Den här morsan har lämnat mannen in charge av snorig avkomma och sitter just nu på The Connaught med klassisk musik i örat, en påse macaroons från La Durée vid fötterna och en i all ärlighet rätt äcklig cappuccino på bordet framför mig.
Det här är kvalitativ egentid. Det här, mina vänner, är bättre än en push present.
(Ja, det menar jag och nej, jag är inte full. Lite yr av sömnbrist och någon slags förkylning, men än hallucinerar jag inte.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åh, jag vill också!
Njuuuut!
Härligt! Du vet ju vad jag tycker om macarons! jag och min mammabuddie har börjat spåna om en barnfri storstadsweekend till våren, ack vad roligt det vore :)
(fråga Papavaganza om jag glömde hälsa på honom idag, jag tror jag mötte honom men just där och då så visste jag inte vem han var, jag kom fem minuter senare typ... och var det han så ber jag 1000 gånger om ursäkt för min stroppiga attityd. Var det inte han så ja, då kanske det var tur att jag inte ropade Hej Papavaganza)
Fyyyy, så orättvist! Varför ser inte mina jobbresor ut så?!
Nåja, njut lite extra för oss andra som är kvar i vardagen!
Håller med alla ovanstående talare - njuuuuuuuuut!
Och det gläder mig att du inte är bitter över push-presenten. ;-)
Kram!
Jag drägglar av avund:-) Grattis till dig som får vara i London. Själv hoppas jag ev. på ett besök (ensamt!) på det stora möbelvaruhuset i grannförorten i morgon... Så får maken övervaka tre snoriga kids hemmavid.
Åsså bråkar jag på Mulbäret som inte kan processa min internetorder. Shit vad jag önskar att jag åtminstone befann mig i Bath (mullis head office) om inte annat just nu.
Kram! Karin L
Håller med. Har själv spenderat två dagar i paris. Underbart att ströva omkring på gatorna i den vita staden, stappla sig fram på sin knaggliga franska och njuta av en kaffe på en uteservering...
Ah!
Skicka en kommentar