Utan valium i Vagnhärad...

...eller konsten att resa med knodd utan att kasta sig av i Laxå

Ok, lite tåginspirerad, men det beror på att jag och baby C precis kommit ner till Skåne. Klockan är sex på morgonen när jag skriver detta klättrar C omkring på ett trappsteg och jag försöker hålla mig vaken.

Det här med att resan är målet är skitsnack. I alla fall om man reser med en sjumånaders bebis som helst av allt vill åla omkring på vagnsgolvet och blir omväxlande uttråkad och asförbannad över att spännas fast i en vagn. Det går utmärkt att resa med en liten en, men helst om den lilla är snäll och man är två vuxna. Är man ensam med en gnällig bebis kan fyra timmar (eller mer) bli en Wes Craven-liknande mardröm, så förberedelse är A och O.

Upp till sådär ett halvår kan bebisen få egen vagga på långdistansflygningar och efter det är det inte så mycket att göra annat än att ha den i famnen. Såvida man inte är löjligt rik och köper ett eget säte åt barnet. På alla flygplatser i världen utom Arlanda får man ta med sig vagn/stroller/sulky ända fram till gaten. På Arlanda fick vi med nöd och näppe ta med babyskyddet.

När jag och baby C åker tillbaka till London om en månad lämnar jag babyskyddet hemma och honom i babybjörnen och tar med en sulky (vilken är ännu oklar). Sedan ser jag till att taxi/car service har bilbarnstol och slipper på så sätt att be om hjälp varenda gång jag ska förflytta mig. Att bära i sele kortare sträckor är toppen. Och som sagt, inget underlättar passage genom passkontroll som en glad baby. Jag bävar för att uppleva om motsatsen är lika sann.

På tåg gäller det att ha leksaker med sig. Och ovan flitigt nämnda babybjörnen. Med den kan man gå till restaurangvagnen (jag vägrar kalla det bistro - bara för att man serverar rödjut innebär inte att det är något som på långa vägar har släktskap med de trevliga, franska etablissemangen. ). Nu senast erbjöd den vänliga personalen faktiskt sig att bära brickan tillbaka åt mig. De insåg väl att nyfiken baby+varmt kaffe+skakigt tåg= galltjut+brännskador+potentiella skadestånd. Ok då, kanske inte det sistnämnda, det är jag som är lite för amerikanskt konspiratoriskt lagd och la till det.

Hursomhelst, i skötväskan bör alltid finnas leksaker. Gärna sådana som inte låter för mycket. Bilderböcker, saker att gnaga på och allt som sysselsätter små hjärnor och fingrar i mer än fem minuter.

Absolut nödvändigt i väskan är svarta hundbajspåsar. Det finns inget värre än att behöva göra sorti ur en liten tåg- eller flygplanstoalett och lämna en stinkande blöja efter sig. Hela planet/vagnen kommer kollektivt att ge dig onda ögat efter några timmar. Minimera skadan genom att stoppa in den illaluktande saken i påsen och knyt till ordentligt.

Ska man bo på hotell är det bra att ha med sig tvätt- och diskmedel upphällda i småflaskor (se bara till att märka dem ordentligt, annars kan håret bli väldigt risigt). Visst känner man sig som en kringresande cirkus med ett badrum fyllt med pytteplagg på tork och nappflaskor i handfatet, men det är inget som syns när man väl lämnar rummet.

När vi var i New York och London hade vi med alla småtetror med tillägg vi behövde. Men det mesta går att köpa på plats. Kreditkort fixar allt och det gäller även i bebissammanhang. Banangröt, exempelvis, finns ju även utrikes liksom barnmatsburkar.

Det roliga med utlandet är att det må inte vara så barnvagnsvänligt, men alla, från lilla kvartersbutiken till lyxrestaurangen, blir jätteglada över en bebis. Sverige är vagnvänligt, men egentligen lätt barnfientligt. Mer om detta en annan gång…

Jaha, det blev långt det här och nu är baby C vaken efter tupplur. Det har tagit mig sammanlagt tre dagar att skriva inlägget.

Nästan lagom till hemresa faktiskt.

PS Bendel, hoppas det är till någon hjälp. Och jag är vääldigt nära Olof Viktor nu och har packat pappas frys full med deras Valrhonaglass. Mmmmm.....

Tillägg 20080524:
Jag flyr schlagerträsket för ett ögonblick och kompletterar med följande:
Ta med lite mjuka saker som doftar hemma. Vi reser med C:s lilla kudde (en s k vagnkudde) och ett inte helt nytvättat örngott till samt hans favoritmjukis just nu, en liten snuttefilt i form av ett lamm, införskaffat på Mamas & Papas på Regent Street i London.

Att resa med en bebis på 3-5 månader är idealiskt. Lätta, behändiga och relativt statiska. De (vild generalisering, jag har ju bara erfarenhet av en) ligger relativt stilla på skötbordet. På SAS transatlantiska flygningar finns förresten bästa skötborden inne på businesstoaletterna, ironiskt nog. På X2000 är den i vagn 6 med en stor och rymlig handikappstoa.