Lägenhetsletandet ledde till att vi hittade, om inte drömlägenheten, så i mina ögon en bra kompromiss som maximerade antal rum på ytan vi har råd med och uppfyllde nästan hela den digra kravspec-listan.
Några axplock:
Badkar åt mamma och baby C. Check.
Fin gård med lekplats åt baby C. Check.
Balkong där hans föräldrar kan sitta och hålla ett öga på honom. Check.
Öppen planlösning med riktigt fläkt, inte kolfilterfjant, åt entrecôtestekande far. Check.
Inbyggd micro för barnmatstining. Check.
Inflyttningklart. Check.
Tyvärr ville mannen inte fortsätta budgivningen och lägenheten såldes till ett lyckligt enat par. Visserligen är vi två om det hela och vill han inte så vill han inte. Men ändå.
Så just nu är jag arg över att behöva spendera sommaren i en lägenhet utan balkong och badkar och ett fortsatt hisstrixande. Och att mannen nu insett att jag har rätt i att vi behöver göra i ordning här hemma för att maximera förvaring, införskaffa ny tvättmaskin och borra upp hyllor lite här och var – något jag tjatat om sedan jag blev gravid.
Jag bara väntar på att han kommer på att vi borde slagit till på den där lägenheten.
Bitter, moi? Det är bara förnamnet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lägg till "toknära till dagis" på listan också, du kommer aldrig att ångra dig!
Eeh, nämnde jag att det var ett dagis I HUSET? *grmphph*
Skojar du? Din man kommer att få ångra det här! Ge mig hans nummer och jag ringer och skäller på honom!
Vi har än så länge bara ett frö i magen men min flyttstress accelererar varje gång vi släpar upp överfulla icamaxi-påsar för de fyra trappor utan hiss det är till vår trånga vindsvåning.
Min man tycker inte det är så farligt & ingen anledning att börja stressa medans jag med panik i blicken ser mej släpa upp hund, bebis & vagn....
Agent586m kan du ringa min man oxå???
Agenten, jag hör av mig till dig med numret ;-).
Nina, jag hade faktiskt övervägt att flytta... Visst, för hundra år sedan klarade man sig utan hiss, men då fanns det säkert babybärare. Eller nåt. Hur som helst, tänk om du blir snittad och inte kan bära något annat än barnet - om ens det?
Skicka en kommentar