Regarde, en strandad val!

Det slår mig att jag kommer att visa mig i princip nästan naken offentligt snart. Typ om två dagar. Panik. Så mycket lycra finns inte att det räcker att skyla min skakiga, för att inte säga dallrande, kroppskänsla.

Jag drar fram fjolårets Chloébikini, inköpt när mensen bara var försenad. Bikinitrosorna skär betänkligt in i de nya bilringarna. Nix.

Jag rotar fram en rosa sak, inköpt på Lindex i panik, som jag hade förra sommaren i Frankrike. Tack vare snörningen måste den rimligtvis passa i år igen. Enkelt, billigt, bra. Eller?

En bekant berättade om sin kollega, som var på Mallorca för några veckor sedan. Kollegan hade badat i poolen med ungen på åttamånader. Efter ett härligt och uppfriskande dopp klev hon ur vattnet med sonen på armen och ja, bikinitrosorna runt fotknölarna. Sonen hade nämligen hittat snöret på ena sidan och dragit till, med resultatet att hans ömma mor visade hela härligheten.

Förnedringen var inte slut där. Nej, hon var ju tvungen att vända rumpan mot poolkantens samlade skara för att böja sig ned och fiska upp byxorna, som låg på botten runt högerfoten.
Som hon själv uttryckte det: hon blev väldigt god vän med flera på hotellet.

Igår köpte jag en ny bikini på H&M i en antikguldnyans och med betryggande bredd i brallan.



Snören i sidan? Okej i v 28, men avec le bebe? Non!