Det bästa med resesängen var annars att den stod en trappa ned. I natt var det dags att sova på det gamla vanliga viset, sådär 20 cm från varandra. Jag vaknade så fort baby C vände sig.
I resesängen tog han för övrigt sina första steg. I singularis, i ett par omgångar. Ett steg, sedan stöp han som sin moster en rosévinsstinn Valborgsmässonatt för sådär 20 år sedan.
Ungefär här slutade kvällen för Syster Yster
PS Syster/moster är numera en högst skötsam yrkeskvinna och småbarnsmor. Just därför ser jag det som min systerliga plikt att påminna henne om sitt färgglada förflutna.
3 kommentarer:
ja man bävar för att en arm ska fastna ellan spjälorna i sömnen och bebisen gör illa sig :( huuua
Emmy
www.emmyt.blogg.se
Lustiga är att spjälorna bara gör ont om bebis är trött här hemma, annars är det bara kul. Knasigt!
Och grattis till en liten gående bebis! Nu börjar träningslägret. ;-)
Kram!
Emmy, bebisar är ju förvånansvärt mjuka och viga, så det är nog ingen fara. Jag är mest rädd för vad han kan lyckas dra in i sängen med sina små bläckfiskarmar.
Vera, än så länge har han hållit sig till resesängen och kryper hellre blixtsnabbt hemma. Vi får väl se vad han hittar på hos mormor nästa vecka.
Skicka en kommentar