När vi på planet på London City Airport upptäckte att ”Lappen”, baby C:s nya favvismjukdjur, inte kommit ombord, insåg jag att det är lättare att resa själv med ett barn. Är man två vuxna är det lätt att saker och ting (typ små mjuka, gosiga plyschvarelser) faller mellan stolarna.
För det gick förvånansvärt bra att åka själv till London med lille C. Även om jag inte fick någon hjälp på Arlanda (svenskar, världens minst hjälpsamma släkte?), gick det utmärkt att vika ihop den nyinköpta McLaren Techno XL och stoppa i den i transportväskan med en glad C hängandes i Babybjörnen.
På Heathrow stoppades jag i tullen – för innehav av synnerligen söt bebis. ”Aaaaw, he’s adorable”, utbrast tre kvinnliga tullare unisont och den manlige tullaren gav mig ett ögonkast som sa ”mig lurar du minsann inte”. Efter några minuters gullande fick vi lov att passera.
Att ha med sig baby C var till god hjälp även vid shopping. Aldrig har folk varit så vänliga! I Marc Jacobsbutiken på mysiga Mount Street satt expediten och höll honom i handen medan jag provade skor. Ett par klassiska svarta peeptoe-pumps fick följa med hem – med 70%-ig rabatt. Till och med på föräldrapeng har man råd med det.
Nästan.
PS Jag har verkligen saknat att blogga. Så mycket att jag dikterat inlägg tyst för mig själv. Det är bara att inse – jag behöver en assistent. Någon som har en St Louise*, som inte har något emot att sitta i mitt vardagsrum och jobba, att rekommendera?
*Ni som sett SATC vet ju förstås vad jag menar. Och det har väl alla vid det här laget?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Min "ta hand om dig (fast även jag känner igen mig allt för väl)"-hälsning försvann på förra inlägget så nu testar jag igen med ett rungande:
Välkommen tillbaka! Kul att du har saknat oss lite med. :)
/Ulrika
Tack! Så roligt att höra!
Det har varit tomt, men lite, lite skönt med ett break. Och jag har fått lite pikar från närstående att det minsann är hög tid att återuppta bloggandet - även om det blir lite mer uppehåll för semester snart.
Jag har saknat dig! Och jag mumlar en massa inlägg när jag sitter i bilen. Min Louise skulle sitta i baksätet och ta bloganteckningar!
Härligt att du är tillbaka!
Jippie- du är tillbaka, äntligen! Har följt din blogg i snart 3 år och har nu insett att den är starkt beroendeframkallande. Hojta till om du behöver en St Louise, jag är en sylvass sekreterare till vardags (Donna i West Wing är min alias)och jag bor i Vasastan så... :-)
Agenten,detsamma! Ska genast läsa in mig på agentlivet.
Bendel, tack! Och det har varit härligt att läsa om er resa - visst går det över förväntan bra att resa med barn?
Anna, you're on! Om du bara visste vad jag gör lite närmare yrkesmässigt skulle du korsa St Eriksbron innan jag hinner säga "diktafon". Och vad kul att du hängt med så länge (är det verkligen så länge?)!
Välkommen hem! Har saknat inlägg från dig
Tack! Ska kika in och se hur du och mys-Melvin har det!
Skicka en kommentar