Diagnos: oro

I torsdags var jag hos min barnmorska. Med lill*n var det bra, 156 slag i minuten och full rulle därinne. Däremot är det inte så bra med moderkakan. Jag har vad som kallas placenta previa (det låter så mycket tjusigare på latin) eller lågt liggande moderkaka. Min ligger så lågt den bara kan, mitt över utgången, så att säga, vilket är rätt ovanligt. Planerat snitt kommer att utföras 2,5 veckor innan, men det kan mycket väl bli akutsnitt långt tidigare.

Vid rutin-ultraljudet för några veckor sedan upptäcktes komplikationen, men varken barnmorskan som var där eller läkaren verkade så oroade eller talade om hur allvarligt det egentligen är. Det gjorde dock min bm i torsdags. Med råge.
Enligt henne kommer jag att börja blöda när livmodern växer och spänner ut moderkakan.

Frågan är inte om, bara när - om en vecka, en månad eller tre. Om det väl börjar störtblöda kommer det inte att sluta, sa hon, och om man inte plockar ut bebisen illa kvick dör den. Och jag också, om man inte lyckas stilla blödningen. Hon tyckte att det var bäst att ställa in sig på att den kan komma när som helst.

Och så avslutade hon med att säga ”Jag har väl inte skrämt upp dig?” när jag storgrät.

Känns som om pedagogik och empati inte riktigt är hennes starka sida.