tisdag 5 augusti 2008

Spjälor är hårda, bebisar är mjuka

Vi är rörande överens, jag och baby C: resesäng är roligare. I resesängen spexade han för fullt, tumlade runt och studsade mot de fjädrande nätväggarna. Inte lika kul upptäckte C när han var tillbaka i sin gamla själsäng och tjongade in i spjälorna under en av sina semesterpiruetter.

Det bästa med resesängen var annars att den stod en trappa ned. I natt var det dags att sova på det gamla vanliga viset, sådär 20 cm från varandra. Jag vaknade så fort baby C vände sig.

I resesängen tog han för övrigt sina första steg. I singularis, i ett par omgångar. Ett steg, sedan stöp han som sin moster en rosévinsstinn Valborgsmässonatt för sådär 20 år sedan.


Ungefär här slutade kvällen för Syster Yster

PS Syster/moster är numera en högst skötsam yrkeskvinna och småbarnsmor. Just därför ser jag det som min systerliga plikt att påminna henne om sitt färgglada förflutna.

3 kommentarer:

Anonym sa...

ja man bävar för att en arm ska fastna ellan spjälorna i sömnen och bebisen gör illa sig :( huuua

Emmy
www.emmyt.blogg.se

Anonym sa...

Lustiga är att spjälorna bara gör ont om bebis är trött här hemma, annars är det bara kul. Knasigt!

Och grattis till en liten gående bebis! Nu börjar träningslägret. ;-)

Kram!

Hedda sa...

Emmy, bebisar är ju förvånansvärt mjuka och viga, så det är nog ingen fara. Jag är mest rädd för vad han kan lyckas dra in i sängen med sina små bläckfiskarmar.

Vera, än så länge har han hållit sig till resesängen och kryper hellre blixtsnabbt hemma. Vi får väl se vad han hittar på hos mormor nästa vecka.