Vad har hållit mig från bloggandet? Jobb, jobb, en massa partaj och mer jobb. Samt en liten unge som är helt utan rädsla och sunt förnuft.
Igår sken solen och jag plockade i köket. Dörren till den franska balkongen stod öppen och plötsligt hör jag ett glatt tjut följt av det distinkta ljudet av maracas. Baby C har farit som en tok genom lägenheten och förvånansvärt pricksäkert kastat ut sin knallgula leksak genom räcket. Ner på gatan. Väl nere upptäcker jag att han även lyckats hiva ner en boll (mjuk, tack och lov)samt att ingen träffats av dessa objekt.
Och när vi kom upp igen demonstrerade junior sin nya favvosport - att klättra upp i soffan, ställa sig vid armstödet och dyka ner i en flygande (och inte så graciös) kullerbytta bland kuddarna nedanför.
Visst, han kommer att göra sig illa, men inte lika illa som jag skulle göra om jag försökte mig på en dylik manöver.
Uppdatering: Jag blev tidigare idag påmind om att C:s ömma moder, dvs moi, har ett förflutet med rockstjärnefasoner. Det har kastats objekt ut genom fönster för min del också. Oftast sent på kvällen och i samband med vilda fester och mycket vin, dock. C hade inget sådant att skylla på. Bara gener. Val de Loire-genen krockar med Van Halen-genen, typ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
EXAKT samma trick kör vår lille E. Dvs kasta ner grejer. Från vår balkong/altan och ner på gräset. Tack och lov är det på vår egen tomt, men ändå. Det är himla mycket man får springa ner och hämta. Och han är jätteglad!
Haha, de är fullkomligt galna de små liven! Rätt var det är så kan de nya konster!
Och för det mesta skrattar de ju bara om de gör sig illa också. Igår dök F dök i marken som ett pappersflygplan (vars vind nyss avtagit) efter att ha klättrat upp på en mur. Han tittade upp med en ansenlig mängd grus intryckt i den mjuka ansiktshuden och log. Sen finns det förstås stunder av utbrott, som när lilltån kläms i sandalen samtidigt som ögonen håller på att falla ihop. Katastrof!
De små liven kan minsann konsten att rocka loss på det mest häpnadsväckande sätten.
Kram!
Hjälp! Med den rubriken och "Dörren till den franska balkongen stod öppen och plötsligt hör jag ett glatt tjut följt av det distinkta ljudet ..." höll jag nära nog på att få en hjärtattack här vid datorn. I det perspektivet är en maracas och en boll inte så skräckinjagande :-)
Skicka en kommentar