (hallå Arne Jacobsen, du hade inte räknat med att små knoddar skulle klättra upp på dina fina stolar va? I så fall hade du inte du gjort dem så lätta – och lättvälta).

Jag fattar inte det här med barnsäkerhet. När man väl satt in petskydd, säkrat sladdar och gömt små vassa ting, samt dragit en lättnadens suck, då har ungen redan gått vidare och hittat på nya sattyg och sätt att hålla sina päron på tå. Just nu klättras det överallt och petas in spännande saker på oväntade platser – cocktailtomater i brödrosten, böcker i tvättmaskinen. Det är en ren fröjd att umgås med baby C och jag har inte skrattat så mycket på år och dag, men det är skönt att vi tillbringar delar av dagarna isär. Jag hade inte orkat annat.

Som tur var fick jag ett rart leende och en blöt puss innan jag kunde fly till kontorets stilla vrå.

Ännu en unge att mobba på dagis

Alltså, kändisar och deras avkomma. Vad är det som gör att de tycker att deras barn ska heta svårt hippieaktiga saker, trettio år efter det att alla andra klivit ur plyschoverallerna, klippt sig och börjat jobba niotillfem på kontor?

Jamie Oliver har mitt i sitt matfrälsarkorståg blivit pappa åt ytterligare en dotter, denna med namn (håll i er) Petal Blossom Rainbow. Vad fan röker karln? Majja - ekologiskt och närodlad, förstås?

Eller har han sett lite för mycket på Teletubbies?

PS Om jag låter bitter beror det på att jag är jätteirriterad över mina aftösa blåsor i munnen, som just nu attackerar tungans undersida. Jag lever på glass och vatten. Det är iofs en bra bantningskur, men kul är det (eller jag ) inte.

Should I blog or should I go?

Imorse vaknade jag, efter åtta timmars i princip nonstopsömn, och hörde hackspetten i fönstret utanför. Jag gick upp, såg solen gå upp över Lidingö där jag stod med en sprattlig och sprudlande glad unge i famnen och kände det som om hjärtat skulle brista av kärlek och lycka.

Och nu är jag bara tvungen att dela med mig av det. Tyvärr har bloggandet minskat, men det är inte något jag är ensam om. Många andra av mina favoritföräldrar bloggar allt mer sällan och flera har till om med lagt ned. Goodbye Agenten, Kotletten, Polly och Sof (och andra som jag kan ha missat)! Tack för den här tiden!

Frågan är om jag också ska göra det? Uppskattar ni bloggen även om det är mindre glam och mer vabb stundtals? Är det något annat ni vill att jag ska skriva om? Jag värdesätter verkligen era åsikter – så bring ’em on i kommentarer, mail, sms eller via brevduva. Eller över ett glas vin till och med.

Kram!

Min utsikt i torsdags...

Efter att ha fått nog av snor, snöslask och snålblåst i Stockholm hade jag chansen att byta bot det mot ett par dagars alpluft, god mat, fönstersmyckeshopping och ok då, lite jobb också i Schweiz.

Jag kände själv hur inspirationen sinade och orken tröt, inte minst till roliga blogginlägg, så det var underbart att få chansen att smita iväg och fylla på glamourdosen.

Lunch och lite jobb (ha, ibland älskar jag mitt jobb. Nästan alltid, faktiskt) i Montreux, där jag tog bilderna ovan, middag i Genève och lite tid att gå och glutta i butikerna där under fredagen. Det var skönt att i kristider omge sig med private banking-institut, grandiosa juvelsalonger och Maybachbilar.

Inte för att det förbättrade min egen ekonomiska situation, men det kändes rätt bra. Som om lite av bankpalatsens bladguld gnuggade av sig på mig.

Vabb. Igen

Vad ska jag säga? Det hann gå en vecka innan febern slog till igen, så nu hänger vi här hemma, baby C och jag.

Dagens höjdpunkt so far är bananbrödet enligt Calle och mitt samtal med FK enligt mig. Jag hade nämligen begärt ett par timmar för mycket per dag, vilket jag tyckte att det var bäst att ringa och påpeka. Jag vet, Bandidosbossar får ut miljonbelopp i år och ingen reagerar, men jag vill inte riskera att bli stämplad som bidragsfuskare.

Ingen fara. Ingen hade upptäckt min oavsiktliga dubbelersättning, vilket damen jag talade med tyckte att de borde gjort. "Hur vill du göra nu?" frågar hon. Jag svarade att jag inte visste och det var därför jag ringde. Hon meddelade att en handläggare skulle ta kontakt med mig inom 48 timmar.

Tjena, det löftet känns ju igen.

Eller så skulle jag gjort en Vanja (och massor av finansgubbar innan henne). Det är ju inte kriminellt att vara korkad.

För%¤"#/%"#kassan revisited

Tänk att någon annan ungefär samtidigt uppmärksammat ungefär samma sak: Försäkringskassan förutsätter att man helt altruistiskt vill vara hemma med barn utan ersättning.

Vad kan man annars tänka om en organisation som kräver en ANMÄLAN av vård av sjukt barn, INTYG från förskolan på att ovan nämda unge inte varit där, samt (och det är här de flesta normalt funtade människor missar) BEGÄRAN av utbetalning. Nähä, så allt annat är bara uppvärmning? I begäran måste man fylla i allt förutom skostorleken. Igen.

I min förvirring misstänker jag att jag kan ha fyllt i fel. Frågan är vad FK då tar sig till? Skickar Baltic Inkasso?

PS Penny Jalm, du är inte ensam. Låt oss starta en Vi som hatar Försäkringskassan-grupp på Facebook, samlingsplatsen för lost causes.

Hello medelåldern!

Jag håller på att formulera ett oerhört bittert inlägg, men än så länge - tack vare vabb, jobb och andra obehagliga fyrabokstavsord - är det mest i huvudet.

I väntan på det (oh joy!) måste jag bidra med min tantvarning, efter att ha känt mig skrämmande träffad av trettioplus.

I söndags barnvagnspromenerade jag och väninnan runt Djurgården, precis som halva stan. Vi hade dock uppenbarligen inte läst Östermalmsnytt, för vi hamnade motströms. Nåja, desto fler Mulberryhalsdukar och brunbrända pensionärsansikten att glädja oss åt.

Vid en synnerligen svårforcerad smältvattens- och lerguckspassage hörde vi plötsligt ett pip och såg en huttrande tonårsbrud i midjekort skinnjacka och ballerinaskor på fötterna. Ballerinaskor. I mars. På Djurgården.

Min första - och bara delvis ironiska - tanke var:

Varför kunde inte hon bära Hunterstövlar som alla andra?

Rent hypotetiskt, alltså

Drulleförsäkringen gäller väl om en junior familjemedlem bryter sönder ens dyra D&G-glasögon?

Och drulle i det här, högst hypotetiska fallet, är nog mamman, som lät dem ligga framme. Och som inte har en aning om var kvittot är.

Hoppsan.

будьте здоровы!

På samma vis som Jerry Seinfeld väser fram "Newman" mellan tänderna, morrar jag "dagis".

Nu sitter jag här med den sjuttonde förkylningen sedan årsskiftet - vilket den nogräknade förstås påpekar att det inte rimligtvis kan vara dagis fel eftersom baby C började först i februari. Till er har jag några väl valda ord som inte passar sig på sådana här familjevänliga sidor. Just nu är alla baciller, virus, snörvlingar och hostningar dagis fel.

Mitt immunförsvar är klenare än det amerikanska utrikesdepartementets kunskaper i ryska.

чёрт возьми!*


*"Fy fan" ska det där betyda, men vem vet? Inte the US State Department i alla fall. Och rubriken betyder "prosit"

Pressmöte kontra parklek

Idag var det glammigt pressmöte 25 våningar upp på Söder. Istället hängde jag och baby C i Tessinparken där han stampade i vattenpölar, pratade om "kaka" hela tiden medan jag bet ihop och försökte att inte få slask- och lerpanik. Och så fick jag två sms från två av mina bästa vänner som båda fått små efterlängtade bebisar idag!

Jag kände att jag faktiskt klarade mig rätt bra utan solpuder, gåsleversnittar och svindelutsikt. Fast lite blöt om fötterna var jag allt.

Slösurf och pinsamheter

Räkningsbetalningsångest och deadlinepanik en söndagskväll, anyone?

Hell yea. Så jag surfar lite planlöst. På smartasaker.se finns en del saker som förenklar livet. Och en hel hop med onödiga prylar. Vad tror ni om den här till mannen, international business man som han är? Mojängen är tydligen till för att hålla huvudet på plats när han sover på planet.



Jag bara älskar att det står "Undvik pinsamheter" som säljargument. Lite sent, va?

Lite sökordsoptimering, kanske?

Hej ni som jobbar med internet och marknadsföring!
Här är lite spännande sökord* som gjort att folk hamnat på min blogg.

Från det praktiska:
Köpa valium i sverige
Doftljus+bb stockholm
tiffanybutiker
värma burkmat spisen

Till det lite skojjiga:
Art garfunkel är dryg
Sas kärringar

Till det helt makabra:
mount everest procent att dö

Och slutligen i kategorien ”jag vill inte ens veta”:
"bredare höfter" krypa

*Notera att jag inte skrivit om till exempel inköp av lugnande medel i landet, inte heller om dryga musiker. Jag tror för övrigt att Art är en hygglig prick. Och Mount Everest har jag mycket begränsad erfarenhet av. På alla sätt.

Håll truten ungen, jag bloggar

Ja, jag vet, det är utagerat och uttjatat redan, men jag ligger efter med allt och upptäckte helt nyligen en stressrättighetsstorm i ett mediavattenglas.

Som Agenten påpekade sammanfattade Popjunkien det hela utmärkt. Jag blir så trött på Skugge, som lyckas vara elitistisk, gnällig och fotriktig samtidigt. Är att köra slut på sig själv genom att vara vd i två bolag samtidigt, blogga här och där (mycket viktigt för henne att påpeka) att vara en förebild? Och vaddå, är kvinnor inte kompletta förrän de har barn, som hon antyder? Skäms.

Visst, nu inser jag hur mycket "egentid" jag hade innan jag fick barn (tid som jag ändå fyllde ut med en massa saker), men inte hjälper det mig nu. Och inte hjälper det att påpeka det för någon utan barn.

Medan baby C sover sött sitter jag och jobbar, iklädd kashmirkofta, samtidigt som jag dricker ett glas riesling. Och mannen är på affärsresa. Jag antar att det borde betyda att jag har en välfilad fot i varje läger.
Fast jag är klart mer på Ebbas sida.

Född till att leda?

Jag är äldsta barnet och som sådant skulle jag platsa som amerikansk president (om jag vore född i USA). Enligt min släkting Elisabeth Schönbeck som i boken Äldst, yngst eller mittemellan beskriver hur placeringen i syskonskaran inte bara spelar in när det gäller val av partner utan även våra yrkesroller. Jag är alltså född ledare.

Visst, må så vara. Men är det något som fått mig att peka med hela handen så är det inte mina militära gener, min roll som storasyster utan det enkla faktum att jag fått barn. Ska de små knoddarna (och deras fäder) fostras krävs det att man är bestämd.

Jag tror att Angelina skulle styra FN alldeles utmärkt, bra mycket bättre än anonyma Ban Ki-Moon. Däremot är Octomom helt utom all tävlan.

Morsa på stan

Eftersom jag går ut i Stockholm ungefär lika ofta som det är total månförmörkelse kändes torsdagen lite speciell. Supermodell lanserar skönhetsserie med hjälp av Stureplansgruppen. Det kunde bli precis hur kul eller knasigt som helst.

Min dejt fick ställa in på grund av diverse sjuka små telningar och min andra dejt fick nog av köande och knuffande och gick hem innan vi hann ses. Jag slapp köandet och hann dricka ett par glas bubbel och brydde mig därför inte så mycket om knuffandet.

Mellan fjärde och femte glaset ungefär insåg jag följande:
Jag var ungefär dubbelt så gammal som majoriteten av de andra gästerna.
Jag såg ut som en desperat hemmafru i min DvF, men tack vare vinet brydde jag mig inte.
Jag hade helt missat att pannband är vinterns pryl nummer ett, i alla fall om man är 18 och vill se ut som en av Olsontvillingarna (jag glömmer bort vilken).
Jag var sist med att bli barnsligt förtjust i Lady Gaga, som jag givetvis kände mig manad att dansa till. Det i kombination med punkt ett och två skapade lätt ångest dagen efter.

Och ni undrar varför jag inte går ut oftare?

Armbandsassistans

Mitt i djupaste kräkträsket bestämde jag mig och min stylistassistent att vi behövde lite glamour. Jag provade min gamla polare Hermès tillsammans med sin nya kompis Rachel Leigh. Assistenten assisterade och har nog en framtid inom branschen.
Notera bara hans flinka små fingrar och koncentrerade min.

Förlåt, kära lunchdejt

Jag har ett litet dilemma. Jag har bokat en lunch imorgon, men någonstans har det klickat för jag vet inte med vem. Stress, den där amningshjärnan, stress, brist på bra kalender, stress - något har gjort att jag tappat bort både plats och person. Jag har gått igenom den senaste månadens mail, men hittar ingenting.

Så om du läser det här innan kl 12 imorgon kan du väl berätta var vi ska ses? Och om du läser det här senare så är jag hemskt ledsen över att vi inte träffades.

Maila mig en bokning, så försöker vi på nytt.
Och givetvis bjuder jag på lunchen. Om du vill kan du få ett glas vin till.

PR-konsulter som SYO-konsulenter

Den energiska kvinnan från den envetna pr-byrån ringer. Igen.
- Har du fått babyprodukterna vi skickade dig?
- Jäpp, det har jag.
- Har du testar dem?
- Nix, har inte hunnit ta hem dem.
I have been vabbing, som ni vet.
- Visste du att babyproduktssmarknaden har vuxit med 700% till 67 miljarder kronor per år?
Jag kan ha överdrivit siffrorna något till att motsvara hela Afrikas BNP, typ.
- Nä, det visste jag inte.
- Vi tänkte att det kanske vore intressant för dig att skriva om den fantastiska tillväxten.
Jaså du, jag tänkte att jag nog borde tillverkat våtservetter istället för att skriva underbetalda artiklar.

Götet calling

Vill bara hälsa att vi lever, baby C och jag. Vi är nu nere i Göteborg och hälsar på mormor.

Det jag trodde var magsjuka är i själva verket en förkylning, sa en underbart rar sköterska hos mormors husläkare här nere. Eftersom de små inte kan snyta sig, hamnar allt slem och snor i lilla magen och retar den så att barnen så småningom kräks upp det - vilket delvis förklarar att han bara kräkts en gång om dagen. Efter två dagars diet (minimalt med mjölkprodukter, mest majsvälling (nåja, mjölkpulver), lite gröt(nåja igen) och avslagen cola) har han slutat kräkas och mår lite bättre. Däremot är det såååå svårt att få i honom vätska.

Dessutom fick mormor vår härliga förkylning när hon hälsade på förra helgen, så det jag hoppades skulle bli en avkopplande helg har blivit uppassning av två griniga sjuklingar. De är mycket synkade, de där två.

Efter kräk kommer champagne

Tack för bra tips, alla proffsmammor!
Jag experimenterade med allt. Till slut blev den en ice cream float på vaniljglass och avlagen cola. Ungefär en halv deciliter med sked gick ned, sedan blev det stopp. Eftersom han drack 150 mil välling innan han somnade kan jag sova lugnt.

Efter att ha blivit nedkräkt idag igen, tyckte jag att jag förtjänade lite champagne, som jag nu njuter av framför mannens favvoprogram, Top Model.

Imorgon blir det tåget till Göteborg (okejat av barsk syster på Sjukvårdsupplysningen) och det kan bli hur spännande som helst.

Dryckesvägran

Ok, det där med att frysa Resorb var bra i teorin. Just nu vägrar C att dricka något alls, oavsett form. Enligt sjukvårdsupplysningen ska han få i sig en liter per dygn. Skämtar de? Hur fan då? Om han inte får i sig något blir det natt på akuten med dropp. Vad göra? Jag har testat glass, cola, vatten, Resorb och fil.

Vabb, svabb och snor

Jag försöker verkligen komma på något glammigt med min tillvaro just nu, men det går verkligen inte. Både jag och baby C är numera tokförkylda, med rinnande näsor, vattniga ögon och ett allmänt gnälligt tillstånd. Jag vill bara tillbaka till jobbet, utan kräkfläckar och kladdiga datortangenter. C tycker att det är trist att vara inne utan jämnårigt sällskap.

Att få i baby C sådant som är snällt mot magen går inte, så jag har gett upp och låter honom äta det han vill, bara han får i sig något. Fast blodpudding på uppvägen är ingen vacker syn, det kan jag lova.

Han vägrar vätskeersättning, även om jag spetsar den med koncentrerad saft. Det enda han vill ha är isbitar, så jag har helt enkelt fryst Resorben i en iskubsbricka. Ett genidrag, om jag får säga det själv. Märkligt är dock att han ratar glass.
Det gör inte jag, utan sätter med glädje själv i mig all chokladgojsig B&J som kära V hade med sig häromveckan.

Blott en dag...

...hann baby C vara på dagis innan blev premiärvabbning för min del.
Igår när vi skulle äta middag kaskadkräktes han över hela sig, mig, bordet och golvet. Ett Exorcisten-moment om något. Jag tror inte att det är vanlig vinterkräksjuka, snarare ett segt magvirus (eller Belzebub), men han får stanna hemma i minst två dagar.

Jag som inte har något annat för mig alls.

En sak till, förstås

Dagisbarn är små stultande smitthärdar. Bedårande, ja, men lik förbaskat bacillbärare.

Baby C verkar ha klarat sig, förutom lite nysningar, men jag undrar om jag inte håller på att få årets tredje förkylning. Jippee.

First Defense, te och en c-vitamintablett stor som ett strutsägg är mina vapen.

Too much information...

... eller TMI som jänkarna gärna säger. Det utsätts man dagligen för på dagis av de näpna små liven. Efter att ha ätit lunch med fyra barn i snart en vecka har jag kommit att uppskatta deras sällskap - med ett undantag*. De inte bara talar om att de behöver gå på toaletten, de talar även om vad de behöver göra. Samt, och det är här äckelmagade jag får lust att fly, en utförlig rapport när de kommer tillbaka.

Det är en anledning till att jag gärna äter lunch på ställen som Riche, Pontus och Operakällarens bakficka. Maten är god, inte allt för dyr för en utsvävning då och då och det händer i princip nästan aldrig att en affärsman eller -kvinna i snitsig suit kommer tillbaka till bordet och glatt berättar för sina kollegor att ”det blev två pluppar och en korv.”

*Två egentligen, det är mycket snor i dem också.

Jag är inte bara mamma...

... jag är bloggare också. Och numera bloggar jag mot betalning. Eftersom jag är lite hemlig av mig här (kanske helt i onödan, jag är ju inte Greta Garbo direkt) vill jag inte skriva ut det här. Men till de av er som vet vilket publikation jag skriver mest i och vad jag skriver om kan ju spana in bloggutbudet på den anrika tidningens hemsida. Strunt i rätt fult format, trist typsnitt och gräslig bylinebild.

Och ni andra som bara måste veta det kan maila mig på mamavaganza[snabela]gmail[punkt]com.

Dagis dag ett

Först, för er som undrade så kom jag hem till slut. Jag knep sista platsen efter 45 minuters köande till incheckningen och satt bredvid en bedårande liten fransyska på tre månader och hennes mor.

Idag var första inskolningsdagen och den gick toppen. I löv dagis. Som väninna sa är det den bästa uppfinningen sedan handväskan och taxi.

Nu ska det jobbas lite till och imorgon är det tillbaka till lilleputtarnas land.

PS Och det var kräkfritt hemma hela tiden också. Redan idag, med halva barnskaran hemma, inser jag att dagis är en smitthärd av sällan skådade mått. Kanske är dagmamma ett bra alternativ?

Kräkfri i Frankfurt

Sitter och tittar ut över blagra (hjälp, inget a med cirkel ovanpa)berg och gragra byggnader. Har vandrat hundratals mil pa effektiva tyska rullband och sett roliga saker och hemska saker pa mässa. En intervju till sa far jag aka hem.

Kan man skylla pa amningshjärna atta manader efter man slutat amma? Glömde passet och blev sa stressad av det att jag glömde mina nya fina handskar. Det gar att komma lämna Sverige med endast körkort, ska bli spännande att se om det gar att lämna Tyskland.

Annars blir det väldigt jobbigt plötsligt.

Kräkvarning II

Hur vet man om vinterkräksjukan är på intåg? Precis innan middagen fontänvomerade baby C över hela Antilopstolen och mycket på sig själv och lite på golvet. Sedan åt han glatt middag och lite välling och har nu däckat. Ingen feber har han heller.
Har han vinterkräkset? Hur stor är risken att jag får den i så fall?

Anyone? Anyone?

Kräkvarning

En till reklamfilm som kör blippbloppig elektromusik med distade röster för att framhäva ironin och jag kräks.

Nä, nu går jag och lägger mig.

Den desperata hemmafrun

Jag vill vara bloggmysig och harmonisk och lägga upp bilder på baby C som gör gulliga och crazy saker. Istället känner jag mig bara grinig och trött.

Bitter över att istället för att hänga på Berns, se visningar, inspireras, jobbmingla och dricka bubbel har jag hängt med bebis. Det är underbart, don't get me wrong, men jag är en rätt usel hemmafru. Jag vill inte plocka upp leksaker för sjuttiotredje gången och höra silvriga, sliskiga barnkammarvisor på repeat. Jag vill ju jobba. Nu. (Jäjä, jag jobbar faktiskt nu, men jag menar att jag vill jobba på dagtid. Vid ett skrivbord.)

Dessutom är sladden till kameran borta, så alla myspysiga bilder på bebis i motljus får vänta.

Mount Everest är ingenting

Det undras lite om hur det går i lägenheten här på Gärdet. Sådär, måste jag säga. De två första veckorna packade vi upp 90% av kartongerna och de kvarvarande står fortfarande inklämda i gäst/arbetsrummet. I praktiken bor vi i en trea, eftersom knappt baby C kan klämma sig in där. Och tapeterna ligger fortfarande i fina rullar. Och finsnickare, som ska platsbygga bokhylla, är inte funnen än. Alltså står böckerna kvar i sina lådor.

Vi har med andra ord nått en platå. En mycket behaglig platå visserligen, med danska designmöbler, en och annan tavla och bra köksutrustning, men ändå. Vi siktar mot toppen, även om det kommer att bli en tuff trek.

Jag och min sherpa ska göra en insats nästa helg.

Lite Gud till gröten, kanske?

Jag och junior tänkte spåttifaja lite så här på namnnsdagen. Igår sökte vi på Pippi och fick upp Absolute kids svenska klassiker eller vad det nu hette. När vi sökte på Absolute kids idag får vi bara upp - håll i er - Absolute Modern Worship for Kids 1-4.
Vid närmare titt är alla Absoluteskivorna en hyllning till Gud. Inte för att det är något fel med kristna anglosaxiska hyllningar, men vi ville verkligen höra Sjörövarfabbe.

Nähä, vi får väl återgå till det vi höll på med förut, nämligen att kila in pappas kundkort under kylskåpet.

Åh, vad det är stimulerande och kul att vara hemma.

I bring you...pappablogs

Alltså, jag har inte riktigt tid att blogga. Vilket i sann Hedda-anda innebär att jag kommer att göra fyra gnälliga (eller kanske inspirerade, beroende på hur jobbet går) inlägg till ikväll.

Under tiden kan ni roa er med en kvartett härliga pappabloggar.
Chrille, Trettioplus, Pappan och Kotletten och Joels sida.

Jag har bara träffat en ev dem i verkligheten. De skriver roligt, rörande, smart, brett och smalt. Fyra olika syner på pappaledighet och fädraskap.

Och befriande nog klagar inte en enda av dem över sladdrig mage och platt hår.

175 procent och lite till

I evigheter har baby C sovit som en stock. Nattning vid 18.30 och uppvaknande vid 06.30. Tolv timmars vuxentid. Ett halvt dygn. Alltså, jag älskar ungen men jag behöver vara själv, krama mannen, glo på tv och äta godis.

Och nu i väntan på dagis är jag ju hemma med knodden på heltid och jobbar mer än halvtid på kvällarna i ett försök att få ihop "livspusslet" (åh, vad jag hatar det ordet).

Då tycker junior att det är ett utmärkt tillfälle att börja vakna någongång mellan 20 och 22, skrika sig ur spjälsängen och springa omkring i pyjamas med ett stort leende på läpparna. Efter en timme eller så går det att locka honom i säng med en liten flaska välling och lite sång.

Nästa vecka är det inskolning. Inte lär han sova bättre när han väl börjar dagis, men jag får iaf slippa nattskiftet.

Gunga din

Som jag tidigare konstaterat är gungandet en favoritsysselsättning i baby C:s liv. Inte en lekplats kan passeras utan att han ropar "gong, gong!". Innan jul gick han resolut fram till vännernas gungstol och satte fart på den. "Gong!" Allt som har en pendelrörelse gungar har baby Einstein insett och ska prompt sättas i rörelse.

I London gungades moffas konst - de tavlor han kom åt - och samma trend håller i sig här när vi fått upp några tavlor. Han klättrar upp i soffan, utbrister glatt "gong" och dänger till den stora oljan så att den både gungar och buktar.

Däremot är han inte smart nog än att ha lärt sig Newtons andra och tredje rörelselagar. När han knuffar till en gunga på lekplatsen har han inte riktigt räknat ut att den ska komma tillbaka och tjonga till honom i huvudet.

Dagens mest obegripliga

Fick ett nyhetsbrev med följande rubrik (och inget innehåll, proffsigt):
BARACK OBAMA IS PRESIDENT OF THE UNITED STATES. WHERE WERE YOU?

Jag undra när då exakt? Och varför vill de veta det?

Hurra!!!

Det är så mycket annat jag tänkt/borde/velat skriva, men jobb och besök av självaste moffa har gjort att jag har haft fullt upp.

Vi har fått en dagisplats! Vi infinner oss den 2 februari, inga burar, stor gård, tre hållplatser hemifrån, trevlig personal, inget onödigt socker i sikte och på baby C:s avdelning jobbar en kille som ansvarar för hans inskolning.

Så otroligt skönt att veta att han är väl omhändertagen på dagarna! Nu ska jag försöka få ordning på tillvaron.

Mer jobb dagtid, mer vin med vänner kvällstid. Och lite bus med baby C däremellan.

Fast jag tycker att jag är lite belle också

Idag har jag haft fullt upp. Upp i ottan, lyxig vinlunch på snyggt ställe, klippning och möte innan jag kom hem sent. Inte så ovanligt (jo, vinet till lunchen) om det inte vore så att allt var i Paris. Och så hämtade jag nyckelknippan som jag glömt på hotellet förra veckan. Lite kosmopolitiskt nonchigt, sådär.

Hursomhelst, jag kom hem med betydligt kortare hår. Typ en decimeter. Nu snuddar det knappt vid axlarna.

Mannen tittade misstänksamt - och lite missnöjt - på mig. Jag kontrade med att blänga tillbaka och säga att jag minsann blivit kallad "très belle" av en ung vakt i säkerhetskontrollen på Charles de Gaulle.

"Just det" svarade mannen. "Säkerhetsvakter är ju kända för sin goda smak. De är flitigt anlitade som jurymedlemmar i Top Model."

Snälla Naomi, stanna hemma nästa gång

Jaja, jag har tagit upp det förr. Men det måste bara upprepas.

Oavsett om man är kändis eller inte, så är det ungefär tre kvinnor i västvärlden som klämmer fram en unge och dagen efter skuttar i sina skinnyjeans. Vi andra kämpar på med Spanx (om vi har råd och USA-connections) eller Lindex (vi som tycker att gördeltrosor är värda max en femtiolapp) samt mammajeans tills ungen fyllt ett år (eller åtminstone ett kvartal).

Naomi, här plåtad mindre än en månad efter hon fått barn, tillhör den senare skaran. Visserligen näpen av naturen, har hon ändå sagt att hon snörats upp rätt rejält när hon skulle visa upp sig efter förra ungens födelse. Varför inte gå ut i ett lite mer myspysigt magvänligt tält? Empire kan fortfarande vara stylish. Och varför envisas vissa medier med att hylla smala skådespelerskor som hjältinnor bara för att de har trikå och snäva skärp en vecka eller två efter förlossningen? Tror kvinnor verkligen att Angelina bara blev plattmagad efter tvillingfödseln för att hon ammade? Eller "sprang efter alla barn"? Jo, tjena.

Jag tar mitt ansvar, Naomi. Kan inte du också göra det?


Bilden lånad från Wireimage, tror jag

Borta bra...

...ja, riktigt bra än så länge, men oj så skönt det ska bli att komma hem ikväll. Efter två superhektiska dygn i Paris där jag bara jobbat och sovit (ok, då, jag kan ha hunnit hitta något på den utmärkta januarirean, som lagstadgat börjar först på trettondagen, men mer om det senare).

I och för sig innebär jobb för mig att jag får dricka champagne och äta pilgrimsmusslor mitt på dagen, men det är fortfarande en jäkla massa jobb. Och kommer att bli ännu mer till helgen. Suck.

Mormor skickar dagligen söta, om än något suddiga mms på baby C, som gungar och går omkring. Nu är jag mer än redo att byta bort den franska huvudstadens gator och avgaser mot svenska huvudstadens lekplatser och grönområden, bara jag får vara nära mitt lilla hjärta.

Feber för fjärde dagen i rad

Får man uppgradera sin förkylning till en lättare influensa då? Trots allt började det med feber och ont i kroppen och det har hållit i sig hela tiden. Den eländiga snuvan kom senare, men kämpar tappert på.

Tur att det är helg och att mannen kan ta över ansvaret för sin avkomma, som numera härmar Finlandsfärjan, som ett par gånger om dagen passerar förbi fönstret.

"Bööööö. Bööööööö." låter den i hans tolkning.

Jag kanske ska ge honom en kniv att leka med?

"Du har inte skrivit på bloggen" påpekar mannen. Nä, det beror på att jag legat sedan i tisdags morse med förkylning. Det gick ju an att vara hemma då, när mannen tog med baby C på äventyr, men igår gick han till jobbet. Liksom idag.

Det är inte så kul att vara hemma med en överaktiv ettåring när man är febrig och frusen och bara vill sova. Som tur är sysselsätter han sig själv rätt bra för stunden. Just nu virar han en ethernetsladd flera varv runt halsen.

Den där dagisplatsen skulle sitta fint just nu, tack

Alltså, jag fattar inte att jag lagt ned tid och energi på att ställa en massa bra frågor till potentiella dagis om pedagogik, syn på genus och tillagning av ekologisk mat, när vi inte kommer att få en plats!

Jag fattade liksom inte att det var så många barn. Det har uppenbarligen inte de lokala politikerna fattat heller. Och syskonförtur - skottpengar, säger jag bara. (Fast om ett par år tycker jag nog givetvis att det är jättejättebra.)
Hörrni folkvalda, vad gör ni av alla skattepengar vi betalar in?

Nu kommer vi möjligtvis att få en garantiplats vid Universitetet, vilket är en omöjlighet utan bil och en stor jäkla omväg om man hade haft någon.

Vårt sista hopp står till ett privat alternativ. Numera låter det så här när vi ringer:
”Hej, har ni möjligtvis plats åt vårt barn? I februari kanske? Toppen! Nejnej, vi behöver inte komma och titta. Har ni gård förresten? Nähänej, men det gör inget. Får barnen mest sitta i små burar? Ingen fara, ni sticker väl åt dem lite mat ibland va? Bra. Mycket socker? Fint, det håller ju dem pigga och alerta, haha. Ni tror inte på inskolning? Inte vi heller. Bra, då kommer vi med baby C i början av nästa vecka. Ni har ingen personal på plats på förmiddagarna, alltså? Smart, det spar man pengar på. Men det är öppet, så vi släpper in honom i alla fall, så hjälper de äldre barnen honom av med overallen.
Det är fint att ni lär dem ta eget ansvar.”

Fyrtio procent är för amatörer

London var underbart och dyrt. Precis som vanligt, med andra ord. Fast reorna var grymt överskattade, få ställen kom upp i 70 %, som jag hoppats på. Finanskris bah! I Marc Jacobsbutiken hade de bara segat sig ned till 40 %, vilket inte imponerar på mig. Eller snarare, jag hade inte råd att köpa de läckra stövlarna för 5 000.

Ändå spenderade jag pengar som en packad sjöman. Först, för att ni inte ska tro att jag är helt oansvarig vill jag säga att en ansenlig summa gick till kläder till junior samt inredningsdetaljer till hans rum. Och så vill jag nämna några saker jag inte köpte, förutom de ovan nämnda stövlarna:
Solglasögon från Tom Ford – jag hann liksom inte ens få upp kortet innan jag schasades ut från Harvey Nicks av mannen.
MC-jacka från Marc by Marc Jacobs – jag velade lite för länge och sedan velade jag lite till.

Men det bidde en DvF-klänning – inte en wrap, men en klassisk Kittklänning som framhäver det lite bättre och döljer det lite sämre. Ärmar till armbågen, generös urringning och finurligt ryschad över magen. Dessutom garanterad rynkfri sidenjersey. Och så bidde det ett Chanelskärp som jag hittade på Heathrow till halva priset. Och skärp håller hur länge som helst, så då får man spendera en bra slant, eller hur?

Jag har nämligen bara fyra skärp hemma. Ett i gummi från mitten av åttiotalet, ett paljettprytt från HM, ett Barcelonadesignat med nitar och kilotungt spänne och mitt lilla nätta Hermès. Ni hör ju hur det riktigt ekade i skärplådan. Tur att jag hann hitta något att fylla upp den med.


Fast jag ser både betydligt goare och gladare ut i min

Önskelista i efterhand, liksom

Jag har blivit utmanad av en hel drös härliga mammor. Sist in, först ut, helt enkelt. Så Ali, här är min julklappslista – sådär en månad försent. Och i efterhand kan jag säga jag fått att hälften av alla hårda och mjuka klappar. De andra får jag försöka fixa fram i år, liksom de viktiga klapparna.

Tre hårda klappar:
1) Cold, hard cash till mellandagsrean i London
2) Sjuanstolar i teak till köksbordet
3) Diamantörhängen i cool vintagestil från Sophie by Sophie. Stor risk att jag (bara måste) köpa dem själv

Tre mjuka klappar:
1) En bambubadrock från Alice & Sens
2) Lite nytt underfint
3) Ett överkast till sängen, gärna i quiltat siden

Tre viktiga klappar:
1) En dagisplats
2) Att alla nära och kära får kärlek, hälsa och harmoni
3) Att min lilla systerbebis kommer till världen på allra bästa vis