torsdag 12 juni 2008

Hur man nästan bränner ut sig som nybliven mamma:

Man är en typisk typ A-personlighet, a k a Duktig Flicka
Man har en man som jobbar för mycket
Man jobbar lite för mycket själv
Man har svårt att säga nej
Man brottas med krävande kunder och idiotiska myndighetsinstanser
Man känner pressen att ha det perfekt iordningplockat hemma
Man känner sig instängd i ett par storlekar för liten lägenhet
Man känner sig instängd i ett par storlekar för stor kropp
Allt detta utöver sin huvuduppgift: att ta hand om världens raraste och gladaste, men även krävande, baby.

Jag är knappast ensam om problemet, men för att minska på stressen och kraven lite tar jag time-out från bloggandet. Snart ska jag och baby C söderut och upptäcka hästarna utanför morfars hus, alla fåglar vid havet, fartygen på väg till Polen, skånsk kokkonst och lite godsaker i morfars vinkällare (ja, det sistnämnda gäller mest mig.)

Vi hörs efter midsommar (om jag kan hålla mig så länge)!

tisdag 10 juni 2008

Baby: priceless

För ett år sedan stod det ungefär så här på min kreditkortsräkning:
Lux
Mammornas secondhand
Ladurée
Petit Bateau
H&M
Lindex
Apoteket

Och för två år sedan:
Mälarpaviljongen
Riche
Mälarpaviljongen
Systembolaget
Ladurée
Chantal Thomass
Colette
Kungsholmen
Oddbins
Sturehof
Operabaren
NK
Nathalie Schuterman
Riche
Anglais
Bistro Jarl

Nu står det:
Pippilotta
Apoteket
Tummelisa
Små grodorna
Ladurée
Petit Bateau
Baby Gap
Storken
Apoteket
Mamas & Papas
Fresh Milk
Babyland

söndag 8 juni 2008

Bye bye boobies

Ja, jag hade ju lovat att skriva om amningsbehåer, Em, och det ska jag göra. Även om det känns lite märkligt att skriva om E-kupor när behåar i nämnda storlek numera fladdrar friskt på den egna kroppen.

Köp ett par amningsbehåar i mjuk bomull. Jag fick en Triumph Mamabel Soft N (finns på Lindex)av syster och kompletterade med ytterligare en i en större kupstorlek.


Sedan, när du och bebisen funnit varandra och amningen förhoppningsvis funkar (det är ju lite nesligt att lägga ner en massa pengar på behåar som man aldrig kommer att använda) gå till en underklädesbutik – allt från Twilfit till en specialistaffär – och få hjälp att prova ut en som passar. Själv blev jag hjälpt av en dam på Mama Mia på Humlegårdsgatan (de har tyvärr stängt affären, oklart var damen tagit vägen). Jag hade köpt en massa behåar i 80 E när det visade sig att jag var en 75 D. (Detta var alltså efter den initiala Dolly P-fasen.) Motstå frestelsen att köpa 200-kronorsskräp på HM - de ger noll stadga och verkar vara designade av någon med mycket begränsade kunskaper om den ammande kvinnans anatomi.

Jag kom hem med en svart spetsbehå med bygel som funkat toppen och som jag fortfarande använder i brist på annat. Och ja, man kan ha bygel, bara man inte sover i den. Finns på mamabarnshop.se och heter typ "amningsbehå med enhandsfattning".


Triumphbehåarna sov jag i (tro mig, jag testade linnen och toppar och allt annat, Triumph var det enda som satt på plats även om jag vred mig som en mask) och kastade, eftersom de blivit grå av flitigt tvättande.

Som sagt, läge för att uppdatera underklädeslådan…

You’re fired

Jag har fått sparken som baby C:s mjölkleverantör. Visserligen hade vi trappat ned till amning två gånger per dygn, och sedan en, men när han ett par gånger skrek vid bröstet och verkligen vägrade att ta det, då insåg jag att det var slut. Och det gör faktiskt lite ont. Jag känner mig rätt ratad. Det har varit så himla mysigt att amma och det har fungerat ypperligt i sju månader.

Nu ska jag slänga upp alla noppiga amningsvänliga toppar och ska bege mig till Agent Provocateur för något extremt pushuppigt.

Tro mig, det behövs.

tisdag 3 juni 2008

Pappa, photoshop och vansinne

Det finns bra pappor.
Det finns engagerade pappor.
Det finns pappor som lägger ned mycket tid på sina små bebisar.
Det finns engagerade pappor som lägger ned bra mycket tid framför datorn.
Om de dessutom är lite galna, då blir resultatet det här. En hel sajt med bilder på far och avkomma med lite justeringar.

måndag 2 juni 2008

Baby C:s bedrifter

Nu är baby C drygt sju månader. Han kommer nog aldrig att krypa, utan gå direkt från ålandet till gående. Han tar sig blixsnabbt fram genom att drämma båda händerna i marken och skjuta ifrån med ett bakben. Sedan sätter han sig upp, pillar lite och ålar iväg igen. Han ställer sig upp också, i spjälsängen och mot kökspallen och soffbordet och allt annat han kan grabba tag i.

Det är bara att inse. De ljuva lattedagarna är över.

Men som tur är blir han stundtals rätt utmattad av sina tretimmars workouts. Och babysittern har kommit väl till pass igen, där en trött liten kille slocknar i en timme med lite tur.

Då passar mamma på att dricka lite varmt kaffe.


En slagen hjälte

söndag 1 juni 2008

Borta bien, hemma bäst

”Jag fantiserar om att hamna på sjukhus”, säger mamman bredvid mig på lekplatsen. Med två barn under tre år förstår jag henne. Jag har haft liknande tankar.
”Visst”, fortsätter hon, ”det skulle göra ont och så, men det skulle det vara värt. Rena lakan, bli ompysslad och få sova så mycket man vill”.

Det hon inte säger, men som är underförstått, är att bli befriad från ansvar. Att slippa ha bebisens exakta koordinater i bakhuvudet hela tiden. Att slippa tänka på när den åt, sov och byttes på senast. Att slippa bli väckt mitt i natten, och igen en timme eller två senare. Att kunna läsa den där spännande nya boken i timmar i sträck.

I torsdags gjorde jag något ännu bättre. Jag klev upp i ottan (och för en gångs skull sov baby C till 04.30), fixade tillägg, duschade, lämnade killarna åt sitt öde och satte kurs mot Arlanda och 07.10-flyget till Paris. En dags jobb, en ljuvlig natt på hotell med badkar, världens skönaste säng, lyxig långfrukost och nästan en hel dags strosande i ett soligt Paris. Hotellet låg vid den magiska korsningen Cartier/Hermès/Lanvin på Rue Faubourg St Honoré. Förstklassigt (fönster)shoppande, med andra ord.


Himmelriket på femte våningen

Men allra bäst var att komma hem igen. Jag klev in genom ytterdörren vid elvatiden på fredagskvällen och gick direkt in till C, bara för att få titta på honom, känna hans mjuka kind och höra hans snörvlande andetag.

Den allra största skatten finns inte i ett glittrande skyltfönster i åttonde arrondissemanget.
Den finns på Kungsholmen.