I princip nästan allt är ljuvligt i paradiset. Det är liiiite för varmt, men baby C verkar hantera det bättre än någon av oss vuxna.
Jag borde inte skriva ett enda ord till om Försäkringskassan, men eftersom jag är så arg att jag kan spricka och dessutom håller på att undersöka en JO-anmälan mot dem måste jag vädra lite.
”Vad ska jag göra?” frågade jag desperat juristvännen över ett glas vin inne på La Part des Anges, vinbutiken som är en restaurang och dessutom vår solklara Nicefavorit. Utrustat med AC, dessutom.
”Skicka brev eller mail varje dag”, svarade han. ”De måste diareföra allt och till slut tröttnar de.”
Jag inser att jag har agerat helt fel. Indignerat (men fullt rättfärdigat) har jag väntat på att de ska höra av sig, vilket jag nu har förstått inte kommer att hända. Troligare är att Bert Karlsson ringer och vill ha med mig i Melodifestivalen.
48-timmarsregeln är uppenbarligen mer guideline än regel. Det har gått närmare 300timmar (helger ej inräknade) timmar sedan jag ringde och blev lovad svar första gången och 80 sedan jag ringde andra gången. Har någon kontaktat mig? Sover Ms Parton på magen? Nä, just det.
Jag vill inte sitta och skriva mail varje dag på semestern – och inte heller springa ner till internetcaféet och koppla upp mig – så jag har struntat i det. Jag har alltså inte fått sjukersättning sedan början av 1990-talet. Min brist på belastning av det sociala skyddsnätet (och relativt rikliga skatteinbetalning) borde vara till min fördel, men verkar ligga mig till last istället. Förstås. I sann kafkaliknande anda som kännetecknar hela systemet.
Men nu måste jag ta tag i det igen. Något säger mig nämligen att banken inte är riktigt så tålmodig som jag har varit. Att ringa och förklara att försäkringskassan har mina pengar och att banken inte kan få dem än på några veckor eftersom handläggarna inte har grundläggande kunskaper i matematik är ett samtal jag inte ser fram emot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Har du kommit fram till din handläggare på tlf:en? Jag fick tag på direktnumret & nötte ned personen ifråga. De dagar jag inte hade tid att ringa bad jag anhöriga ringa. Ser ut som om jag vunnit.
Antagligen tillfälligt tillstånd. Men dock.
//L-J
Nej, nej. De vägrar lämna ut direktnummer, men jag har inte gett upp än.
Jag håller tummarna för dig!!! Och vilken bra strategi..
Skicka in nåt så att de måste skicka ett brev till svar. Då får du handläggarens direktnummer. Sen brukar det gå oändligt mycket snabbare. De stackarna på kundtjänst kan helt enkelt inte göra mycket.
Maken fick precis ordning på sitt bisarra sgi-ärende på det sättet. Han är fd frilans, fick sgi motsvarande halva sin nuvarande lön och det som borde vara en enkel korrigering resulterade i fjorton vändor brev, blanketter och överklaganden - tills han fick prata med handläggaren. Sen var det klart på tio minuter.
Processen! Ofantliga sektorns motto.
" ringa ringa ringa" är det hemliga vapnet tyvärr. Fast vi har det nog ganska bra på "vårt" kontor, antar att det är Bromma, har ingen aning om vart jag blir kopplad, men ja det funkar faktiskt bra.
Nu har jag fått fram direktnummer till handläggare, men hon är visst på semester. Och ärendet ligger hos hennes chef, som är namnlös och på alla sätt onåbar...
Skicka en kommentar