Igår morse var det följ-med-pappa-till-jobbet-stund, eftersom jag hade en jobbfrukost jag inte ville missa. Några timmar senare hämtade jag upp en liten glad kille, klädd i en kaskad av färger. Rosa, rött, blått och brunt. Och svart och vitt. Det blir liksom så när pappa klär honom. Och pappa är mer noggrann än mig med att vränga könskonventioner. Därav rödrosa hoodie.
”Det är inte varje dag man får ett sådant leende”, säger östermalmsdamen som går bredvid oss nedför Birger Jarlsgatan.
”Nej, svarar jag, ”han är väldigt glad och flirtig av sig.
”Ja, vad söt han är”, säger damen och ser hans rosa kofta och nappsnöre ”eller är det en hon?”
Vad svarar man på det?
1.”Vänta lite, så ska jag kolla.”
2.” Oj, nu blev jag osäker själv av allt rosa.”
3.”Jamen du har rätt. Och vi som döpt knodden till Calle – så dumma vi känner oss!”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag känner ofta igen mig i det du skriver. Det är bla därför det är så roligt att läsa här.
Vi har fått samma fråga ett par gånger - han eller kanske hon - och då har min gosse bara haft gränsöverskridande färger som beige, orange, grönt.
Känner även igen det där med blandningen på färger och material då min käre make klätt vårt ättelägg.
Tack, tack!
Är det så viktigt att könsbestämma t o m en liten spädis? Det syns ju inte så tydligt på dem om det är en tjej eller kille och jag tycker inte att det spelar så stor roll.
Jag blir mest paff över att hon hörde mig säga att det var en han och ändå blev så osäker pga de rosa (snarare cerisa) plaggen att hon var tvungen att fråga. Nåja, hon kanske bara var lite eftermiddagstrött.
När jag läste till lärare kom jag ihåg att en föreläsare berättade att barnmorskor tar hårdare tag i barnet vid födseln om det är pojke än om det är en flicka. Det börjar redan där.
Förstår att du att du blev paff. När jag var gravid och första gångerna skulle köpa barnkläder höll jag på att dåna av hur tydligt uppdelade pojk och flickkläder var. Fick sedan en hel del tips om framför allt nätbutiker. Att könet så ofta går före individ och allt annat är tråkigt, extra tråkigt att det börjar så tidigt. Vi har ganska mycket röda kläder, och en del rosa, att ingen frågat om könet då vi använt dem kanske beror på att man tagit för givet att det är en flicka.
jag har ju tva tjejer, och nar den forsta var bebis och kladd i rosa fran topp till ta sa fick jag fragan av en aldre dam om 'vad heter pojken', sedan kommenterade hon coolt att 'jamen nu for tiden sa har ju killar rosa ocksa' :)
Bendel, ja, det börjar ju t o m i magen! Vi fick frågan om vi visste vad det var för kön och svarade att det var en pojke. Bra, sa personen som frågade, då kan ni börja måla barnkammaren blå. Jag svarade att jag för det första inte gillade blått på väggar och för det andra hade vi ingen barnkammare.
Agenten, aaah, skön stil på tantaluringen!
Hahahaha, du skulle höra svärmors kommentar när vi hade tagit på Olle en vit kortärmad body med sån där spets runt halsen: "Å, ha-ha (uttalat så, inte ett skratt alltså) en liten spets, precis som kungarna hade förr i tiden." Stöööön! Du kan ju säkert gissa att det lät helt annorlunda när Irma hade samma body. Garanterat nåt i stil med urgullig eller söt eller så.... För den delen lovar jag att ingen säger något när man klär på en lillkille storasyrrans gamla klänning (hon blir så stolt!) även om hon ständigt får gullighetskommentarer om hon har klänning på sig. Det är omöjligt att göra rätt känns det som!
/Magdalena
Skicka en kommentar