Den ljuvliga ringen från Bulgari är det enda jag någonsin kommer att ha råd att köpa ur smyckessortimentet. Och drygt en fjärdedel av priset går till Rädda Barnen. Bra va? Jag kände mig både storslagen och lite filantropisk när jag promenerade ut med en bedårande art noveau-påse i näven. Lite smolk i bägaren var dock att en fjortonårig brud med trout pout och solbrillor stora som middagstallrikar släntrade in för att köpa sig ett briljantarmband eller två.
Bara i London, barn, bara i London.
2 kommentarer:
"Jag kände mig både storslagen och lite filantropisk när jag promenerade ut med en bedårande art noveau-påse i näven."
Haha, underbart! Grattis i efterskott! Kram!
Tackar! Jag borde givetvis ha bildbevis, men det kändes lite för mycket American tourist över det.
Skicka en kommentar