fredag 26 mars 2010

Sockerchock

I måndags morse gjorde jag en glukosbelastning. Här i Stockholm görs det på alla som fött barn över 4,5 kilo.

De som råkat ut för detta hade snackat om hur vidrig sockerlösningen var. Den var inte så hemsk som jag trodde, det var bra mycket värre att vara hungrig, törstig och grinig. Eftersom man måste fasta i minst tolv timmar innan och inte ens fick dricka vatten åtta timmar innan var jag knappast glad och pigg när jag hasade mig iväg till vårdcentralen (sa jag att det var måndag morgon också?). Väl där fick jag vänta nästan 20 minuter på att de skulle fika färdigt och fick höra att jag minsann borde bokat tid.

Provtagningstanten tinade dock upp när hon insåg att jag var gravid, trött och utsvulten. Jag svepte den iskalla sockerlösningen som en shot - tanten var mycket imponerad - och fick sedan sitta i väntrummet i två timmar. Som tur var hade jag med lilla datorn och hittade ett trådlöst nätverk. Mest outhärdligt var faktiskt mina medpatienter. En del pensionärer har ett mycket luddigt begrepp om personlig hygien.

Efter andra blodprovet blev jag godkänd och kunde bege mig till lyxig lunch på East. Mycket, mycket välförtjänt måste jag säga. Och resten av dagen var jag märkligt nog botad från mitt sockerbehov...

3 kommentarer:

Alison sa...

Skönt att det gick bra! Hur verkar bebisens kurva jämfört med storebrors?

Liv-Jenny sa...

så när som på en liten stackars gul marsipankyckling? ;o) så bra att är frisk!

Hedda sa...

Alison, svårt att säga med bara två mätningar. Jag hoppas att magen blir lite mindre den här gången, vi får väl se...

Liv-Jenny, ja och den var jättegod - men i sötaste laget tyckte jag då. Tack och lov har smaklökarna normaliserats sedan dess ;-).