Lite sökordsoptimering, kanske?

Hej ni som jobbar med internet och marknadsföring!
Här är lite spännande sökord* som gjort att folk hamnat på min blogg.

Från det praktiska:
Köpa valium i sverige
Doftljus+bb stockholm
tiffanybutiker
värma burkmat spisen

Till det lite skojjiga:
Art garfunkel är dryg
Sas kärringar

Till det helt makabra:
mount everest procent att dö

Och slutligen i kategorien ”jag vill inte ens veta”:
"bredare höfter" krypa

*Notera att jag inte skrivit om till exempel inköp av lugnande medel i landet, inte heller om dryga musiker. Jag tror för övrigt att Art är en hygglig prick. Och Mount Everest har jag mycket begränsad erfarenhet av. På alla sätt.

Håll truten ungen, jag bloggar

Ja, jag vet, det är utagerat och uttjatat redan, men jag ligger efter med allt och upptäckte helt nyligen en stressrättighetsstorm i ett mediavattenglas.

Som Agenten påpekade sammanfattade Popjunkien det hela utmärkt. Jag blir så trött på Skugge, som lyckas vara elitistisk, gnällig och fotriktig samtidigt. Är att köra slut på sig själv genom att vara vd i två bolag samtidigt, blogga här och där (mycket viktigt för henne att påpeka) att vara en förebild? Och vaddå, är kvinnor inte kompletta förrän de har barn, som hon antyder? Skäms.

Visst, nu inser jag hur mycket "egentid" jag hade innan jag fick barn (tid som jag ändå fyllde ut med en massa saker), men inte hjälper det mig nu. Och inte hjälper det att påpeka det för någon utan barn.

Medan baby C sover sött sitter jag och jobbar, iklädd kashmirkofta, samtidigt som jag dricker ett glas riesling. Och mannen är på affärsresa. Jag antar att det borde betyda att jag har en välfilad fot i varje läger.
Fast jag är klart mer på Ebbas sida.

Född till att leda?

Jag är äldsta barnet och som sådant skulle jag platsa som amerikansk president (om jag vore född i USA). Enligt min släkting Elisabeth Schönbeck som i boken Äldst, yngst eller mittemellan beskriver hur placeringen i syskonskaran inte bara spelar in när det gäller val av partner utan även våra yrkesroller. Jag är alltså född ledare.

Visst, må så vara. Men är det något som fått mig att peka med hela handen så är det inte mina militära gener, min roll som storasyster utan det enkla faktum att jag fått barn. Ska de små knoddarna (och deras fäder) fostras krävs det att man är bestämd.

Jag tror att Angelina skulle styra FN alldeles utmärkt, bra mycket bättre än anonyma Ban Ki-Moon. Däremot är Octomom helt utom all tävlan.

Morsa på stan

Eftersom jag går ut i Stockholm ungefär lika ofta som det är total månförmörkelse kändes torsdagen lite speciell. Supermodell lanserar skönhetsserie med hjälp av Stureplansgruppen. Det kunde bli precis hur kul eller knasigt som helst.

Min dejt fick ställa in på grund av diverse sjuka små telningar och min andra dejt fick nog av köande och knuffande och gick hem innan vi hann ses. Jag slapp köandet och hann dricka ett par glas bubbel och brydde mig därför inte så mycket om knuffandet.

Mellan fjärde och femte glaset ungefär insåg jag följande:
Jag var ungefär dubbelt så gammal som majoriteten av de andra gästerna.
Jag såg ut som en desperat hemmafru i min DvF, men tack vare vinet brydde jag mig inte.
Jag hade helt missat att pannband är vinterns pryl nummer ett, i alla fall om man är 18 och vill se ut som en av Olsontvillingarna (jag glömmer bort vilken).
Jag var sist med att bli barnsligt förtjust i Lady Gaga, som jag givetvis kände mig manad att dansa till. Det i kombination med punkt ett och två skapade lätt ångest dagen efter.

Och ni undrar varför jag inte går ut oftare?

Armbandsassistans

Mitt i djupaste kräkträsket bestämde jag mig och min stylistassistent att vi behövde lite glamour. Jag provade min gamla polare Hermès tillsammans med sin nya kompis Rachel Leigh. Assistenten assisterade och har nog en framtid inom branschen.
Notera bara hans flinka små fingrar och koncentrerade min.

Förlåt, kära lunchdejt

Jag har ett litet dilemma. Jag har bokat en lunch imorgon, men någonstans har det klickat för jag vet inte med vem. Stress, den där amningshjärnan, stress, brist på bra kalender, stress - något har gjort att jag tappat bort både plats och person. Jag har gått igenom den senaste månadens mail, men hittar ingenting.

Så om du läser det här innan kl 12 imorgon kan du väl berätta var vi ska ses? Och om du läser det här senare så är jag hemskt ledsen över att vi inte träffades.

Maila mig en bokning, så försöker vi på nytt.
Och givetvis bjuder jag på lunchen. Om du vill kan du få ett glas vin till.

PR-konsulter som SYO-konsulenter

Den energiska kvinnan från den envetna pr-byrån ringer. Igen.
- Har du fått babyprodukterna vi skickade dig?
- Jäpp, det har jag.
- Har du testar dem?
- Nix, har inte hunnit ta hem dem.
I have been vabbing, som ni vet.
- Visste du att babyproduktssmarknaden har vuxit med 700% till 67 miljarder kronor per år?
Jag kan ha överdrivit siffrorna något till att motsvara hela Afrikas BNP, typ.
- Nä, det visste jag inte.
- Vi tänkte att det kanske vore intressant för dig att skriva om den fantastiska tillväxten.
Jaså du, jag tänkte att jag nog borde tillverkat våtservetter istället för att skriva underbetalda artiklar.

Götet calling

Vill bara hälsa att vi lever, baby C och jag. Vi är nu nere i Göteborg och hälsar på mormor.

Det jag trodde var magsjuka är i själva verket en förkylning, sa en underbart rar sköterska hos mormors husläkare här nere. Eftersom de små inte kan snyta sig, hamnar allt slem och snor i lilla magen och retar den så att barnen så småningom kräks upp det - vilket delvis förklarar att han bara kräkts en gång om dagen. Efter två dagars diet (minimalt med mjölkprodukter, mest majsvälling (nåja, mjölkpulver), lite gröt(nåja igen) och avslagen cola) har han slutat kräkas och mår lite bättre. Däremot är det såååå svårt att få i honom vätska.

Dessutom fick mormor vår härliga förkylning när hon hälsade på förra helgen, så det jag hoppades skulle bli en avkopplande helg har blivit uppassning av två griniga sjuklingar. De är mycket synkade, de där två.

Efter kräk kommer champagne

Tack för bra tips, alla proffsmammor!
Jag experimenterade med allt. Till slut blev den en ice cream float på vaniljglass och avlagen cola. Ungefär en halv deciliter med sked gick ned, sedan blev det stopp. Eftersom han drack 150 mil välling innan han somnade kan jag sova lugnt.

Efter att ha blivit nedkräkt idag igen, tyckte jag att jag förtjänade lite champagne, som jag nu njuter av framför mannens favvoprogram, Top Model.

Imorgon blir det tåget till Göteborg (okejat av barsk syster på Sjukvårdsupplysningen) och det kan bli hur spännande som helst.

Dryckesvägran

Ok, det där med att frysa Resorb var bra i teorin. Just nu vägrar C att dricka något alls, oavsett form. Enligt sjukvårdsupplysningen ska han få i sig en liter per dygn. Skämtar de? Hur fan då? Om han inte får i sig något blir det natt på akuten med dropp. Vad göra? Jag har testat glass, cola, vatten, Resorb och fil.

Vabb, svabb och snor

Jag försöker verkligen komma på något glammigt med min tillvaro just nu, men det går verkligen inte. Både jag och baby C är numera tokförkylda, med rinnande näsor, vattniga ögon och ett allmänt gnälligt tillstånd. Jag vill bara tillbaka till jobbet, utan kräkfläckar och kladdiga datortangenter. C tycker att det är trist att vara inne utan jämnårigt sällskap.

Att få i baby C sådant som är snällt mot magen går inte, så jag har gett upp och låter honom äta det han vill, bara han får i sig något. Fast blodpudding på uppvägen är ingen vacker syn, det kan jag lova.

Han vägrar vätskeersättning, även om jag spetsar den med koncentrerad saft. Det enda han vill ha är isbitar, så jag har helt enkelt fryst Resorben i en iskubsbricka. Ett genidrag, om jag får säga det själv. Märkligt är dock att han ratar glass.
Det gör inte jag, utan sätter med glädje själv i mig all chokladgojsig B&J som kära V hade med sig häromveckan.

Blott en dag...

...hann baby C vara på dagis innan blev premiärvabbning för min del.
Igår när vi skulle äta middag kaskadkräktes han över hela sig, mig, bordet och golvet. Ett Exorcisten-moment om något. Jag tror inte att det är vanlig vinterkräksjuka, snarare ett segt magvirus (eller Belzebub), men han får stanna hemma i minst två dagar.

Jag som inte har något annat för mig alls.

En sak till, förstås

Dagisbarn är små stultande smitthärdar. Bedårande, ja, men lik förbaskat bacillbärare.

Baby C verkar ha klarat sig, förutom lite nysningar, men jag undrar om jag inte håller på att få årets tredje förkylning. Jippee.

First Defense, te och en c-vitamintablett stor som ett strutsägg är mina vapen.

Too much information...

... eller TMI som jänkarna gärna säger. Det utsätts man dagligen för på dagis av de näpna små liven. Efter att ha ätit lunch med fyra barn i snart en vecka har jag kommit att uppskatta deras sällskap - med ett undantag*. De inte bara talar om att de behöver gå på toaletten, de talar även om vad de behöver göra. Samt, och det är här äckelmagade jag får lust att fly, en utförlig rapport när de kommer tillbaka.

Det är en anledning till att jag gärna äter lunch på ställen som Riche, Pontus och Operakällarens bakficka. Maten är god, inte allt för dyr för en utsvävning då och då och det händer i princip nästan aldrig att en affärsman eller -kvinna i snitsig suit kommer tillbaka till bordet och glatt berättar för sina kollegor att ”det blev två pluppar och en korv.”

*Två egentligen, det är mycket snor i dem också.

Jag är inte bara mamma...

... jag är bloggare också. Och numera bloggar jag mot betalning. Eftersom jag är lite hemlig av mig här (kanske helt i onödan, jag är ju inte Greta Garbo direkt) vill jag inte skriva ut det här. Men till de av er som vet vilket publikation jag skriver mest i och vad jag skriver om kan ju spana in bloggutbudet på den anrika tidningens hemsida. Strunt i rätt fult format, trist typsnitt och gräslig bylinebild.

Och ni andra som bara måste veta det kan maila mig på mamavaganza[snabela]gmail[punkt]com.

Dagis dag ett

Först, för er som undrade så kom jag hem till slut. Jag knep sista platsen efter 45 minuters köande till incheckningen och satt bredvid en bedårande liten fransyska på tre månader och hennes mor.

Idag var första inskolningsdagen och den gick toppen. I löv dagis. Som väninna sa är det den bästa uppfinningen sedan handväskan och taxi.

Nu ska det jobbas lite till och imorgon är det tillbaka till lilleputtarnas land.

PS Och det var kräkfritt hemma hela tiden också. Redan idag, med halva barnskaran hemma, inser jag att dagis är en smitthärd av sällan skådade mått. Kanske är dagmamma ett bra alternativ?

Kräkfri i Frankfurt

Sitter och tittar ut över blagra (hjälp, inget a med cirkel ovanpa)berg och gragra byggnader. Har vandrat hundratals mil pa effektiva tyska rullband och sett roliga saker och hemska saker pa mässa. En intervju till sa far jag aka hem.

Kan man skylla pa amningshjärna atta manader efter man slutat amma? Glömde passet och blev sa stressad av det att jag glömde mina nya fina handskar. Det gar att komma lämna Sverige med endast körkort, ska bli spännande att se om det gar att lämna Tyskland.

Annars blir det väldigt jobbigt plötsligt.