Hade jag haft en bil hade jag tryckt upp ett klistermärke med just den texten och smällt fast det på kofångaren. För är det något som jag numera gör helst av allt – före shopping, drinkande, ätande och gosande med både man och barn – så är det att sova.
Nu har jag ändå tur och har en liten knodd som sover hela natten, men det hjälps inte eftersom jag inte går och lägger mig nio. När han vaknat 06.30 är jag medvetslös. Jag vill inte gå upp. Jag vill ligga kvar, läsa tidningen, somna om. På dryga tio månader har jag vaknat före Calle sådär tre gånger.
Om fjorton år kommer han att sova till elva. Då kommer jag med viss sadistisk glädje att se till att han vaknar med hjälp av kastrullskrammel och ekonyheterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag pendlar mellan komatillstånd & panik varianten: om-jag-inte-får-sova-nu-så-var-snäll-och-döda-mig-lite-snabbt.
Det måste bli bättre snart. Det måste.
Undrar vad man behöver göra för att bli pigg igen?
/L-J
Varför är man alltid i otakt med tiden?
Kan jag trösta med att åttaåringar faktiskt kan sova till tiotiden? ;)
Hoppas att John Blund tar med dig på en hissnande resa i natt.
Tack för idag. Kram!
Melodikrysset! Glöm inte den frustrerande rösten från Melodikrysset!
Vi har kapitulerat. Numera lägger vi oss vid 22-23-snåret på vardagar. Och helgerna somnar vi vid samma tid i soffan...eller tidigare om middagen erbjöd vin.
Tragiskt men sant!
L-J, jag tror att en vecka på ett spa på säg, Sardinien eller Capri skulle göra susen. Ska vi lämna killarna hos våra workoholicmän och dra?
Sussi, ja, säg det...
Polly, hurra! Det finns alltså hopp om bara dryga sju år!
Apan, nja. Klockan 05.55 skakade någon nära mig galler och ville ha hjälp med att nå en pekbok.
Ulle, oh ja!Samt lite baconstekos.
Blondie, även om jag lägger mig elva är jag död 06.00.
Skicka en kommentar