
När jag gick och la mig vid 00.20 kände jag verkligen en överväldigande stor kärlek till den bedårande bebisen bredvid mig.
Den känslan var kvar, om än lite mindre påtaglig, när han vaknade kl 02.30. Och 05.30. Och 08.30.
Han är söt när han sover.
Om vägen från gravidglamorös via amningsapatisk till en förhoppningsvis yummy mummy - igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar