Banangröten börjar ta slut. På lokala snabbköpet, Champion (ja, det finns ett pyttelitet Spar i byn, men vi tar oss inåt Nice för att bredda utbudet lite), finns det inget som liknar gröt. Inget alls. Inte heller majskrokar. Närmast är söta kex. Och allt vällingliknande som finns är sötat – och med smaker som choklad, kola och vanilj. Från fyra månader! Kom igen! För att få barnen att dricka vatten tillsätts små ”vitaminpåsar”, smaksatta med apelsinblom och givetvis sötade.
Nu ser jag med helt andra ögon på franska barn. Där jag tidigare sett söta, entusiastiska ungar ser jag nu små sockerknarkare.
PS Det är samma elände i Italien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hmm, jo vi har väl en annan syn på socker till, barn i norden. Fast överlag föredrar jag nog den franska synene att se på mat framför den svenska...
Helt seriöst så kan man ju undra varför maten ska sötas när de är så små och faktiskt inte har ett sockerbehov. De vet ju inte ens vad de "går miste om". Varför vänja dem vid att bli små sockerjunkies redan vid blöjåldern? Konstigt att de är så snygga och smala i vuxen ålder i Frankrike...
Blondie, åååh, ja. Men just socker är som septemberflikka skriver helt onödigt. Knoddarna äter och dricker ju ändå.
September, jag vet? Bara bröd och sött och vin och de väger typ 39 kilo...
jag minns första gången vi var i Frankrike med barn, StorA var 6 månader och i butiken hittade vi bara burkar som LOVADE att det var tillsatt socker i. Som en garanti liksom :)
Skicka en kommentar