Vi har tur, Baby C kräks relativt sällan. Men det han saknar i frekvens, det uppväger han med precision. Och tajming.
Idag när vi skulle till tåget var han nybytt, nyrapad och glad. Jag skulle precis knöla ner honom i overallen när han kräktes över hela sig. Och mig.
Jag var inte orolig, eftersom jag numera alltid har ett extra ombyte med mig. Fast just idag hade jag ju tagit ur och tvättat just den bodyn och nu låg den nedpackad i resväskan. Och bråttom hade vi plötsligt. Det vara bara att se glad ut och låta det lufttorka. Och mammas nya kashmirtröja från Uniqlo som måste handtvättas. Morr.
Det är som om det lilla livet har ett sjätte sinne när det gäller sånt här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hehe känner igen det där. Och det blir inte bättre. Det byts bara ut mot "mamma jag har bajsat" precis när man lyckats kränga på fleecetröja, krage, overall, galonbyxor och kängor och är på väg ut genom dörren.
Har ingen aning om hur jag ska lyckas få ut TVÅ barn genom dörren de gånger C inte är med. Får nog räkna med en timmes marginal.
Klart dom vet! Det är ju inte alls lika roligt att kräkas på bomull från H&M, det förstår ju vem som helst. :-)
Pust, och de som har tre barn då? Jösses, vilka hjältar!
Vera, våra små killar har dyr smak... Undra vem de brås på? ;-)
Skicka en kommentar