Efter några dagars vinterkräk med allt vad det innebär har jag knappast varit på romantiskt humör eller förväntat mig något firande. Och det blev det inte heller.
Men när vi fikade på ett litet italienskt hak bestämde sig C för att klättra över bordet bara för att ge mig en kram eller puss. Och det var faktiskt bättre än en liten blå ask från Tiffany's. Det trodde jag aldrig, aldrig att jag skulle säga.
1 kommentar:
Hahaha, jag skulle skriva något poetisk om att du äntligen sett den sanna värdet i livet, men det blir jo en aning konstigt med ovanstående besked...
Glädjer mig iallafall över att du är frisk, glad och lycklig för en blöt puss från din fina son, bättre kan det inte bli.
KramC
Skicka en kommentar