onsdag 30 april 2008

Livet från den ljusa sidan del 2

Idag när jag var ute på en hurtig promenad mötte jag en bekant med Bugaboo. Vi sågs senast på en lägenhetsvisning och givetvis frågade jag hur deras bostadssituation såg ut. ”Vi har lagt de planerna på is och väntar till augusti” svarade han glatt.
”Vi har bättre saker att göra på söndagarna. Nu är det ju så fint väder att jag bara vill vara ute!"

Han har rätt. Och jag måste släppa lägenheten, som fortfarande spökar.

En väninna i London hade en liten skål i metall. I den la hon lappar med saker och ting hon hatade, som Michael Bolton (det var tio år sedan) och en gång om året satte hon fyr på allt i skålen. Mycket terapeutiskt.

En annan väninna berättar att hon tog ut sin bitterhet över missade budgivning på prospekten. Med stora bokstäver skrev hon tvärs över dem ”Jävla mögelhus” och ”Förmodligen kriminella grannar”.

Nu är frågan – vad slags exorcism ska jag använda för att få bort 95 välplanerade kvadratmeter från näthinnan?

söndag 27 april 2008

Hey hey, Tina Fey


Min absoluta idol, Tina Fey, har inte bara skapat en av de roligaste serierna på tv just nu. Hon har dessutom en ny film, Baby Mama, som jag hoppas kommer hit snart. Smarta komedier för och av kvinnor duggar inte direkt tätt.

Angående vad det kostar att ha anlita en surrogatmamma:
"It costs more to have someone born than to have someone killed"



PS Märks det på inläggsfrekvensen att jag borde skriva en artikel istället?

Det finns fler fiskar i havet

Fiskare brukar prata om the one that got away, fiskar som med tiden når närmast Moby Dick-liknande mått. Även jag har några praktexemplar som jag släppt – ett par rosa Pradaloafers i Rom, en svart, slinkig Michael Kors-klänning i New York, ett par klumpiga Chloéwedges i Paris och en perfekt svart Dolce & Gabannadräkt i Milano.
Plagg jag än i dag ångrar att jag inte fångade när jag hade chansen.

Och lägenheten känns onekligen som om den kan sälla sig till skaran. Men jag har insett att det varit lite mycket negativt på sistone (men jag vill ändå verkligen, verkligen varna för Windows Vista och Office 2007!). Istället ska jag blicka framåt och fokusera på det positiva. Baby C ligger på golvet och läser noggrant fyra nummer av Condé Nast Traveller samtidigt. Just nu slukar han – bokstavligen – en artikel om franska Rivieran.

Jag äter överblivet lördagsgodis och inser att om 2,5 månader är vi på Rivieran och baby C får för första gången se Medelhavet, känna den fikon- och pinjeträdsparfymerade ljumma luften och flirta med små franska brudar. Och mamma får rosévin på balkongen.

Livet är inte så dumt ändå.

Som en hel flaska Angostura, baby

Lägenhetsletandet ledde till att vi hittade, om inte drömlägenheten, så i mina ögon en bra kompromiss som maximerade antal rum på ytan vi har råd med och uppfyllde nästan hela den digra kravspec-listan.

Några axplock:
Badkar åt mamma och baby C. Check.
Fin gård med lekplats åt baby C. Check.
Balkong där hans föräldrar kan sitta och hålla ett öga på honom. Check.
Öppen planlösning med riktigt fläkt, inte kolfilterfjant, åt entrecôtestekande far. Check.
Inbyggd micro för barnmatstining. Check.
Inflyttningklart. Check.

Tyvärr ville mannen inte fortsätta budgivningen och lägenheten såldes till ett lyckligt enat par. Visserligen är vi två om det hela och vill han inte så vill han inte. Men ändå.

Så just nu är jag arg över att behöva spendera sommaren i en lägenhet utan balkong och badkar och ett fortsatt hisstrixande. Och att mannen nu insett att jag har rätt i att vi behöver göra i ordning här hemma för att maximera förvaring, införskaffa ny tvättmaskin och borra upp hyllor lite här och var – något jag tjatat om sedan jag blev gravid.

Jag bara väntar på att han kommer på att vi borde slagit till på den där lägenheten.

Bitter, moi? Det är bara förnamnet...

onsdag 23 april 2008

”Jag älskar mina maskiner”

Orden uttalades av en nybliven mamma i veckan. Hon är inte den första jag hört lovprisa maskinparken i hemmet.

Det finns inget som gör en kvinna så kär i sina vitvaror som en ny familjemedlems ankomst. Plötsligt är tvättmaskinen ens bästa vän. För att inte tala om diskmaskinen.

Och jag längtar ihjäl mig efter en mikro.

måndag 21 april 2008

Idioti stavas M-I-C-R-O-S-O-F-T

Simultankapacitet är något man utvecklar som förälder. Från att ha smärre problem med att tugga tuggummi och gå samtidigt är jag nu ett fullfjädrat multitaskingproffs. Jag tänkte faktiskt göra det ökända pilottestet, bara för att kolla läget. Jag menar, hur svårt kan det vara?

Att lyssna på väderleksrapport på franska samtidigt som man räknar från hundra till noll baklänges och samtidigt lägger patiens är ju easy-peasy jämfört med att installera program på nya datorn och samtidigt vänta i BVC-telefonkö medan baby C gnäller konstant och vill ha napp/skallra/mjukisdjur med jämna mellanrum.

Samt att upptäcka att det jävla Windows Vista inte låter mig installera Windows Messenger, eftersom det inte är något riktigt program in dess ondskefulla ögon (Hallå, ni är ju båda Microsoft!). Den som trodde att the Matrix och Terminator med sina dystopiska framtidsskildringar av maskinernas världsherravälde var sci-fi – tänk om. Den tiden är redan här.

Jaja, jag vet. Varför köpte jag PC?
Lagom till nästa unge blir det Mac.


Hej, jag är ditt nya operativsystem

söndag 20 april 2008

Killen med bett i

Idag för exakt sex månader sedan kom baby C till världen. Grattis, lilla hjärtat!
Och precis som idag var det en strålande solig dag.

Det är helt otroligt hur våra liv har förändrats sedan dess. Ur alla aspekter. Plötsligt kryper jag omkring och plockar upp allt från golvet. (Tja, jag blir inte pendant genom tjat, men plötsligt inser jag stundens allvar och vad en liten plastplupp kan ställa till med.)

Baby C stoppar nämligen allt i munnen. Allt. Utom just majskrokarna som är gjorde för små nyfikna bebisnävar och - munnar. Stora, knapriga bågar som smälter snällt i munnen. De är uppenbart inte goda nog, vilket min mobil av någon oförklarlig anledning är.

Att han gnager och dreglar fick idag sin både syn- och kännbara förklaring. Lagom till halvårsdagen kikar nämligen första tanden fram.

fredag 18 april 2008

Tittut!

Igår lyckades jag utan att snubbla gå scenen fram utan att snubbla och dela ut priser utan att staka mig inför 450 personer. Baby C var i säkert förvar hos mormor, mina behag var i något mindre säkert förvar i icke-amingsbehå under en svart Miu Miu-klänning i siden (tack, mannen!). För säkerhets skull hade jag amningskupor och det föranledde en helt ny fobi. Jag var inte längre rädd för att snubbla i silvrigt högklackat. Snarare var jag rädd för att jag – och de 450 personerna simultant – skulle upptäcka att ett vitt bomullsinlägg migrerat och lekte tittut i strålkastarljuset.

Som tur var syntes inget annnat än de Perelli-liknande brösten som växte, om än ej i direktsändning.

onsdag 16 april 2008

Skatbo

Mitt hår rasar som Ericssonaktien. Överallt finns testar och tussar i rävrött. I baby C:s klibbiga små nävar stretar det alltid långa strån och min rockrygg är helt hårig.

Jag har lust att samla allt och lägga ut till fåglarna. Det finns nog för att förse kvarterets alla skator med mjukt, dyrt schamponerat och inpackat byggmaterial.

Eller göra som det galna paret vars hundar dog: sticka en kofta av eländet.

tisdag 15 april 2008

Inte mycket har hänt...

Märkligt nog är det fortfarande 26-veckorsfas för Calle och 66-årsfas för hans mormor.

Nåja, får de hänga i vardagsrummet och sjunga sånger tillsammans är alla parter lyckliga.

Ett bra slut på en dålig dag

I fredags hade jag en hemsk förmiddag. C gnällde och pep, alla myndigheter jävlades och det var dessutom en dålig hårdag för Mamavaganza. En dålig kroppsdag också, för den delen. Vi var sena till lunchen med härliga väninnan och hennes baby L. Till slut kom vi inångande på Room, både jag och baby på sådär humör.

En lunch, en latte (det kan ha förekommit morotskaka), några majskrokar och en massa snack senare sken vi som solen. Vi promenerade längs Karlbergskanalen mot Huvudsta slott när väninnan vände sig till mig.

”Du”,sa hon, ”jag blir aldrig bjuden på AW längre. Och jag vet ju hur mycket du gillar champagne, så jag tänkte att vi kunde köra en liten veckoavslutning så här ute i det fria”.

Ur skötväskan plockade hon en liten flaska bubbel, två plastglas på fot, några färska fikon och en bit brie de meaux. Där satt vi i solen med solglasögon på och tittade ut över vattnet och våra killar som sov som små stockar. Det blir liksom inte bättre.

Stans bästa AW finns på parkbänken strax norr om Pampas marina.



Bra AW kan finnas på en bänk nära dig. Som den här i Skellefteåtrakten.

söndag 13 april 2008

Inte har han fått bredare höfter heller

Jag och mannen har som bekant fått barn. Vad det tar sig uttryck i upptäckte vi när vi shoppade jeans häromdagen. Vi gjorde en snabb impulsräd bland butikerna i Västermalmsgallerian och plockade åt oss fem par var, i våra vanliga storlekar. Vi gick hem, provade och fick lämna tillbaka nästan alla.

Mannen har nämligen gått ner en storlek. Jag har gått upp en.
Så jäkla orättvist.

torsdag 10 april 2008

Packa pappas (och mammas) kappsäck

Ni som vill börja packa väskan – det här var vad vi hade med oss:

Journal
Förlossningsplan (eftersom vi glömt att skicka in vår)
Patientbricka
ID
Blodgruppspapper
Plånbok (jodå, de tar kort)

Sköna kläder till mig, mannen och bebisen (här hade jag varit förutseende och tagit med kläder i både stl 50 och 56 till knodden. Det var ju bra, eftersom han kom ut 54 cm lång. Själv hade jag samma mammamysplyschset som jag kom in i.)
Mössa och overall för hemfärden (Mössan var dock stl 50 och satt som ett litet äggskal på huvudet.)
Filt till knodden (Vi hade en supermjuk sak i ekobomull från Baby Gap)
Bärsjal (totalt onödigt. Antingen så bar vi på honom eller körde omkring i baljan. Att börja mixtra med fem meter tyg när man dessutom har ett stort stygn på magen kändes inte aktuellt för mig.)
Blöjor (onödigt, det fanns så det räckte på BB Stockholm iaf)
Boxertrosor (måste erkänna att jag körde på den osexiga nätvarianten som BB tillhandahöll)
Stora bindor (behövdes inte, det fanns ännu större bindor på plats)
Amnings-BH + inlägg
Ammningslinne
Tofflor (jag tog med ett par engångstofflor från ett spabesök. Det var smart eftersom det kom rätt mycket fostervatten i dem och jag kastade dem gladeligen när vi lämnade.)
Använt örngott från vår säng att lägga hos babyn (det glömde vi använda)
Badbrallor åt mannen (för eventuellt stöd i duschen, något som inte var aktuellt)

Necessär till mig och mannen (med lyxiga duschprodukter)
Läppbalsam
Massageolja
Glasögon och linser

Anteckningsbok + penna
Bok eller spel
I-pod + dockningsstation (toppen! Vi hade liksom eget stereopaket både i förlossningsrum och på vårt familjerum)
Frukt, godis, klubbor (eftersom jag kräktes oavbrutet behövdes inget under förlossningen. Jag hade tagit med nötter och annat om jag hade vetat hur hemsk sjukhusmaten skulle vara. Det borde jag ju iofs ha kunnat lista ut.)
Cola på petflaska
Kamera + laddare
Mobil + laddare
Bubbel (ja, det vet vi ju vad som hände med den flaskan)
Doftljus (jodå, det fick man ha och det var så mysigt på rummet när väl lille C kommit)

Babyskydd



Det ska packas i stil. Allt utom babyskyddet fick plats i Mulberrybagen

Det går framåt

Eller snarare bakåt, när lille C ska röra sig i horiosontalläge. Nu har han lyckats backa från babygymmet in under stereobänken, där han ligger och kräks lite broccolipuré.

Charmerande.

måndag 7 april 2008

Med uppenbar känsla för stil

Vårens snyggaste kombination är orange och knallrosa. Som i den här andlöst vackra annonsen för Hermès.



Jag satte ihop en egen kombination med just lysande Hermèsorange cashmerekofta från J Crew och bubbligt rosa topp från Armani Exchange.

Orange och rosa. Snyggt.

Samma färgkombo blev det när Baby C fräste morotspuré på min nya, sköna, rosa myspysoutfit .

Säga vad man vill men sinne för färg har han, den lille.

söndag 6 april 2008

Carats? Carrots!

I torsdags var Baby C och jag på väg från ett möte till guldsmeden (ja, jag hade lite viktiga saker att snacka med honom om, men tyvärr var han inte där. Det var däremot hans förtjusande fru, som lyckades övertyga mig om att jag bara måste ha ett par ringar till för att komplettera min vigselring. Den kvinnan hade kunna sälja is till eskimåer och de hade enbart känt sig smickrade och tacksamma.)

På vägen dit snubblade vi över Ekologiska barnmatsbutiken. Förutom Hip hittade vi även Organix, vars härliga banangröt vi köpte på Wholefoods i London för några veckor sedan. Och Babynat, som har en även för vuxna smaklökar god purjolöks- och potatispuré. För att inte tala om kombinationen morot och pumpa. Underbart, men knappast billigt.

Tur att jag gör en del egen barnmat, annars är risken stor att besöken där i längden blivit dyrare än de hos grannen guldsmeden…


fredag 4 april 2008

Kvällen slutar i alla fall på samma ställe

Då:
Fredag kväll
Svart och högklackat
Riche/Vassa Eggen/Anglais/varhelst barhäng du jour finns
Två flaskor vin
Väninnor/kollegor/allsköns bekanta
Stupar i säng klockan 02.00
Lyckas med nöd och näppe peta ut linserna och ta bort sminket
Klappar lite på mannen och somnar bums


Nu:
Fredag kväll
Urtvättad trikå och barfota
Hemma
Två glas vin
Mannen & tv:n
Stupar i säng klockan 23.00
Lyckas med nöd och näppe peta ut linserna och ta bort sminket
Klappar lite på mannen och sonen och somnar bums

torsdag 3 april 2008

Och så ska jag deklarera framför Navy CIS

Jaha, här sitter man en torsdagskväll när maken är och guldäggar. Själv ska jag skriva en artikel, som skulle ha varit färdig för fyra dagar sedan. På bästa förträngningsmanér gör jag nu allt annat än att artikelförfatta. Jag städar ur lådor, beställer foton föreställande Baby C på nätet och mailar gamla bekanta. Samt glor på dålig tv. Om det inte vore så att ungen låg och sov i sovrummet hade jag nog rumsterat om lite i garderoben.

Så här pysslig har jag inte varit sedan jag pluggade. Då, när tunga tentor hägrade, sorterade jag kryddorna i alfabetisk ordning, totade ihop egna julkort och gjorde hushållspappershållare.

Sedan gick det som det gick med nationalekonomin.

Ropa, hej, bäck

Ok, det här är inte en sömnblogg, men det här med sömn är som bekant något somsmåbarnsföräldrar konstant ältar. Någonstans när Baby C sov sådär åtta timmar i sträck regelbundet blev jag övermodig och trodde att det skulle hålla i sig till tvåårsåldern. Och vi vet vad som händer med de som ropar hej. Jodå, de står på näsan i den jävla bäcken.

Igår natt vaknade han 01.30 och ville leka. Inatt vaknade han 00.30. Och ville leka. Han fick mat, men var inte det minsta trött. Jag slocknade bredvid honom och vaknade en halvtimme senare med fastklistrade linser och mascara på kinderna. C var fortfarande vaken och greppade glatt efter mitt hår. Suck.

Det är lika jobbigt fysiskt att klara sig på sådär fem timmar, men det är förstås psykiskt mindre påfrestande att han är glad istället för gråtande.

Nu ska jag inte jinxa det hela genom att få en liten gaphals inatt. En annan sanning är nämligen att det alltid kan bli värre.