Aj

Det gör ont bara jag läser det här...

Forty and fabulous - och sprickfärdig

Om ett par veckor fyller jag jämt. Jättejämt. Så jämt att man har stora fester där man får presentkort på spavistelser och vinprovningar och dyra smycken (hoppas kan man ju).

Problemet är att jag kommer att vara knappa tre veckor från livet som tvåbarnsmamma när jag fyller.Och det är det som är det fina. Man kan inte vara gravid och fyrtioårskrisa samtidigt.

Å andra sidan kan det bli ett smärtsamt uppvaknande att inse att det jag intalat mig själv var graviditetskrämpor i själva verket är åldertecken…

Kakan har makat på sig!

Idag möttes jag och mannen upp utanför Ultragyn för att kika lite på bebisen. Ja, fast framför allt på moderkakan. Spänningen var olidlig. Utgångsläget kunde ju inte bli sämre och läkaren var pessimistisk. Själv hade jag inga förhoppningar.

Och hurra, den hade flyttat på sig!!!!! Det är fortfarande placenta previa, det är fortfarande en komplikation och en blödningsrisk, men den är mindre nu. Istället ligger moderkakan kant i kant med cervix, i bakvägg och på sidan. Läkaren var uppriktigt förvånad, hon hade ju sagt 12 veckor tidigare att den minsann inte skulle maka på sig.

Det är ju extra bra nyheter (och ovanligt) att den inte växt upp fram, eftersom jag ändå ska snittas. Nu slipper de skära igenom moderkakan.

Lill*n var dessutom lite större än genomsnitt, drygt 2100 gram. Den hade faktiskt vänt sig med huvudet nedåt och låg och tåfjuttade mig friskt i revbenen, vilket jag absolut inte hade något emot under rådande omständigheter.

Dagen i siffror - so far

Antal timmar i högklackat igår: 6
Antal timmar sovit i natt: 5
Antal äkta män som inte kommer hem från fel sida Östersjön: 1
Antal veckor kvar innan syskon förväntas komma: 7
Antal trötta höggravida kvinnor i hushållet: 1

Magmode

Jag som var så flitig med att dokumentera magen - med och utan kläder - när jag väntade lille C. Nu har jag nästan inga foton på mig själv och nya magen. Men här är två påklädda magbilder som jag mobilfotat:

Vecka 24

Kavaj: Tiger
Omlottröja: Asos Maternity
Fuskskinnbrallor: Proud

Vecka 29

Kofta: Banana Republic
T-shirt: Marc by Marc Jacobs
Skärp: Aldo
Kjol: H&M Mama
Skor: Michael Kors

Försäkringskass

Jag har startat AB. En av tankarna bakom beslutet var att jag skulle vara i en mindre utsatt sits, SGI-mässigt, om jag inte kunde jobba.

Trodde jag ja.

Bättre att förekomma än att förekommas tänkte jag också. Så jag ringde för ett par månader sedan och frågade vad de behövde för info av mig för att ändra min SGI. Jag antecknade och skickade in intyg från revisor samt en av mig noggrant ifylld blankett.

Idag får jag ett brev där det står att det minsann inte räcker. De vill ha ytterligare info från revisorn – inget som nämndes första gången, trots att en s k ”expert” ringde upp mig då den ordinarie handläggaren givetvis inte kunde svara på frågan – och kompletteringar från mig – som jag redan har fyllt i på den befintliga blanketten.

Dessutom meddelar de att de kommer att nolla min SGI och att jag kommer att nekas sökt ersättning för vård av sjukt barn om jag inte kompletterar med alla ovan nämnda papper. Inom tre arbetsdagar.

Jag hörde hur någonting sa ”pjong” i min hjärna och var rädd att det var ett blodkärl som brast. Men det vara bara mitt tålamod som tillslut tröt.

Arg som ett bi ringde jag FK och efter fem knappval, intryckt personnummer och väntan får höra att det är lite överbelastat och en uppmaning att ringa igen senare. Efter försök i tre timmar och en halvtimme i telefonkö kommer jag fram. Efter att bli kopplad hit och dit lyckas jag tjata till mig en veckas anstånd.

Allt detta medan en liten unge, smittad av min upprördhet, hängde i min gravidtunika med sylvassa tänder, inte olikt en liten valp, och däremellan väste ”Du ska gråta” på bästa Omen-manér.

Jag kunde inte göra annat än skratta, så tragikomiskt är det. Med svallande gravidhormoner, små hål i tunikafållen och en rabiat två-och-halvtåring skrattade jag så jag grät.