Idag plåtade vi inför visning och det innebar att allt - nu menar jag inklusive baby - skulle bort. Tillsammans med mäklaren och stylistväninnan kom vi fram till att det är bättre om "det inte syns att det bor en baby här". Vi har ryckt frottélappar från lampskärmar, skrapat banangröt från golvtiljor och kökslådor samt stuvat ned nallebjörnar i flyttlådor.
Under förmiddagen bar vi spjälsäng och skötbord och lådor med kläder mellan rummen under tiden fotografen jobbade och mäklaren tände värmeljus (det är uppenbarligen det köpare går igång på. ”Över tre mille för en tvåa? Jamen kolla in så myyysigt det är med alla ljusen”).
Fan ta Stockholmsminimalismen, som gör att ingen kan tänka sig en lägenhet som inte har vita väggar och gapande tomma köksbänkar.
Det värsta är nu att:
1) vi inte hittar alla sladdar, flaskor och andra viktiga saker vi stoppat på smarta ställen.
2) mannen hoppas att vi ska kunna leva detta prylmässiga vakuum fram till visningen – elller, hemska tanke, även efter dess.
3)vi ska packa ner allt detta plus hundra kartonger till. Samt rensa ut alla garderober som nyfikna människor ska glutta i.
Om ni inte hör från mig på några dagar beror det på att jag är upp till armbågarna i flyttlådor eller rentav har flytt fältet med baby C under armen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Lycka till!!
Är inte avundsjuk. Vill du rymma på fika på tisdag?
Kram V.
Äsch, vi struntade i garderoberna. Även om folk nu tittar i dem, så inte sjutton kan väl det påverka priset. Så tänkte iaf vi, efter att ha städat och burit, köpt nya växter och jag vet inte allt. Det roligaste vi fick höra, var när vår stylist föreslog att vi skulle ta bort alla sladdar från TV, dvd osv. Hon menade att det mest var tjejer som skulle kolla på lägenheten och att de skulle tro att allt var integrerat på något smart sätt. Hmpf! Min femininstådra vaknade då kan jag säga. Vi struntade i sladdarna också... Priset blev ändå kanon, trots sladdar och halvstökiga garderober.
Karin, tack!
Vera, ooh, vilket härligt förslag! Tyvärr har jag då redan rymt på riktigt, till Berlin, men är tillbaka på onsdag igen. Ska vi ses då?
Em, visst, en bra lägenhet med bra planlösning är ju attraktivt oavsett sladdar.
För ett halvår sedan hade man knappt själv behövt kliva ur den obäddade sängen inför visining, men nu har det blivit tuffare. Därför tar vi det säkra före det osäkra och fixar så mycket vi kan.
Men vilken korkad kommentar! Och jag tror att det mest är killar som vill (och tror?) att allt ska vara integrerat...
lgh ser bra ut på bilderna!
Usch, jag lider med dig. Själv var jag så traumatiserad efter försäljningen att vi fortfarande efter tre månader inte är riktigt i ordning. Under hela sommaren vägrade jag befatta mig med flyttlådor överhuvudtaget. Men mod! This too shall pass..
Karin, har du luskat reda på dem?
big sis,ha, tre månader!? Vi har efter fyra år inte fipplat klart med en massa saker. Och nu ska vi flytta. Är så grymt glad att allt är färdigt, bara att måla och packa upp. Bara.
This too shall pass var mitt mantra under mödraskapets första veckor...
Jag kollade in bilderna idag. Förutom hallen så tycker jag att det såg ut ungefär som vanligt, för i min värld har ni ett otroligt städat och fint hem. Fattar inte att ni orkar hålla sån ordning med barn och allt. Här hemma är det ju kaos, trots att det bara är jag som huserar här.
Håller tummarna för att ni får snuskigt mycket pengar, trots bankkris och skit.
Kram
Skicka en kommentar