Igår var det högläsningspremiär hemma. Godnattsagor ska vara lugnande har jag läst och även om baby C i nuläget inte förstår så mycket kommer han magiskt att somna när han hör min välmodulerade stämma.
Fram plockades ”Den lille prinsen”, en av mina älsklingsböcker, och jag började läsa.
”När jag var sex år … nä, älskling, snurra inte runt. Ligg på rygg igen, såja. Jo, var var jag? När jag var sex år, såg jag en gång en… inte ta ut nappen. Jaså, du vill släppa ned den på golvet genom spjälorna. Här är en ny. Hursomhelst, då såg jag en bild – nej, kryp inte nu, hjärtat. Åh, sluta le, lilla söta unge. Sov. Sov. Blunda när jag ska läsa för dig. ”
På en halvtimme hade jag hunnit fem rader.
Inte somnade ungen, inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hehe jag gjorde ett liknande försök med en Nalle Puh-bok (A A Milne, inte Disney) när Fille var bebis. Kände mig bara fånig och Fille blev varken intresserad eller sömnig.
Däremot kan jag varmt rekommendera Anna-Clara Tidholms böcker Hitta på, Knacka på och Ut och gå. Färgglada bilder och roliga rim. Fille älskade dem tidigt och gör det fortfarande.
Tack för tipset! Ska genast kolla in dem!
Skicka en kommentar