Jag håller på att formulera ett oerhört bittert inlägg, men än så länge - tack vare vabb, jobb och andra obehagliga fyrabokstavsord - är det mest i huvudet.
I väntan på det (oh joy!) måste jag bidra med min tantvarning, efter att ha känt mig skrämmande träffad av trettioplus.
I söndags barnvagnspromenerade jag och väninnan runt Djurgården, precis som halva stan. Vi hade dock uppenbarligen inte läst Östermalmsnytt, för vi hamnade motströms. Nåja, desto fler Mulberryhalsdukar och brunbrända pensionärsansikten att glädja oss åt.
Vid en synnerligen svårforcerad smältvattens- och lerguckspassage hörde vi plötsligt ett pip och såg en huttrande tonårsbrud i midjekort skinnjacka och ballerinaskor på fötterna. Ballerinaskor. I mars. På Djurgården.
Min första - och bara delvis ironiska - tanke var:
Varför kunde inte hon bära Hunterstövlar som alla andra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du förmanade väl "Klä på dig, flicka lilla"? ;-)
Jäpp. Så mindes jag en vår för många år sedan, när jag ville ha mina säckiga ljusgrå mockastövlar (jag saknar dem!) och tunna byxor, fast det bara var mars och nästan minusgrader. Jag struntade i mammas förmaningar och fast jag frööööös, värmde den spirande känslan av frihet och fashion. Hoppas att tösabiten värmdes av samma tanke.
Skicka en kommentar