fredag 30 januari 2009

Kräkvarning II

Hur vet man om vinterkräksjukan är på intåg? Precis innan middagen fontänvomerade baby C över hela Antilopstolen och mycket på sig själv och lite på golvet. Sedan åt han glatt middag och lite välling och har nu däckat. Ingen feber har han heller.
Har han vinterkräkset? Hur stor är risken att jag får den i så fall?

Anyone? Anyone?

Kräkvarning

En till reklamfilm som kör blippbloppig elektromusik med distade röster för att framhäva ironin och jag kräks.

Nä, nu går jag och lägger mig.

torsdag 29 januari 2009

Den desperata hemmafrun

Jag vill vara bloggmysig och harmonisk och lägga upp bilder på baby C som gör gulliga och crazy saker. Istället känner jag mig bara grinig och trött.

Bitter över att istället för att hänga på Berns, se visningar, inspireras, jobbmingla och dricka bubbel har jag hängt med bebis. Det är underbart, don't get me wrong, men jag är en rätt usel hemmafru. Jag vill inte plocka upp leksaker för sjuttiotredje gången och höra silvriga, sliskiga barnkammarvisor på repeat. Jag vill ju jobba. Nu. (Jäjä, jag jobbar faktiskt nu, men jag menar att jag vill jobba på dagtid. Vid ett skrivbord.)

Dessutom är sladden till kameran borta, så alla myspysiga bilder på bebis i motljus får vänta.

onsdag 28 januari 2009

Mount Everest är ingenting

Det undras lite om hur det går i lägenheten här på Gärdet. Sådär, måste jag säga. De två första veckorna packade vi upp 90% av kartongerna och de kvarvarande står fortfarande inklämda i gäst/arbetsrummet. I praktiken bor vi i en trea, eftersom knappt baby C kan klämma sig in där. Och tapeterna ligger fortfarande i fina rullar. Och finsnickare, som ska platsbygga bokhylla, är inte funnen än. Alltså står böckerna kvar i sina lådor.

Vi har med andra ord nått en platå. En mycket behaglig platå visserligen, med danska designmöbler, en och annan tavla och bra köksutrustning, men ändå. Vi siktar mot toppen, även om det kommer att bli en tuff trek.

Jag och min sherpa ska göra en insats nästa helg.

Lite Gud till gröten, kanske?

Jag och junior tänkte spåttifaja lite så här på namnnsdagen. Igår sökte vi på Pippi och fick upp Absolute kids svenska klassiker eller vad det nu hette. När vi sökte på Absolute kids idag får vi bara upp - håll i er - Absolute Modern Worship for Kids 1-4.
Vid närmare titt är alla Absoluteskivorna en hyllning till Gud. Inte för att det är något fel med kristna anglosaxiska hyllningar, men vi ville verkligen höra Sjörövarfabbe.

Nähä, vi får väl återgå till det vi höll på med förut, nämligen att kila in pappas kundkort under kylskåpet.

Åh, vad det är stimulerande och kul att vara hemma.

tisdag 27 januari 2009

I bring you...pappablogs

Alltså, jag har inte riktigt tid att blogga. Vilket i sann Hedda-anda innebär att jag kommer att göra fyra gnälliga (eller kanske inspirerade, beroende på hur jobbet går) inlägg till ikväll.

Under tiden kan ni roa er med en kvartett härliga pappabloggar.
Chrille, Trettioplus, Pappan och Kotletten och Joels sida.

Jag har bara träffat en ev dem i verkligheten. De skriver roligt, rörande, smart, brett och smalt. Fyra olika syner på pappaledighet och fädraskap.

Och befriande nog klagar inte en enda av dem över sladdrig mage och platt hår.

måndag 26 januari 2009

175 procent och lite till

I evigheter har baby C sovit som en stock. Nattning vid 18.30 och uppvaknande vid 06.30. Tolv timmars vuxentid. Ett halvt dygn. Alltså, jag älskar ungen men jag behöver vara själv, krama mannen, glo på tv och äta godis.

Och nu i väntan på dagis är jag ju hemma med knodden på heltid och jobbar mer än halvtid på kvällarna i ett försök att få ihop "livspusslet" (åh, vad jag hatar det ordet).

Då tycker junior att det är ett utmärkt tillfälle att börja vakna någongång mellan 20 och 22, skrika sig ur spjälsängen och springa omkring i pyjamas med ett stort leende på läpparna. Efter en timme eller så går det att locka honom i säng med en liten flaska välling och lite sång.

Nästa vecka är det inskolning. Inte lär han sova bättre när han väl börjar dagis, men jag får iaf slippa nattskiftet.

fredag 23 januari 2009

Gunga din

Som jag tidigare konstaterat är gungandet en favoritsysselsättning i baby C:s liv. Inte en lekplats kan passeras utan att han ropar "gong, gong!". Innan jul gick han resolut fram till vännernas gungstol och satte fart på den. "Gong!" Allt som har en pendelrörelse gungar har baby Einstein insett och ska prompt sättas i rörelse.

I London gungades moffas konst - de tavlor han kom åt - och samma trend håller i sig här när vi fått upp några tavlor. Han klättrar upp i soffan, utbrister glatt "gong" och dänger till den stora oljan så att den både gungar och buktar.

Däremot är han inte smart nog än att ha lärt sig Newtons andra och tredje rörelselagar. När han knuffar till en gunga på lekplatsen har han inte riktigt räknat ut att den ska komma tillbaka och tjonga till honom i huvudet.

torsdag 22 januari 2009

Dagens mest obegripliga

Fick ett nyhetsbrev med följande rubrik (och inget innehåll, proffsigt):
BARACK OBAMA IS PRESIDENT OF THE UNITED STATES. WHERE WERE YOU?

Jag undra när då exakt? Och varför vill de veta det?

Hurra!!!

Det är så mycket annat jag tänkt/borde/velat skriva, men jobb och besök av självaste moffa har gjort att jag har haft fullt upp.

Vi har fått en dagisplats! Vi infinner oss den 2 februari, inga burar, stor gård, tre hållplatser hemifrån, trevlig personal, inget onödigt socker i sikte och på baby C:s avdelning jobbar en kille som ansvarar för hans inskolning.

Så otroligt skönt att veta att han är väl omhändertagen på dagarna! Nu ska jag försöka få ordning på tillvaron.

Mer jobb dagtid, mer vin med vänner kvällstid. Och lite bus med baby C däremellan.

måndag 19 januari 2009

Fast jag tycker att jag är lite belle också

Idag har jag haft fullt upp. Upp i ottan, lyxig vinlunch på snyggt ställe, klippning och möte innan jag kom hem sent. Inte så ovanligt (jo, vinet till lunchen) om det inte vore så att allt var i Paris. Och så hämtade jag nyckelknippan som jag glömt på hotellet förra veckan. Lite kosmopolitiskt nonchigt, sådär.

Hursomhelst, jag kom hem med betydligt kortare hår. Typ en decimeter. Nu snuddar det knappt vid axlarna.

Mannen tittade misstänksamt - och lite missnöjt - på mig. Jag kontrade med att blänga tillbaka och säga att jag minsann blivit kallad "très belle" av en ung vakt i säkerhetskontrollen på Charles de Gaulle.

"Just det" svarade mannen. "Säkerhetsvakter är ju kända för sin goda smak. De är flitigt anlitade som jurymedlemmar i Top Model."

torsdag 15 januari 2009

Snälla Naomi, stanna hemma nästa gång

Jaja, jag har tagit upp det förr. Men det måste bara upprepas.

Oavsett om man är kändis eller inte, så är det ungefär tre kvinnor i västvärlden som klämmer fram en unge och dagen efter skuttar i sina skinnyjeans. Vi andra kämpar på med Spanx (om vi har råd och USA-connections) eller Lindex (vi som tycker att gördeltrosor är värda max en femtiolapp) samt mammajeans tills ungen fyllt ett år (eller åtminstone ett kvartal).

Naomi, här plåtad mindre än en månad efter hon fått barn, tillhör den senare skaran. Visserligen näpen av naturen, har hon ändå sagt att hon snörats upp rätt rejält när hon skulle visa upp sig efter förra ungens födelse. Varför inte gå ut i ett lite mer myspysigt magvänligt tält? Empire kan fortfarande vara stylish. Och varför envisas vissa medier med att hylla smala skådespelerskor som hjältinnor bara för att de har trikå och snäva skärp en vecka eller två efter förlossningen? Tror kvinnor verkligen att Angelina bara blev plattmagad efter tvillingfödseln för att hon ammade? Eller "sprang efter alla barn"? Jo, tjena.

Jag tar mitt ansvar, Naomi. Kan inte du också göra det?


Bilden lånad från Wireimage, tror jag

onsdag 14 januari 2009

Borta bra...

...ja, riktigt bra än så länge, men oj så skönt det ska bli att komma hem ikväll. Efter två superhektiska dygn i Paris där jag bara jobbat och sovit (ok, då, jag kan ha hunnit hitta något på den utmärkta januarirean, som lagstadgat börjar först på trettondagen, men mer om det senare).

I och för sig innebär jobb för mig att jag får dricka champagne och äta pilgrimsmusslor mitt på dagen, men det är fortfarande en jäkla massa jobb. Och kommer att bli ännu mer till helgen. Suck.

Mormor skickar dagligen söta, om än något suddiga mms på baby C, som gungar och går omkring. Nu är jag mer än redo att byta bort den franska huvudstadens gator och avgaser mot svenska huvudstadens lekplatser och grönområden, bara jag får vara nära mitt lilla hjärta.

fredag 9 januari 2009

Feber för fjärde dagen i rad

Får man uppgradera sin förkylning till en lättare influensa då? Trots allt började det med feber och ont i kroppen och det har hållit i sig hela tiden. Den eländiga snuvan kom senare, men kämpar tappert på.

Tur att det är helg och att mannen kan ta över ansvaret för sin avkomma, som numera härmar Finlandsfärjan, som ett par gånger om dagen passerar förbi fönstret.

"Bööööö. Bööööööö." låter den i hans tolkning.

torsdag 8 januari 2009

Jag kanske ska ge honom en kniv att leka med?

"Du har inte skrivit på bloggen" påpekar mannen. Nä, det beror på att jag legat sedan i tisdags morse med förkylning. Det gick ju an att vara hemma då, när mannen tog med baby C på äventyr, men igår gick han till jobbet. Liksom idag.

Det är inte så kul att vara hemma med en överaktiv ettåring när man är febrig och frusen och bara vill sova. Som tur är sysselsätter han sig själv rätt bra för stunden. Just nu virar han en ethernetsladd flera varv runt halsen.

måndag 5 januari 2009

Den där dagisplatsen skulle sitta fint just nu, tack

Alltså, jag fattar inte att jag lagt ned tid och energi på att ställa en massa bra frågor till potentiella dagis om pedagogik, syn på genus och tillagning av ekologisk mat, när vi inte kommer att få en plats!

Jag fattade liksom inte att det var så många barn. Det har uppenbarligen inte de lokala politikerna fattat heller. Och syskonförtur - skottpengar, säger jag bara. (Fast om ett par år tycker jag nog givetvis att det är jättejättebra.)
Hörrni folkvalda, vad gör ni av alla skattepengar vi betalar in?

Nu kommer vi möjligtvis att få en garantiplats vid Universitetet, vilket är en omöjlighet utan bil och en stor jäkla omväg om man hade haft någon.

Vårt sista hopp står till ett privat alternativ. Numera låter det så här när vi ringer:
”Hej, har ni möjligtvis plats åt vårt barn? I februari kanske? Toppen! Nejnej, vi behöver inte komma och titta. Har ni gård förresten? Nähänej, men det gör inget. Får barnen mest sitta i små burar? Ingen fara, ni sticker väl åt dem lite mat ibland va? Bra. Mycket socker? Fint, det håller ju dem pigga och alerta, haha. Ni tror inte på inskolning? Inte vi heller. Bra, då kommer vi med baby C i början av nästa vecka. Ni har ingen personal på plats på förmiddagarna, alltså? Smart, det spar man pengar på. Men det är öppet, så vi släpper in honom i alla fall, så hjälper de äldre barnen honom av med overallen.
Det är fint att ni lär dem ta eget ansvar.”

söndag 4 januari 2009

Fyrtio procent är för amatörer

London var underbart och dyrt. Precis som vanligt, med andra ord. Fast reorna var grymt överskattade, få ställen kom upp i 70 %, som jag hoppats på. Finanskris bah! I Marc Jacobsbutiken hade de bara segat sig ned till 40 %, vilket inte imponerar på mig. Eller snarare, jag hade inte råd att köpa de läckra stövlarna för 5 000.

Ändå spenderade jag pengar som en packad sjöman. Först, för att ni inte ska tro att jag är helt oansvarig vill jag säga att en ansenlig summa gick till kläder till junior samt inredningsdetaljer till hans rum. Och så vill jag nämna några saker jag inte köpte, förutom de ovan nämnda stövlarna:
Solglasögon från Tom Ford – jag hann liksom inte ens få upp kortet innan jag schasades ut från Harvey Nicks av mannen.
MC-jacka från Marc by Marc Jacobs – jag velade lite för länge och sedan velade jag lite till.

Men det bidde en DvF-klänning – inte en wrap, men en klassisk Kittklänning som framhäver det lite bättre och döljer det lite sämre. Ärmar till armbågen, generös urringning och finurligt ryschad över magen. Dessutom garanterad rynkfri sidenjersey. Och så bidde det ett Chanelskärp som jag hittade på Heathrow till halva priset. Och skärp håller hur länge som helst, så då får man spendera en bra slant, eller hur?

Jag har nämligen bara fyra skärp hemma. Ett i gummi från mitten av åttiotalet, ett paljettprytt från HM, ett Barcelonadesignat med nitar och kilotungt spänne och mitt lilla nätta Hermès. Ni hör ju hur det riktigt ekade i skärplådan. Tur att jag hann hitta något att fylla upp den med.


Fast jag ser både betydligt goare och gladare ut i min

Önskelista i efterhand, liksom

Jag har blivit utmanad av en hel drös härliga mammor. Sist in, först ut, helt enkelt. Så Ali, här är min julklappslista – sådär en månad försent. Och i efterhand kan jag säga jag fått att hälften av alla hårda och mjuka klappar. De andra får jag försöka fixa fram i år, liksom de viktiga klapparna.

Tre hårda klappar:
1) Cold, hard cash till mellandagsrean i London
2) Sjuanstolar i teak till köksbordet
3) Diamantörhängen i cool vintagestil från Sophie by Sophie. Stor risk att jag (bara måste) köpa dem själv

Tre mjuka klappar:
1) En bambubadrock från Alice & Sens
2) Lite nytt underfint
3) Ett överkast till sängen, gärna i quiltat siden

Tre viktiga klappar:
1) En dagisplats
2) Att alla nära och kära får kärlek, hälsa och harmoni
3) Att min lilla systerbebis kommer till världen på allra bästa vis