Morsa på stan

Eftersom jag går ut i Stockholm ungefär lika ofta som det är total månförmörkelse kändes torsdagen lite speciell. Supermodell lanserar skönhetsserie med hjälp av Stureplansgruppen. Det kunde bli precis hur kul eller knasigt som helst.

Min dejt fick ställa in på grund av diverse sjuka små telningar och min andra dejt fick nog av köande och knuffande och gick hem innan vi hann ses. Jag slapp köandet och hann dricka ett par glas bubbel och brydde mig därför inte så mycket om knuffandet.

Mellan fjärde och femte glaset ungefär insåg jag följande:
Jag var ungefär dubbelt så gammal som majoriteten av de andra gästerna.
Jag såg ut som en desperat hemmafru i min DvF, men tack vare vinet brydde jag mig inte.
Jag hade helt missat att pannband är vinterns pryl nummer ett, i alla fall om man är 18 och vill se ut som en av Olsontvillingarna (jag glömmer bort vilken).
Jag var sist med att bli barnsligt förtjust i Lady Gaga, som jag givetvis kände mig manad att dansa till. Det i kombination med punkt ett och två skapade lätt ångest dagen efter.

Och ni undrar varför jag inte går ut oftare?