fredag 28 november 2008

The natives are getting thirsty

Det här med att flytta är ju... intressant.
Först ringer flyttkillen och säger att de blir en kvart sena.
Sedan ringer han och säger att portkoden inte funkar. Jag springer ner, bara för att upptäcka en oerhörd brist på flyttbilar utanför. Jag ringer.
"Ah, ni skulle flytta FRÅN Kungsholmen till Gärdet?"
"Ja."
"För vi är på Gärdet nu."
"Ja, här är ni i alla fall inte. Och du lämnade ju hundra flyttkartonger hos oss för en vecka sedan och kollade läget."
"Ja, just det."
"Ja, just det."

En kvart senare ringer hans chef.
"Mina killar ringde just. Ni har jättemycket saker."
"Ja, jag sa ju det när du ringde och sa att min kalkyl som jag gjorde på nätet inte stämde. Att det var så mycket."
"Ja, men det är jättemycket."
"Jag sa ju det."
"Men jag måste ha en kille till."
"Fine. Då går det kanske snabbare?"

Nä, det gör det inte. En av dem sitter nämligen mest och pustar i trapphuset och klagar på trappstegens synnerligen branta och märkliga konstruktion. När jag passerar honom på väg ut till 7-11 frågar jag honom om det är något de vill ha. Vatten. Eftersom jag packat ned alla dryckeskärl får jag trava iväg och köpa lite Ramlösa. Allt för att vara en god värdinna.

Jag är rätt törstig själv. Men inte på vatten.

onsdag 26 november 2008

Att flytta är att dö en smula. Typ

Hur överlever man en flytt? Jag är ingen novis på att flytta, har gjort det sådär tjugo gånger i mitt liv, men det här tar priset!
Jag är snuvig och skruttig och har sönderslagna knogar och knän efter vindsrensning. Det ser ut som jag varit på smygslagsmål i Fight Club.

Fler saker, ett barn, mindre tid, mindre sömn, mer stress - ja, allt gör att jag inte hinner eller orkar blogga. Förhoppningsvis lyckas jag sparka igång nya bredbandet i helgen.

Har ni inte hört något om en vecka kan ni ju ringa polisen. Eller Petit France, dit jag kanske har förskansat mig med en macaron och en dröm om ett enklare liv.

söndag 23 november 2008

Samtal från sängen

Igår morse vaknade jag av att jag hörde en röst i sovrummet. Det var en lågmäld, opersonlig röst. Först trodde jag att det var mannen som lyssnade på podradio.
Så upptäckte jag yrvaket att det lös i spjälsängen.

I ett hörn satt baby C och ringde på min mobil, glad som en lärka. Han hade lyckats norpa åt sig den från mitt nattygsbord, knappat in en sifferserie och tack och lov hittat ett nummer som inte hade en abonnent. Det var det rösten upprepade, om och om igen.

När jag senare kollade igenom telefonen, upptäckte jag att han hunnit skicka några sms också.

fredag 21 november 2008

Nu var det (inte) jul

London var ljuvligt. Men jag knockades av superförkylning och tillbringade min natt i frihet med en stor kanna te framför brasan hos pappa, inte med ett glas bubbel framför snygga människor på Claridge's bar. Bah.

Tack vare det starkaste Boot's hade att erbjuda kunde jag dagen efter stappla iväg och samla in tapetprover från Cath Kidston. Mycket mer hann eller hade jag inte råd med.

Runt resan har jag nämligen hunnit med ett par besök hos tandläkaren, vilket resulterade i en nota på över 3000 spänn. Två hål och lite puts och där rök det som var kvar av mina julklappspengar.

Det får nog bli den där julklappsfavoriten i år - håll för ögonen, mormor och morfar - en almanacka med bilder ur baby C:s första år. Bah igen.

tisdag 18 november 2008

Ett perfekt par...

... är jag och baby C. Jag hatar nämligen brödkanter och näst efter russin är det det bästa han vet just nu.

Det är roligare att tänka så än att han är min lilla slasktratt.

söndag 16 november 2008

Eftertankens kranka blekhet

Idag frågar jag och mannen oss varför vi skaffat ett ställe ett stenkast från Värtan, med förortspizzeria tvärs över gatan och inga vettiga matbutiker inom gångavstånd. Just nu känns det sådär att flytta in i ett nyproducerat hus med noll charm och lite enkla lösningar.

Jag var hemma på barnkalas hos väninnan i stilfull och spatiös våning mitt i stan för att fira babys C:s fästmös ettårsdag. Då slogs jag av tanken på hur mycket jag kommer att sakna vår tjugotalscharm och djupa fönsternischer, mörka parkettgolv, tre meter i tak och rymliga skåp.

Ångesten späddes på av att vi var på middag på moderna museet igår, en härlig glamourös tillställning som hela lilla familjen lämnade pigga och väldigt glada först vid halv tre-tiden. Och somliga tyckte att det var läge att vakna 07.15.

Som Trettioplus konstaterade för några veckor sedan, bakfylla och barnkalas är inte en bra kombination.

Att visa mig bland folk idag var nästan smärtsamt. Jag försökte ändå kanalisera lite Gossip Girl genom ett diadem, men effekten blev inte så mycket Blair Waldorf som Blair Witch Project.

lördag 15 november 2008

Alltså sprack Zarathustra

Tillbaka i den grå verkligheten inser jag att jag har varit grovt tidsoptimistisk, både var det gäller planering av jobb och packning. Men det ska nog gå ändå. Om jag nu bara kunde lämna bort en liten glad krabat de närmaste två veckorna så skulle livet bli lite enklare. Se det som att vara fodervärd, utan att behöva betala för maten.

Ett garanterat gapskratt fick jag av Örebros kommunala musikskolas fenomenala lustmord på Richard Strauss. Tack, rara Clara!

Vrid upp volymen, tryck HÄR och luta dig tillbaka och visualisera soluppgången (eller Stålmannen, beroende på din ålder och kulturella läggning).

onsdag 12 november 2008

Lyxliv i London

Den här morsan har lämnat mannen in charge av snorig avkomma och sitter just nu på The Connaught med klassisk musik i örat, en påse macaroons från La Durée vid fötterna och en i all ärlighet rätt äcklig cappuccino på bordet framför mig.

Det här är kvalitativ egentid. Det här, mina vänner, är bättre än en push present.

(Ja, det menar jag och nej, jag är inte full. Lite yr av sömnbrist och någon slags förkylning, men än hallucinerar jag inte.)

måndag 10 november 2008

Meatless Mondays

Numera har jag och mannen infört köttfria måndagar. Därför passar jag på att bjuda på mina favoritfiskar för tillfället.

1. Sempers ekologiska och närproducerade laxlasagne. Baby C:s höjdare den här månaden, hälsar han.


2. Giuseppe Zanottis fiskbensskor som Samantha hade i sushiscenen i SATC-filmen. Finns på Net-a-porter för den som har lust. Eller råd. Helst både och.



3. Chuck Bass. En bass är ju en fisk och tillhör släktet Centrarchidae. Eller möjligtvis Serranidae. Vem bryr sig?

söndag 9 november 2008

Skvallertösen på sommarbete

Min nya måste se-serie är Gossip Girl. Kläderna! Miljöerna! Smyckena! Hårbanden! Ah, det ljuva, giftiga livet på Upper East Side.

I kvällens avsnitt hade de unga vackra förflyttar sig till East Hamptons. Bland de söta små butikerna promenerade Serena och Blair stilfullt i vippande sommarklänningar och chica sandaler.



Det var fjärran från när jag, mannen och baby C var på besök i mars. Vi sprang mellan Ralph Lauren och J Crew i hällregn och kunde knappt se längre än ett par meter. Det blåste så att baby C svajade i babybjörnen.

Men glamouren trängde trots allt in tillsammans med vätan. Jag ser fram emot en mer stylish återkomst nästa sommar. Och ett besök på lilla Tiffanybutiken.

XOXO

lördag 8 november 2008

Fruit du jour

Dagens frukt är vindruva. Det är för övrigt det enda baby C äter idag. Allt annat vägras, eller flyger all världens väg.

Är det knasigt att skala vindruvor åt en ettåring?
Ett akutbesök på grund av kvävning är liksom inte vad jag längtar efter en lördagskväll.

måndag 3 november 2008

Fredag + mys = ?

Som relativ nykompling i småbarnssfären är det ord jag inte riktigt förstår. Eller förkortningar. AW till exempel, har fram tills nu betytt After Work. Efter baby C:s ankomst står det för Anna Wahlgren, hela Sveriges barnuppfostrare nummer ett.

Ett ord som förekommer allt flitigare, men vars innebörd jag ännu inte hajjat är fredagsmys. Alltså, jag vet ju vad fredag är och vad mys är, men vad gör man på/i/under ett fredagsmys? Är det barntillåtet? Om inte, inbegriper det sex? Vitt vin och räkor? Idol?

Någon som kan upplysa mig?

Våga vägra vinter

Någon i familjen har lite svårt att fatta det här med vintertid. Vilken myndighet i sin outgrundliga vishet kom på att man ska flytta tider hit och dit? Inte har de barn, i alla fall.

En vecka efter klockvridningen har baby C fortfarande inte ställt om sig och väcker oss 05.30. Trots blöjbyte, vällingflaska, komplett tystnad och mörkläggning somnar den lille inte om. Han piper och gnäller tills någon av oss går upp.
Hålögd sitter man där i köket medan en överenergisk knodd springer runt, runt och rensar fönsterbleck med hjälp av hammare, klättrar upp på köksbordet och testar lungvolymen medelst skrik.

Jag vet att hela EU och stora delar av världen ställer om klockan två gånger om året. Jag vill bara meddela att jag är beredd att lämna alla nationella och internationella allianser, bara det innebär att jag får sova en timme till.

lördag 1 november 2008

Fast älskling, maten är bättre här

När jag påpekade för mannen att jag längtade lite efter att bli gravid igen tittade han oförstående på mig.

”Du har ju knappt kommit över illamåendet och smärtan."
Han har lite svårt med perspektiv - jag hade ju en drömgraviditet.
"Det är som om någon precis släppts från Guantanamo och ber att få komma tillbaka igen”.