Ok, det här är inte en sömnblogg, men det här med sömn är som bekant något somsmåbarnsföräldrar konstant ältar. Någonstans när Baby C sov sådär åtta timmar i sträck regelbundet blev jag övermodig och trodde att det skulle hålla i sig till tvåårsåldern. Och vi vet vad som händer med de som ropar hej. Jodå, de står på näsan i den jävla bäcken.
Igår natt vaknade han 01.30 och ville leka. Inatt vaknade han 00.30. Och ville leka. Han fick mat, men var inte det minsta trött. Jag slocknade bredvid honom och vaknade en halvtimme senare med fastklistrade linser och mascara på kinderna. C var fortfarande vaken och greppade glatt efter mitt hår. Suck.
Det är lika jobbigt fysiskt att klara sig på sådär fem timmar, men det är förstås psykiskt mindre påfrestande att han är glad istället för gråtande.
Nu ska jag inte jinxa det hela genom att få en liten gaphals inatt. En annan sanning är nämligen att det alltid kan bli värre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vi får prova på det här med sömnbrist redan i förväg. Vår katt blir alltid lite stollig när våren närmar sig och hon är i högform just nu. I natt började hon gapa runt fyra. Hon har kommit på den "ypperliga" idén att man kan störa matte och husse extra mycket, genom att hysteriskt krafsa på garderobsdörrarna. En kompis katt löser det hela genom att hänga sig i elementen och skaka järnet.
Tja, har man inga problem kan man alltid skaffa sig några. Om några månader har vi alltså två som får slåss om uppmärksamheten. Undrar vad kissen kommer att tycka om det... ;-)
Håller tummarna för en lugn natt för oss bägge. ;-)
Sorry, grabbarna måste ha snackat ihop sig. ;-)
Kram V.
Hoppas det är en kort fas!
Om du vill vara med i en tävling så har jag en på min blogg, man kan vinna en Sack N Seat.
Skicka en kommentar