Skönt statement

Lilla familjen lördagspysslar hemma till toner med franskt tema: Mc Solaar, Piaf och V Paradis. Det bakas banankaka och diskas. Då yttrar C, ståendes på en pall och med bedårande Cath Kidston-förkläde:

"Jag bestämmer här hemma."

Det är sällan jag och C:s pappa inte finner ord - och aldrig simultant - men det här var ett av de tillfällena.

Lättare sagt än gjort

Jag har försäkring för nästan allt. Ifall att. Men att få tillbaka pengarna när någonting händer, det går inte.

Som nu när jag ska avbeställa resor. Sas betalar bara tillbaka skatter. Diners, som jag betalade resan, har exkluderat gravida kvinnor i sitt avbeställningsskydd. På Trygg-Hansa, där jag har en extra-allt-försäkring med reseplusplus, kan de inte svara på om jag får några pengar tillbaka. Jag måste fylla i fem blanketter, få intyg från Sas återbetalningsavdelning som har telefontid 9-9.15 jämna torsdagar varannan månad. Det blir nog enklare att får pengar från FK, när jag tänker efter.

Och så blir jag otroligt provocerad av alla trevliga erbjudanden om billiga hotell i Paris, i princip gratis resor till södra Europa och släktingar som sticker till Västindien, bara sådär.

Blodtryckshöjare och humörsänkare

Min vecka började för jäkligt och har fortsatt i ungefär samma stil. Några små ljusglimtar förstås och det blir bättre och bättre. Men om jag känner att jag är på lite för glatt humör (och/eller lider av lågt blodtryck) behöver jag bara läsa följande länkar om typiskt patriarkaliskt missriktad omtanke. Eller bara hederligt gammalt gubbförtryck, beroende på exakt hur välvilligt inställd man är.

EU vill omyndigförklara gravida kvinnor

Pappa vet bäst. Jajamän.

Bättre än en blå ask

Hoppas ni alla har haft en underbar dag, oavsett om den inkluderat sladdriga geléhjärtan, överprisade rosor eller bara härliga kärleksförklaringar.

Efter några dagars vinterkräk med allt vad det innebär har jag knappast varit på romantiskt humör eller förväntat mig något firande. Och det blev det inte heller.

Men när vi fikade på ett litet italienskt hak bestämde sig C för att klättra över bordet bara för att ge mig en kram eller puss. Och det var faktiskt bättre än en liten blå ask från Tiffany's. Det trodde jag aldrig, aldrig att jag skulle säga.

Det händer aldrig hos Horace och Ebba

Fredag runt kl 18. Jag sätter på lite musik som ska passa till maten.

Calle: Vad är det på tv?
Hedda: Det är inte tv, det är musik.
C: Vad är det för något som låter då?
H: Det är Mozart.
C: Jag vill ha Lady Gaga.

Nu är det kokta fläsket stekt

En f d chef brukade säga att det är två saker man aldrig ska göra: steka fläsk med bar överkropp och köra för fort i Ödeshög. Det senare har jag personlig erfarenhet av. Jag kan ju komplettera med flera andra saker, men en är glasklar: reta inte upp en gravid kvinna.

Var hos läkaren idag. Han poängterade visserligen att det är en allvarlig komplikation och en full placenta previa som min lär knappast flytta på dig. Däremot häpnade när han hörde var min BM kläckt ur sig och sa att han skulle tala med henne. Han sa att det var ytterst liten risk att barnet skulle komma innan det planerade snittet. Efter att han klappat mig på axeln berättade han att BM hade sagt att hon faktiskt ville skrämmma mig. Men vaffan?! Hon tyckte att jag inte hade insett allvaret och ville få mig att förstå att man minsann inte kunde valsa iväg till Paris hur som helst.
Jaha, och när tror hon att jag insåg allvaret? Efter jag började gråta eller kanske lite, lite innan?
Jag är närmare 40 och har barn sedan tidigare. Det är inte som om jag är 18 och vägrar sluta kröka och röka.

Summa sumarum:
Blödning =>ambulans
Skärgårdsutflykter uteslutna
Inga tunga lyft, inklusive sonen
Specialistmödravård parallellt med (ny) BM
Inte oroa sig, sikta på snitt runt månadsskiftet maj/juni
Funderingar på anmälan av BM eller åtminstone argt mail till MVC-chefen från min sida

Inatt kan jag nog sova ordentligt – om det inte vore så att jag är så jävla arg.

Tack för allt ert stöd!

Gårdagens outfit

When the going gets tough, går de tuffa på modeveckan. Och så jag.
Igår tog jag på mig fuskskinnmammakjolen, de högsta klackarna jag kunde ta mig fram i snömodden i och lilla väskbabyn och gick på Lovisa Burfitts visning på Berns.

Först höll jag av gammal vana in magen på front row, sedan kom jag ju på att jag kunde puta hur mycket som helst. Skönt.

Topp HM Mama
Kjol Proud
Yllestrumpbyxor Zara
Skor Michael Kors
Väska Chanel