Imorse vaknade jag, efter åtta timmars i princip nonstopsömn, och hörde hackspetten i fönstret utanför. Jag gick upp, såg solen gå upp över Lidingö där jag stod med en sprattlig och sprudlande glad unge i famnen och kände det som om hjärtat skulle brista av kärlek och lycka.
Och nu är jag bara tvungen att dela med mig av det. Tyvärr har bloggandet minskat, men det är inte något jag är ensam om. Många andra av mina favoritföräldrar bloggar allt mer sällan och flera har till om med lagt ned. Goodbye Agenten, Kotletten, Polly och Sof (och andra som jag kan ha missat)! Tack för den här tiden!
Frågan är om jag också ska göra det? Uppskattar ni bloggen även om det är mindre glam och mer vabb stundtals? Är det något annat ni vill att jag ska skriva om? Jag värdesätter verkligen era åsikter – så bring ’em on i kommentarer, mail, sms eller via brevduva. Eller över ett glas vin till och med.
Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
darling!
Inte ge upp. Vi andra vabbar oxå & torkar kräk & snor & brödsmulor. Jag går här & funderar på hur himla galet trist jag blivit efter en månads magsjuka (& jag var 17 inte rolig innan). Just nu känns det som om jag har varit inomhus & tråkat i snart 3 år (barnet + graviditet) och måste nästan andas i pappers påse för att inte få panik.
Men snart är det sommar & i em får jag förhoppningsvis skriva på ett bra jobbkontrakt så ekonomin blir lite bättre. Och i juni får jag min Sthlms lya tillbaka & jag hoppas att...
Kram, sluta inte. Du skriver BRA, bäst.
/L-J
Alltså, för att illustrera: jag har ju din blogg i min google reader och när jag ser att du har skrivit så får de andra inläggen vänta och jag hoppar direkt till dig! Jag har hängt med sedan bridezilla och gjort de stora livssakerna ungefär samtidigt som du så för min del så är KAN det du skriver inte vara ointressant. När du vabbar så ler jag igenkännande och när du glammar så tänker jag "ja, just det, det kan ju vara så med..."
Däremot så kan det ju vara en gnutta orättvist. Här sitter jag och andra och läser om dina eskapader och funderingar och så vet du så lite om oss. Och jag kommenterar inte alls så ofta som jag borde. Om detta medför att du tappar lusten att fortsätta så får du flagga.
Jag hoppas verkligen att du fortsätter men det hela hänger ju på att du själv vill förstås. Heja dig!
Kram Ulrika.
Fortsätt blogga!
Kram!
Ja, fortsätt, fortsätt! Få skriver så underfundigt om allt mellan himmel och jord (inklusive vab) som du!
Över ett glas vin - gärna :-D
Så snart jag har lyckats få jobbkarusellen att sakta ner, så ...
Ikke gi deg!
Jag läser gärna din blogg även om det handlar om kräks och vabbande. Däremot förstår jag dig, det känns inte alltid lika kul att skriva om sånt. Det är ju lite same same hela tiden men det är ju så livet är också. Mitt bloggande går verkligen i vågor och jag vet inte ens om folk läser men det är rätt skönt att kladda ner lite ibland oavsett om det handlar om roliga saker eller bajs ;-)
kram
P
Sötis, klart att du skall fortsätta blogga. Jag läser din blogg med stor entusiasm. Det spelar ingen roll alls att du skriver om mindre glam - du skriver ju om vardagen, fast på ett roligt sätt. Kram på dig och tack för en mycket underhållande blog. Kraaaam
Purvi
Ha, du ingår de bloggar jag länkar till under "dagligen". Våga inte sluta. Du är min största kunskapskälla till föräldralivet.
Ja jag vet hur det är när den stora bloggsvackan sätter in, jag brukar säga att det är bättre att pausa än att sluta helt. Bloggen får liksom inte bli nåt ok i vardagen. Men man kan ju alltid komma igen.
Jag åt lunch med Polly häromdagen och vi pratade mkt om det här med en bloggs funktion. Att det sociala med bloggen är så stort när man rent krasst inte hinner se sina vänner. Man byter tankar och slänger ut frågor. Det har verkligen varit bra. Och man har träffat så mycket trevliga chicks under de här åren. Typ dig :)
Åh nu blev jag ju nästan lite sugen på att blogga igen. Trist bara att tiden inte finns. Tror jag. Kanske.
Du får INTE sluta, uppdatera hur ofta/sällan du vill, men försvinn inte! Jag läser hellre lite mindre än inget alls! Trevlig helg
Stort tack för mr hardy! MVH kotlettens pappa.
Tack alla för era fina kommentarer!
L-J, vi härdar ut och jag uppskattar verkligen
Ulrika, ååh, jag blir alldeles varm! Tack!
Karin, K, eva och anonyma norskan, tack!
September och Purvi, jag, ni vet ju verkligen hur det är. Och jag har inte ens börjat potträna än.
Alice, haha, hoppas du får lite praktisk nytta av läsandet i framtiden.
Agenten, ååh, jag saknar din blogg så mycket redan. Får hoppas att du får alldeles för mycket tid över på jobbet...
Stina, jag älskar att läsa om dig och lilla M!
Kotlettens pappa - vassego! Tänkte att lite Hardy kunde vara på sin plats.
Hedda!
Jag älskar din blogg. Ditt sätt att skriva på är så härligt och det är feelgood att läsa om vabb, kräk och andra mysigheter.
Stor kram från Apan!
Hedda, sluta inte!
Läste du min blogg?! Du som är en av mina bloggidoler?! Wow, det var stort! :-) (Dessutom fick jag reda på av Agenten vid lunchen hon hänvisar till ovan, att du bor typ där jag jobbar. Men jag skall inte börja stalka dig, I promise.. )
Misströsta dock icke, både jag och Agenten är back (for good), jag finns på http://handbokforsluga.blogspot.com/ och agentskan finns ju här: http://elvakaffe.wordpress.com/
.
Det är för svårt att sluta blogga, våga inte ens tänka tanken!
Polly
Halloj!
Gillar din blogg skarpt. Kommenterar kanske inte lika ofta längre, men läser fortfarande titt som tätt. Tycker att du skriver både roligt och smart!
/Em
jag vill att du ska fortsätta då jag ska få min första bebbe i juli. behöver en klippa som du att hämta stöd i från och tips och glamm och alles.
kraaam
Lisa
Skicka en kommentar