lördag 31 maj 2008

Kärlek är att dela med sig

Baby C är, liksom sin far, en generös själ (och liksom sin mor, vill jag högst blygsamt tillägga). Sedan några veckor tillbaka erbjuder han mig kärleksfullt sin napp. Mycket uppfordrande trycker han den i min mun och ser väldigt glad ut när jag försöker se uppskattande ut.

Nåja, det är åtminstone inte slemmiga majskrokar.
Än.

måndag 26 maj 2008

Meanwhile, back in the real world

I början, när jag praktiskt taget bodde i min härliga amningsfåtölj såg jag riktigt dåliga amerikanska tv-program under dygnets alla timmar.

Nu sitter jag och ammar eller ger tillägg i fåtöljen en gång om dagen, vid femtiden på eftermiddagen. Och jag har blivit beroende av min five o’clock fix av the Hills, en kvasidokusåpa som utspelar sig i Los Angeles med en handfull självcentrerade, föräldrasponsrade kids med toppjobb, perfekta kroppar och samtalsämnen djupa som vattenpölar.

Idag sa Lauren, en av huvudsrollsinnehavarna, till sin allra, allra bästa väninna (innan väninnan hånglade med Laurens pojkvän):
“I love you so much I’m having carbs on your birthday”.

Det säger liksom allt.


Är det en doughnut jag skådar? Kom till mamma!

söndag 25 maj 2008

Grattis alla mammor!

Idag är det ju mors dag, den allra första för många av mina härliga nyfunna mammavänner. Stort grattis för att vi kämpat med värkar, valkar, vaknätter, bristningar, mjölkstockning, kräkfläckar, gallskrik, taxöron, morotsfläckar, ryggskott, blöjbyten och en massa andra mer eller mindre oväntade företeelser som kom med våra små kärleksknytten.

Ibland är man ju nära att tröttna. Och vem har inte skämtat om att auktionera bort det lilla knyttet? Några gjorde uppenbarligen slag i saken. Man tycker ju att de kunde haft lite högre utropspris. Vi har ju också en sjumånaders kille och tror att vi kan få mycket mer än så.

Nu ska den här nybörjarmorsan gå och lägga sig.

Godnatt!

De kanske smakar extra gott?

Vad är poängen med att köpa ekologisk barnmat när ungen ändå gnager på ftalatfyllda plastprylar så fort han kommer åt?

fredag 23 maj 2008

Utan valium i Vagnhärad...

...eller konsten att resa med knodd utan att kasta sig av i Laxå

Ok, lite tåginspirerad, men det beror på att jag och baby C precis kommit ner till Skåne. Klockan är sex på morgonen när jag skriver detta klättrar C omkring på ett trappsteg och jag försöker hålla mig vaken.

Det här med att resan är målet är skitsnack. I alla fall om man reser med en sjumånaders bebis som helst av allt vill åla omkring på vagnsgolvet och blir omväxlande uttråkad och asförbannad över att spännas fast i en vagn. Det går utmärkt att resa med en liten en, men helst om den lilla är snäll och man är två vuxna. Är man ensam med en gnällig bebis kan fyra timmar (eller mer) bli en Wes Craven-liknande mardröm, så förberedelse är A och O.

Upp till sådär ett halvår kan bebisen få egen vagga på långdistansflygningar och efter det är det inte så mycket att göra annat än att ha den i famnen. Såvida man inte är löjligt rik och köper ett eget säte åt barnet. På alla flygplatser i världen utom Arlanda får man ta med sig vagn/stroller/sulky ända fram till gaten. På Arlanda fick vi med nöd och näppe ta med babyskyddet.

När jag och baby C åker tillbaka till London om en månad lämnar jag babyskyddet hemma och honom i babybjörnen och tar med en sulky (vilken är ännu oklar). Sedan ser jag till att taxi/car service har bilbarnstol och slipper på så sätt att be om hjälp varenda gång jag ska förflytta mig. Att bära i sele kortare sträckor är toppen. Och som sagt, inget underlättar passage genom passkontroll som en glad baby. Jag bävar för att uppleva om motsatsen är lika sann.

På tåg gäller det att ha leksaker med sig. Och ovan flitigt nämnda babybjörnen. Med den kan man gå till restaurangvagnen (jag vägrar kalla det bistro - bara för att man serverar rödjut innebär inte att det är något som på långa vägar har släktskap med de trevliga, franska etablissemangen. ). Nu senast erbjöd den vänliga personalen faktiskt sig att bära brickan tillbaka åt mig. De insåg väl att nyfiken baby+varmt kaffe+skakigt tåg= galltjut+brännskador+potentiella skadestånd. Ok då, kanske inte det sistnämnda, det är jag som är lite för amerikanskt konspiratoriskt lagd och la till det.

Hursomhelst, i skötväskan bör alltid finnas leksaker. Gärna sådana som inte låter för mycket. Bilderböcker, saker att gnaga på och allt som sysselsätter små hjärnor och fingrar i mer än fem minuter.

Absolut nödvändigt i väskan är svarta hundbajspåsar. Det finns inget värre än att behöva göra sorti ur en liten tåg- eller flygplanstoalett och lämna en stinkande blöja efter sig. Hela planet/vagnen kommer kollektivt att ge dig onda ögat efter några timmar. Minimera skadan genom att stoppa in den illaluktande saken i påsen och knyt till ordentligt.

Ska man bo på hotell är det bra att ha med sig tvätt- och diskmedel upphällda i småflaskor (se bara till att märka dem ordentligt, annars kan håret bli väldigt risigt). Visst känner man sig som en kringresande cirkus med ett badrum fyllt med pytteplagg på tork och nappflaskor i handfatet, men det är inget som syns när man väl lämnar rummet.

När vi var i New York och London hade vi med alla småtetror med tillägg vi behövde. Men det mesta går att köpa på plats. Kreditkort fixar allt och det gäller även i bebissammanhang. Banangröt, exempelvis, finns ju även utrikes liksom barnmatsburkar.

Det roliga med utlandet är att det må inte vara så barnvagnsvänligt, men alla, från lilla kvartersbutiken till lyxrestaurangen, blir jätteglada över en bebis. Sverige är vagnvänligt, men egentligen lätt barnfientligt. Mer om detta en annan gång…

Jaha, det blev långt det här och nu är baby C vaken efter tupplur. Det har tagit mig sammanlagt tre dagar att skriva inlägget.

Nästan lagom till hemresa faktiskt.

PS Bendel, hoppas det är till någon hjälp. Och jag är vääldigt nära Olof Viktor nu och har packat pappas frys full med deras Valrhonaglass. Mmmmm.....

Tillägg 20080524:
Jag flyr schlagerträsket för ett ögonblick och kompletterar med följande:
Ta med lite mjuka saker som doftar hemma. Vi reser med C:s lilla kudde (en s k vagnkudde) och ett inte helt nytvättat örngott till samt hans favoritmjukis just nu, en liten snuttefilt i form av ett lamm, införskaffat på Mamas & Papas på Regent Street i London.

Att resa med en bebis på 3-5 månader är idealiskt. Lätta, behändiga och relativt statiska. De (vild generalisering, jag har ju bara erfarenhet av en) ligger relativt stilla på skötbordet. På SAS transatlantiska flygningar finns förresten bästa skötborden inne på businesstoaletterna, ironiskt nog. På X2000 är den i vagn 6 med en stor och rymlig handikappstoa.

tisdag 20 maj 2008

Litet modeoffer

Den ende i hushållet som kommer att bära trending jumpsuit i sommar (overall för alla er utan utländska magasin) är lite drygt 70 cm lång.

Annars krävs det att man är minst en meter längre och väger max trettio kilo mer än vår yngste familjemedlem.


Och för er som redan uteslutit mannen, glöm inte Sean Connerys blå frottéoverall, inte helt olik baby C:s.

Fast lillens har huva och lillen själv har både figur och ålder att kunna bära den med värdigheten i behåll.

söndag 18 maj 2008

Särskilt det där med självständighet...

Idag är jag för trött för att komma på något briljant, så jag snor någon annans roliga ordlista:

Amnesia: The condition that enables a woman who has gone through labor to make love again.

Feedback: The inevitable result when your baby doesn't appreciate the pureed carrots.

Full name: What you call your child when you're really mad at him.

Grandparents: The people who think your children are wonderful even though they're sure you're not raising them right.

Hearsay: What toddlers do when anyone mutters a dirty word.

Impregnable: A woman whose memory of labor is still vivid.

Independent: How we want our children to be as long as they do everything we say.

Ow: The first word spoken by children with older siblings.

Puddle: A small body of water that draws other small bodies wearing dry shoes and socks into it.

Show off: A child who is more talented than yours.

Sterilize: What you do to your first baby's pacifier by boiling it and to your last baby's pacifier by blowing on it.

torsdag 15 maj 2008

Uppdrag granskning

Ingen nybliven mamma som såg gårdagens avsnitt av Grey's Anatomy kunde låta bli att förfasa sig över (bristen på) barnsäkring hemma. Jag vaknade kallsvettig inatt och famlade efter mina öronproppar, fantiserandes om att de trillat ned på golvet och att baby C stoppade dem i munnen och kvävdes.

Fast verkligheten var inte mindre adrenalinstinn. Som vanligt plockade jag upp C vid femsnåret och ammade honom liggandes. Eftersom hans far skulle ta ett flyg i ottan, bullade jag upp en kuddbarrriär på andra sidan. Efter ammandet somnade vi båda.

En knapp timme senare vaknade jag av att lille herrn höll på att forcera kuddbarriären genom att entusiastiskt kombinerat klättra och gunga. Allt för att komma åt ett vattenglas på nattygsbordet. Inte kan några futtiga dunkuddar stoppa en man with a mission, inte.

Idag ska jag krypa omkring och granska vilka andra faror som lurar här hemma. Tyvärr är det väl som vanligt -det är de faror man inte ens kan tänka sig som kommer att ge en hjärtsnörp härnäst.

tisdag 13 maj 2008

Kommer man någonsin fram till ”…och så levde de lyckliga...”?

Igår var det högläsningspremiär hemma. Godnattsagor ska vara lugnande har jag läst och även om baby C i nuläget inte förstår så mycket kommer han magiskt att somna när han hör min välmodulerade stämma.

Fram plockades ”Den lille prinsen”, en av mina älsklingsböcker, och jag började läsa.

”När jag var sex år … nä, älskling, snurra inte runt. Ligg på rygg igen, såja. Jo, var var jag? När jag var sex år, såg jag en gång en… inte ta ut nappen. Jaså, du vill släppa ned den på golvet genom spjälorna. Här är en ny. Hursomhelst, då såg jag en bild – nej, kryp inte nu, hjärtat. Åh, sluta le, lilla söta unge. Sov. Sov. Blunda när jag ska läsa för dig. ”

På en halvtimme hade jag hunnit fem rader.

Inte somnade ungen, inte.

måndag 12 maj 2008

Pollen puts väck?

För nästan exakt tio år sedan blev jag hux flux allergisk mot björkpollen. Snörvlandes gick jag till läkaren och trodde att jag hade bihåleinflammation. Jag var ju täppt, trött och tämligen sänkt av huvudvärk och bultande bihålor.

Förra våren när jag var gravid fick jag Polaramin, som gjorde mig trött, trött, trött.

För ett par veckor sedan läste jag vädersidan i Svenskan och blicken flackade mot pollenrapporten. Mycket höga halter av björkpollen stod det. Plötsligt insåg jag att jag inte hade haft minsta lilla allergikänning. Min pollenallergi var (troligtvis tillfälligt) borta! Jag var varken täppt eller hade rinnande näsa och kliande, blodsprängda ögon.

Fast trött är jag ju för jämnan, så det är knappast en pålitlig indikation nu för tiden.

PS Väninnan som tidigare aldrig haft problem med pollen fick det i vår, när hon ammade. Min amning verkar alltså ha slagit ut allergin. Märkligt.

lördag 10 maj 2008

Kräk happens II

Jag har varit på Grand Garbo i Sundbyberg en gång. För många år sedan. Här vet jag inte riktigt vad jag ska skriva för de som inte känner till stället utan att låta nedlåtande eller fördomsfull – det kanske jag redan är bara genom att skriva så här, vad vet jag. Grand Garbo (okänt om det finns ett Petit Garbo i närheten, troligen inte) är ett veritabelt nöjespalats med trubadur och bar i bottenvåning och eurodisko på plan två. Genensamt för båda våningarna är glad stämning och mycket öl.

Jag är ystert på väg från dansgolvet när jag får en knuff i ryggen och känner hur det blev alldeles varmt. Jag vänder mig om och inser att killen bakom mig är på väg till toaletten, men inte riktigt hunnit utan ja, fontänvomerat på mig. Jag tar mig in på toa själv, river av mig tröjan som jag fåfängt försöker skölja av i handfatet, tar på mig den och talar om för väninnorna att jag fått nog. Iförd blöt, illaluktande tröja går jag mot utgången när en vakt stoppar mig och undrar hur läget är. Jag förklarar läget och han frågar om jag kan tänka mig att stanna om jag får en ny tröja. Varför inte, svarar jag och han är raskt tillbaka med en ny t-shirt. Resten av natten dansar jag iförd en Jägermeistertröja och tycker att varken stället eller servicen är så pjåkig.

Min tolerans för att bli kräkt på har ökat dramatiskt den senaste tiden. Sådär en halvtimme efter lunch kommer det upp lite grann, vanligtvis både på mig och baby C. Eftersom vi vistats i Göteborg hela veckan har vi så gott som dagligen hängt på Da Matteo Torrefazione som vännen driver. Och så gott som dagligen har kräk happened. Ofta till min uppriktiga förvåning och numera utan att jag bryr mig så mycket om något hamnar på mig.

Vännen tittar på mig och säger, skarpsynt och brutalt uppriktigt som vanligt, att han minsann aldrig trodde att han skulle få se mig i något annat är supersnygga kläder och framför allt inte med kräkfläckar.

Äsch, tids nog så går det över – baby C kommer att kräkas mindre och jag kommer att vara mer uppmärksam. Och så farliga är de inte. De är relativt små, relativt diskreta och framför allt, de stinker inte sprit som i Sundbyberg…

söndag 4 maj 2008

Min son golvmop(s)en

Baby C befinner sig i förstadiet till kryperiet- ålandet. Eller snarare ålning medelst hasning, som den militära grenen av släkten uttrycker det.

Helst står C på alla fyra och gungar, men mer än så blir det inte än. Så nu ligger han på mage, tar spjärn med ena benet och rör sig förvånansvärt snabbt över golvet. Jag i min nära medelålderslekamen hukar efter och försöker hinna plocka upp dammtussar, dagstidningar och en och annan nöt, som kilat in sig i golvplankorna. Ibland kommer han fram och gnager lite på mina Rouge Noir-målade naglar. Det är som att ha en liten, knubbig, skär hundvalp.

Nu tänkte jag sy fast en sån här på baby C:s bodys så får den lille motion och jag ett blänkande köksgolv utan ryggskott:

torsdag 1 maj 2008

Eau de stinker

Jag har en näsa som en blodhund. Det är mycket användbart i mitt yrke, men lite mindre angenämt när baby C har börjat med fast föda (vad HÄNDER i hans lilla mage egentligen?).

Fördelen är att jag känner när det är dags att blyta blöja även i rummet bredvid. Då ropar jag helt enkelt: ”Älskling, din tur”.


Inte doftar det rosenknoppar här hemma