Förtrots i kombination med en guess what, förkylning har gjort att C inte vill äta, och inte sova. Vi är alla utmattade och fortfarande rätt snoriga. Så det dröjer lite innan jag orkar leta fram bilder på ABBA-framträdandet.
Nä, nu måste jag sjunga "I ett hus vid vägens slut" för 53:e gången idag.
Little Mr C on a good day
3 kommentarer:
Oj, här var det hög igenkänningsfaktor!
All denna trots...jag fattar inte hur dom orkar?! Det är ett konstant gallskrikande för allt och inget. Tårar som sprutar, snor som rinner och nävar som vevar. Snart kommer grannarna tro att vi gör elaka saker mot vårt barn för hon låter som att hon hade ramlat ner för minst två trappor.
"I ett hus vid vägens slut" är oerhört uttjatad i vårt hem också. Den, imse vimse och en elefant spatserade (då ska man tydligen hålla sig för näsan och gå runt i rummet med jättekliv...
(min ordverifiering till dettta var för övrigt JUBBIGA. Passande)
Calle dissar dessutom alla sånger som har med sänggåendet att göra. När jag försöker sjunga "Sov du lilla videung" skriker han "nej, nej" och slår på mig. Hmpf.
Snart nog är de tonåringar och lika skrikiga, vevande och gråtandes, fast av helt andra skäl och med dålig hy. Det kanske man ska tänka på.
Ingen fara, jag kommer tima in bonusdotterns tonårstid med E:s trotsår.
Vilken härlig tid det kommer att bli!
Skicka en kommentar