Mitt hår rasar som Ericssonaktien. Överallt finns testar och tussar i rävrött. I baby C:s klibbiga små nävar stretar det alltid långa strån och min rockrygg är helt hårig.
Jag har lust att samla allt och lägga ut till fåglarna. Det finns nog för att förse kvarterets alla skator med mjukt, dyrt schamponerat och inpackat byggmaterial.
Eller göra som det galna paret vars hundar dog: sticka en kofta av eländet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Då ska du se hur snyggt håret blir nä det börjar växa ut igen! Jag skulle snart börja kategoriseta min frisyr som en "mullet"
Fy fan för att amningsfälla.
/emmli76
Ha ha ha. Du är ju för skoj! Jag förstår dig absolut. Jag brikar hitta mina hårstrån överallt! Här om dagen upptäckte jag ett i min hemmalagade päron- och bananpuré *skäms*. Dags för hårnät kanske.
Ärligt talat tyckte jag att du var oförskämt fin i håret sist vi sågs. Kram
Zorn
Emmli, jag har inte ens tänkt så långt. Fast jag tycker knappast att du hade en renrasig amerikansk/kanadensisk hockeymullet när vi sågs.
Zorn, tack raring! Och hårnät är nog ingen dum idé, det börjar bli pinsamt mycket hår i maten här också (fast inte i onsdags, dock ;-))
Hårspray säger jag bara. Hårspray.
;-)
Skicka en kommentar