Tortyr på cityvischan

Jajamän, än en gång påminns jag om vilket effektivt tortyrknep sömnberövande är.
Jag har just genomlidit en natt som om möjligt varit värre än någon tidigare. Visst, lillan har ju vaknat en gång i timmen, men då varit tyst. No more.

Kl 22.10 kräk över hela bebisen och hennes säng
Kl 22.45 färdigsanerad säng, nyduschad bebis och mamma, samt bebis ammad och lagd
Kl 01.30 vaken och illvrålandes (bebis, inte jag)
Kl 04.30 vaken och illvrålandes (bebis, nästan även jag)
Kl 06.00 C kommer in och hojtar att det är morgon
Kl 08.00 somnar utmattad i amningsfåtölj
Kl 8.53 vaknar - 17 minuter innan skogsgruppen Nyckelpigorna avtågar från dagis
Kl 09.18 ankommer dagis

Inte en av mina bästa dagar.

Håller mig hemma eftersom jag vid minsta provokation riskerar att göra en Yngwie Malmsteen (a k a en Christian Bale) och vråla besinningslöst åt någon oskyldig typ.

Vänta, det gjorde jag kl 08.56, då jag kallade mannen diverse saker på hans mobilsvar.

Yay me.

And they call it puppy love

Min allra första kärlek (ja, förutom pappa förstås) hette Göran. Jag var två och han var nog tre gånger så gammal.

C:s första kärlek (förutom sin kära mor, alltså) heter Anna. De var dagiskamrater och bästa vänner, jämnlånga och lika söta.

För en månad sedan flyttade Anna till Skåne och lille C saknar henne. Häromdagen passerade vi Slussen på kvällen. C tittade storögt på byggnader och pekade på Katarinahissen. Jag berättade att det var en hiss och att det under bron hängde en restaurang, Gondolen, där hans far och jag varit många gånger.

C: Jag har också varit där.
Hedda: Jasså. Med vem då?
C: Med lill-Anna
H: Jaha, vad trevligt. Vad gjorde ni då?
C: Vi åt spaghetti och köttfärssås. Och jag skar hennes spaghetti.

För mitt inre såg jag en liten blond Lufsen och en lockig Lady, sittande på telefonkataloger och som tittar ut över den glittrande staden nedanför.

Leopardbrudar

Det framgår kanske inte så tydligt, men lilla L har ett par underbara mysplyschbrallor med leopardmönster (tack Sanna!). Att vi matchade varandra så fint upptäckte jag faktiskt inte förrän någon påpekade det.

Same same but different

Båda barnen är ungefär tre månader gamla på bilderna. Och som synes samma pyjamas och samma rara uppsyn.

Det är alltså C till vänster och L med det något toppigare huvudet till höger.

Söndagsutflykt i september

Jag och unge herr C tog oss på tu man hand till Spårvägsmuseet för lite mor-son-kvalitetstid.
Men först en promenad vid Danvikstull:

Sedan lite tunnelbanekörning på museet:

Och så modelljärnvägsinspektion:

Sedan tog vi buss, färja och spårvagn hem. Vi avverkade alltså nästan samtliga kollektiva färdmedel. Kanske Arlanda nästa för lite okynnesflygning?

Nästa gång junior trotsar ringer jag ÖB

Idag var jag, C och lilla L på väg till Tessinparken efter dagis. Mot oss kom en man i flygvapenuniform, med siktet inställt på FMV, som ligger precis där.
C: Titta mamma, en polis!
Jag: Nä, älskling, det är en militär.
C: En militär... Vad gör en militär?
Jag: Eh, de...eh. Vad tror du att de gör?
C: De jagar.
Jag: Ja, just det, man kan säga att de jagar. Vad jagar de då?
C: Barn.
Jag: Jaha, jasså. Vad gör de av barnen när de fångat dem då?
C: De sätter dem i vagnen.