...ja, riktigt bra än så länge, men oj så skönt det ska bli att komma hem ikväll. Efter två superhektiska dygn i Paris där jag bara jobbat och sovit (ok, då, jag kan ha hunnit hitta något på den utmärkta januarirean, som lagstadgat börjar först på trettondagen, men mer om det senare).
I och för sig innebär jobb för mig att jag får dricka champagne och äta pilgrimsmusslor mitt på dagen, men det är fortfarande en jäkla massa jobb. Och kommer att bli ännu mer till helgen. Suck.
Mormor skickar dagligen söta, om än något suddiga mms på baby C, som gungar och går omkring. Nu är jag mer än redo att byta bort den franska huvudstadens gator och avgaser mot svenska huvudstadens lekplatser och grönområden, bara jag får vara nära mitt lilla hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Gulligt sagt! Jag förstår att du längtar efter baby C. Jag längtar efter mina kids redan efter lunch en vanlig arbetsdag. Och då har jag bara tunnelbaneavstånd hem.
Jeg er litt sjalu, selv om Boston ikke er sa verst iofs. paris er fantastisk og det er over et ar siden sist jeg var der (hoygravid, gikk glipp av bade champagne og annet godt.. Jeg leser din gravidblogg om igjen, fikk et fint lite pluss i gar og haper pa en "lillebroster" i september.
Mysigt! Trivs ni bra i nya lägenheten?
Vi trivs utmärkt i huset och har efter en intensiv höst börjat landa i villaägande och föräldraskap. Vår lilla tös är en liten solstråle och har gjort mammarollen hyfsat lätthanterlig än så länge. Hon har förstås inte börjat krypa än, vilket jag har förstått tillför helt nya dimensioner till ens liv som förälder. Hon övar friskt här hemma och snart så... ;-)
Hopaps att allt är bra annars! Låter in te dumt med shopping i Paris. Själv shoppar jag på Frölunda torg... Inte lika flashigt kanske...
Ja, visst är det skönt att komma hem till änglarna?
Den här gången hade jag faktiskt en riktigt trevlig affärsresa, mindre jobb och mer representation, och då är Verona en alldeles utmärkt stad. God mat och ännu bättre vin. Shoppingen var inte heller illa - om man drar 36 i stl och är något tätare än jag. Men man kan ju titta och drömma!
Ses i cyberspace! :-)
Karin, visst längtar man ihjäl sig ibland! Jag var så nära att väcka baby C klockan 23.10, bara för att få krama om honom ordentligt!
Nämen grattis anonym!!!! Det gick snabbt! Då blir det knappt två år mellan barnen, va?
Em, ja, vi stormtivs! Däremot är det lite knöligare för mannen att ta sig till jobbet. Men det är ju för att jobbet ligger fel, inte lägenheten ;-). Och vad roligt med lilla tjejen som nästan kryper. Då blir det ännu mer att göra.
Bigsis, åh, Verona drömmer jag om att besöka! Jo, stl 36 hoppas jag kanske komma tillbaka till någon gång. Kanske ska jag följa ditt exempel?
Skicka en kommentar