Jag har haft för fullt upp med att försöka avsluta jobbet, förbereda nya ankomsten och gnälla över mitt tillstånd för att blogga. Ja, jag fyllde ju år också och blev underbart uppvaktad av släkt och vänner med sådant jag gillar mest: kärlek, champagne och smycken. Och blommor. Så många blomsterbud har kommit att C, vid upptäckten att det hängde en bukett på dörren sa ”Titta mamma, du har fått blommor. Igen”. Kan inte annat än att älska det!
11 dagar kvar. Suck. Mina små orosmoment so far – fjuttiga i-landsproblem om jag får säga det själv:
1. Epiduralsättningen
Förra gången kände jag inte av ryggmärgsbedövningssticket, men då hade jag å andra sidan försökt klämma ut en unge med alla medel i en massa timmar och de hade kunnat sticka mig i ögat utan att jag reagerat nämnvärt. Vi får se hur det går den här gången, i nyktert tillstånd så att säga. Jag har hört att man kan bli lokalbedövad först.
2. Sös. Jag vet, det är ett bra sjukhus, det är eftervården jag är lite orolig för. Det är en omställning från BB Stockholm alltså, som hade rum stora som balsalar med stora sängar, plats för extra bädd och med liten sittgrupp. Och BB Sthlm hade designerlampor också. Tyvärr tar inte de emot planerade snitt förrän i september. Så länge kan jag inte knipa, även om vi är lite sena av oss i familjen. Bortsett från parkettgolv och dimmer i badrummet, det värsta är inte små familjerum. Det värsta är att behöva dela med någon annan. Jag hatade att åka på läger som barn för att jag inte kunde sova med någon annan. Jag kan knappt sova med mannen. Tanken på att dela rum med en vilt främmande kvinna – och hennes nya bebis – gör mig allt annat än lugn.
Nåja, får jag en liten Finlandshytt ska jag vara så glad att jag är beredd att försaka allt (nästan) i personlig packning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det blir bra med snitt på sös. Hoppas verkligen ni får familjerum! All lycka!
Grattis i efterskott! :)
Jag förstår dig ang SÖS. Inget ont mot själva sjukhuset (jag fick bra bemötande vid min skrapning)men jag förstår dig ang rummen. Man blir bortskämd med BB Sthlm och det var en av anledningarna till att jag valde just BB Sthlm trots att det ligger längre bort. Men som sagt, man får anpassa sig. Det ska säkert bli bra. Har du tur kanske du hamnar själv i alla fall.
kram
Jag lovar att det går jättebra på SöS. Ta med en egen favoritkudde. För helt ärligt vem bryr sig om inredning när man precis fått världens underbaraste unge. Och satsa på special bb där finns bara familjerum.
Kram!
Lycka till!
Jag kan skicka lite hopp om bättre rum till dig...
När jag snittades med Elvis på SÖS var alla rum upptagna på vanliga BB så vi fick ett finfint rum på BB Södra (som ju är en privat avdelning på SÖS)
Men samtidigt håller jag med ovanstående inlägg om att när du väl har fått din goding på magen kommer all inredning, madrasser och rumskamrater vara småsaker som du knappt kommer att märka av.¨
Förresten, om man snittas får man inte eget rum då? Med specialsängar (såna man styr med dosa?)
Good luck!
Tack, jag tror och hoppas att allt går bra, jag förbereder mig nog bara på det värsta.
Tyvärr får man inte automatiskt eget rum vid snitt längre, jag passade på att fråga när jag träffade överläkaren. Min plan är att vara okaraktäristiskt ömklig efteråt och inte duktig flicka. Får se om det ger utdelning.
Dela rum! Hu! Jag förstår dig. Känner mig fjantigt västvärldsbortskämd och pjoskig, men det låter hemskt att dela rum. Min svägerska fick ligga i en katastrofsäng mitt i rummet där fyra andra låg med sina bebisar. Full rulle hela natten. Men det var i Falun. Så illa ska det väl ändå inte vara på SÖS.
Håller tummarna här med!
Skicka en kommentar