Fyrtio procent är för amatörer

London var underbart och dyrt. Precis som vanligt, med andra ord. Fast reorna var grymt överskattade, få ställen kom upp i 70 %, som jag hoppats på. Finanskris bah! I Marc Jacobsbutiken hade de bara segat sig ned till 40 %, vilket inte imponerar på mig. Eller snarare, jag hade inte råd att köpa de läckra stövlarna för 5 000.

Ändå spenderade jag pengar som en packad sjöman. Först, för att ni inte ska tro att jag är helt oansvarig vill jag säga att en ansenlig summa gick till kläder till junior samt inredningsdetaljer till hans rum. Och så vill jag nämna några saker jag inte köpte, förutom de ovan nämnda stövlarna:
Solglasögon från Tom Ford – jag hann liksom inte ens få upp kortet innan jag schasades ut från Harvey Nicks av mannen.
MC-jacka från Marc by Marc Jacobs – jag velade lite för länge och sedan velade jag lite till.

Men det bidde en DvF-klänning – inte en wrap, men en klassisk Kittklänning som framhäver det lite bättre och döljer det lite sämre. Ärmar till armbågen, generös urringning och finurligt ryschad över magen. Dessutom garanterad rynkfri sidenjersey. Och så bidde det ett Chanelskärp som jag hittade på Heathrow till halva priset. Och skärp håller hur länge som helst, så då får man spendera en bra slant, eller hur?

Jag har nämligen bara fyra skärp hemma. Ett i gummi från mitten av åttiotalet, ett paljettprytt från HM, ett Barcelonadesignat med nitar och kilotungt spänne och mitt lilla nätta Hermès. Ni hör ju hur det riktigt ekade i skärplådan. Tur att jag hann hitta något att fylla upp den med.


Fast jag ser både betydligt goare och gladare ut i min