Samtal med vårdcentralen

Jag: Jag skulle vilja ha Tavegyl åt min son, så han inte kliar sönder alla koppor.
Sköterskan: Jaha. Men av det blir han ju dåsig.
Jag: Jasåååå, har den sådana biverkningar?
Sköterskan: Du får tala med läkaren.
Jag: Hej, min son har vattkoppor och...
Läkaren: Jamen, jag skriver ut lite Tavegyl. Och då blir han lite trött, och det är ju inte fel, höhö.
Jag: Tack, doktorn. Äntligen någon som förstår mig.

Puts väck

Gårdagens hjärtsnörp uppstod när C glatt förkunnade från vardagsrummet:
"Jag har trollat bort lillasyster!"
Jag gick ut från sovrummet och mycket riktigt, ingen liten L. Någonstans.
C skrattade glatt medan jag kollade under soffan, bänken, sideboardet och köksbordet, bakom fåtöljen och kuddarna i myshörnan.

Ungen var helt borta.

Pulsen ökade. Var kunde han ha gjort av henne - helt ljudlöst dessutom.

Till slut såg jag den dörren och insåg att C hade stängt in sin lillasyster i hennes favoritrum, badrummet.

Tänk om det vore lika lätt att trolla bort andra saker. Räkningar och pappershögar, till exempel.

Häromdagens outfit

Han är så fin, lille C. Som numera är ganska stor. Så stor att han vill välja kläder själv, vilket kan ta oändligt lång tid. Och ibland exkludera i mitt tycke ganska viktiga plagg.


Tröja: H&M
Strumpbyxor: låt oss säga vintage, eftersom de är fjolårets som han glatt klämmer sig i
Strumpor: fådda av mormor

Dagens C

Fortfarande vabb - även om det var mycket mysigare idag. Och jag ligger fortfarande efter, så det blir bara ett kort inlägg.

Ibland undrar man vad som rör sig i de små livens huvud - även när de kan prata. Härom morgonen kom C in till mig i badrummet och frågade om man kan ha läppstift på sig på natten. Imorse kom han in i köket och höll sig för bröstet och konstaterade:

"Jag har så små bröst. Det är jättejobbigt att ha små bröst. Det kommer ingen mjölk."

Man kan ju undra hur mycket han försökt. Och hur.

Kul på kvällen

JO, jag hade tänkt skriva ett långt och smart inlägg i sällskap av levande ljus och lite rödtjut, men så fontänvomerade barn #1 över hela sig, hela sängen, delar av mig, mattan och några gosedjur.

En timmes sanerande senare är jag nästan redo för sängen. Istället kan ni läsa lite kul här.

Håll i hatten, hon är tillbaka

Hej bloggen och fina läsare!

Nytt år, nya inlägg och nya rutiner är tanken. Det har ju blivit lite si och så med allt utom det förstnämnda - det kan jag inte påverka.

För att inte överanstränga mig är det lika bra att sluta nu, men jag avslutar med en dagens C vid kvällens pizzabak.

Hedda: Hörru, nu ska vi göra pizza som du ville ha (bara bacon, hold allt annat). Vill du komma hit?
C: Näe, du klarar det så bra själv ska du se.

I'm ok, you're ok

Fast lite trött bara. Jag har fått prioritera bloggen som ger betalt, även om det är roligare att skriva här. Jag hoppas att du fortfarande hittar hit, kära läsare.

Det finns två huvudanledningar till att jag inte bloggat. Den ena trotsar. Den andra sover inte. Den fjärde medlemmen i hushållet tillbringar mer tid på Arlanda än i vardagsrummet. Åtminstone känns det så.

Hursomhelst, här är lite tjuvlyssnat från badrummet. C och hans ömme far höll uppenbarligen på med lite rollspel.

C: Ät middag nu.
Mannen: Jag vill inte.
C: Om du inte äter upp får du inga macarons.


Några minuter senare.
C: Om du inte äter upp alla dina macarons får du ingen efterrätt.
M: Vad blir det till efterrätt då?
C: Frukt.

Strunta i att köpa tidningen!

Bli inte gravid, typ.

Tortyr på cityvischan

Jajamän, än en gång påminns jag om vilket effektivt tortyrknep sömnberövande är.
Jag har just genomlidit en natt som om möjligt varit värre än någon tidigare. Visst, lillan har ju vaknat en gång i timmen, men då varit tyst. No more.

Kl 22.10 kräk över hela bebisen och hennes säng
Kl 22.45 färdigsanerad säng, nyduschad bebis och mamma, samt bebis ammad och lagd
Kl 01.30 vaken och illvrålandes (bebis, inte jag)
Kl 04.30 vaken och illvrålandes (bebis, nästan även jag)
Kl 06.00 C kommer in och hojtar att det är morgon
Kl 08.00 somnar utmattad i amningsfåtölj
Kl 8.53 vaknar - 17 minuter innan skogsgruppen Nyckelpigorna avtågar från dagis
Kl 09.18 ankommer dagis

Inte en av mina bästa dagar.

Håller mig hemma eftersom jag vid minsta provokation riskerar att göra en Yngwie Malmsteen (a k a en Christian Bale) och vråla besinningslöst åt någon oskyldig typ.

Vänta, det gjorde jag kl 08.56, då jag kallade mannen diverse saker på hans mobilsvar.

Yay me.

And they call it puppy love

Min allra första kärlek (ja, förutom pappa förstås) hette Göran. Jag var två och han var nog tre gånger så gammal.

C:s första kärlek (förutom sin kära mor, alltså) heter Anna. De var dagiskamrater och bästa vänner, jämnlånga och lika söta.

För en månad sedan flyttade Anna till Skåne och lille C saknar henne. Häromdagen passerade vi Slussen på kvällen. C tittade storögt på byggnader och pekade på Katarinahissen. Jag berättade att det var en hiss och att det under bron hängde en restaurang, Gondolen, där hans far och jag varit många gånger.

C: Jag har också varit där.
Hedda: Jasså. Med vem då?
C: Med lill-Anna
H: Jaha, vad trevligt. Vad gjorde ni då?
C: Vi åt spaghetti och köttfärssås. Och jag skar hennes spaghetti.

För mitt inre såg jag en liten blond Lufsen och en lockig Lady, sittande på telefonkataloger och som tittar ut över den glittrande staden nedanför.