Jag kröp ned bredvid honom vid ettiden i natt och märkte att han var vaken. Jag kunde känna, snarare än se, honom le mot mig i mörkret. Tysta låg vi där och log mot varandra, tills vi slutligen somnade, våra händer nuddandes.
Vilken ynnest att få ägna nästan all min tid med honom! Att tillsammans med honom upptäcka världen. Att se honom utvecklas i rekordfart. Att känna en sådan stark kärlek till en liten varelse, som är så hjälplös, men samtidigt så stark och beslutsam.
Nä, jag gråter inte. Jag har bara fått något i ögat.
9 kommentarer:
Kärleken till ens barn är verkligen speciell och otroligt stark.
Passar även på att säga grattis Calle!
Jag fick visst också något i ögat :-)
Snyft! Visst är det väl underbart med denna gåva som vi fått! Älskade barn!
Åh så fint! Längtar så att uppleva samma sak om några månader.
grattis lille C!
ja visst är det fantastiskt, börjar man tänka blir man ju riktigt blödig...
Calle hälsar och tackar för gratulationer. Hans mor firade genom att byta lite kläder i garderoben - han är numera en 68. Och så har hon shoppat lite. Ooops.
Tur att han varit en riktig liten pain in the ass-gnällspik idag så att jag inte blir för blödig ;-).
Testa att glömma Semperdropparna hemma så ska du få se på gnällspik! ;-)
Fast jag håller med. Tror det är väldigt torrt i luften...
Kram V.
Ja den kärleken är otroligt stark. Och jag har sagt det förr men säger det igen, den blir bara starkare med tiden. Härligt va?
Det måste vara något med den här sidan...jäklar vad det börjar klia i ögat här med...
Skicka en kommentar