Den oglamorösa sanningen

Jag läser Vi Föräldrar. En präktig, ordentlig tidning med en rad handfasta tips för nybörjarföräldrar. Inte så sexig, men det är ju det jag har brittiska Vogue till.
Jag blir nämligen stundtals otroligt provocerad av kändismammorna i exempelvis Mama. Det är mammamotsvarigheten som att dingla med en benig skådespelerska framför en tonårsknubbig tjej. Gärna med citat av skådespelerskan som ”jag äter hamburgare varje dag” och ”jag tränar aldrig”.
Sanningen? De ljuger förstås.

Och ljuger, det gör svenska kändismammor med. Men några få undantag. De ljuger på samma sätt som du och jag gör när någon på stan frågar hur det är. ”Bra” svarar vi glatt, även om vi är yra av sömnbrist och blodsockerfall och har tillbringat morgonen med att torka upp både det ena och andra.

I vissa fall går lögnen djupare än så. Trasiga relationer poleras upp till perfektion, tragiska historier om missbruk göms undan. Allt för den ack så viktiga fasaden.

Gud, gener, photoshop och plastikkirurgi – oavsett vad så kan du ge dig sjutton på att kändisen inte är så perfekt, så nyyogad (ärligt talat, är det någon som tror att ungen är sååå snäll och lugn och leende låter sin mor träna till fågelkvitter och dessutom få njuta av en hemlagad ekologisk müesli serverad av en kärleksfull hemmaarbetande pappa? Varje morgon? Nää, just det )som en vanlig mamma kan förväntas vara. Inte utan ett mindre Extreme Makeover-team lurandes i förortsbusken. Tro mig, jag har sett sanningen bakom fasaderna. Och den är inte alltid så vacker.

Visst vill vi ha förebilder - men hellre en ärlig och uppriktig sådan än en retuscherad och redigerad variant som håller tyst om mödraskapets vedermödor.