Att göra vaggvisor av Nirvana funkar sådär. Utan gitarriff och Kurts själfulla sång (nåja, sång och sång stundtals) får de melankoliska melodierna en klart mordisk underton av det läskiga keyboardliknande instrumentet.
Det perfekta soundtracket till en Stephen King-rysare om nattliga, slingrande varelser som lurar under spjälsängen.
Vill du verkligen utsätta din bebis för det?
Och dig själv?
I en mardröm nära dig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vi håller oss nog till Krokodilen i bilen. :-) Fika snart?
Kram V.
Haha, och C som gillar "Hajarna" med sitt blodiga budskap...
Absolut fika!
Kram!
Har också mejlat dig om fika. Svara bara då du hinner, kan och har lust, men för säkerhets skull får du min mejladress även här eftersom min dator är så krånglig att jag inte vet om alla mina mejl kommer fram: pia/at/prbendel/punkt/se
Skicka en kommentar