Tillbaka i den grå verkligheten inser jag att jag har varit grovt tidsoptimistisk, både var det gäller planering av jobb och packning. Men det ska nog gå ändå. Om jag nu bara kunde lämna bort en liten glad krabat de närmaste två veckorna så skulle livet bli lite enklare. Se det som att vara fodervärd, utan att behöva betala för maten.
Ett garanterat gapskratt fick jag av Örebros kommunala musikskolas fenomenala lustmord på Richard Strauss. Tack, rara Clara!
Vrid upp volymen, tryck HÄR och luta dig tillbaka och visualisera soluppgången (eller Stålmannen, beroende på din ålder och kulturella läggning).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hahaha, stackars små barn som måste spela så svåra stycken.
Underbart! Känner att min version av Äppelbogånglåt ligger i lä!
Ha, ha! Har aldrig tänkt på att den är så svårspelad. Nu är det uppenbart :-D
Skicka en kommentar