Så här några veckor innan baby C:s ettårsdag kan jag bara konstatera att här går det inte fort. Det gås inte alls.
Han har visserligen gått med stöd sedan han var sju månader, men än har han inte tagit mer än ett par stapplande steg på egen hand. Tvärtom, han börjar regregera och gillar nu att åla, helst in under möbler.
När knoddarna runt omkring börjar knalla känner jag som Duktig Flicka en viss prestationsångest. När ska C knata själv?
Jag vädrade oron med kloka mormor, som svarade att lille C:s morbror vägrade gå innan han var 18 månader.
Så nu vet vi vem han brås på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
njut.
/L-J
Som sagt, njut av lugnet. Gående barn under ett år är ofta "ostadiga" (låter konstigt men du fattar). Mina har varit över 14 månader, förutom trean nu som började gå under 13 - vi är förbluffade!
Klart jag sett foton på er lgh - jag går inte under epitetet 'bostadsknarkare' för inte :-)
Lille C gör sällskap med lille Z
Varför gå då man kan krypa?
Pratade förresten med Linda om att åka ut till Andy's lekland i Sickla imorgon. Kanske något för er med?
L-J, jo, det är klart. Som jag sa till vänner vars barn inte kröp.
Karin, skönt, då får dina tre barn vara förebilden.
blondie, det skulle vara toppen - men vi har liksom lite att plocka iordning inför söndagen...
Carl gick inte förrän han var 16 mån. Han var dessutom tjock som en boll. Däremot pratade han väldigt tidigt. Tänk dig en stor, rund bebisblobb som bara sitter på golvet och pratar med fullständiga meningar. Lite creepy faktiskt.
alison, haha, tur att han växte upp till en lång, stilig man!
Hej Hedda, det är Gud..
nej, jag menar Tjata. Hittade just hit!! Kul!
Majken började gå förra veckan, och hon föddes i maj förra året..
Min kiropraktor säger att mitt bäcken kommer att förbli snett i ca. 5 år till tack vare allt kånkande. Bra business för honom!
Hoppas ni mår bra!
kram
Det är intressant att "alla" är så på för snittåldern är tydligen 14 månader.
Kramisar V.
Oooh, hej Annatjata! Så söta lilla Majken har äntligen kommit på att det är kul att knata! Hoppas jag får träffa er snart!
V, vi umgås väl bara med underbarn, typ M...;-)
Åååå, njut så länge det varar!!!
Sen börjar ditt livs mest hektiska år innan det har vuxit fram til förstånd i det bedårande lilla huvudet. Herrejisses vad man jagar, det går inte att släppa dem med blicken! Men Katty förstår tack och lov att ta det lugnt, hon stapplar lite runt bordet. Tror hon dröjer lite längre än Betty so gick strax innan ett. Håller tummarna...
big sis, ojoj, det är så man blir av med de sista gravidkilona...
Redan nu släpper han sargen, men han är faktiskt rätt försiktig. Än så länge.
Tobias är snart 13 mån och har inte tagit ett steg. Han klättrar istället. Storasyster hade inte heller bråttom, men det är helt ok för mig. Man får släppa tävlingsandan och tänka på att barn som går "lite senare" oftast är stadigare på en gång.
Skicka en kommentar