Baby C är, liksom sin far, en generös själ (och liksom sin mor, vill jag högst blygsamt tillägga). Sedan några veckor tillbaka erbjuder han mig kärleksfullt sin napp. Mycket uppfordrande trycker han den i min mun och ser väldigt glad ut när jag försöker se uppskattande ut.
Nåja, det är åtminstone inte slemmiga majskrokar.
Än.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar