Trött efter en ännu en nappsprättarnatt satt jag mig imorse med knodden i knät och åt müsli. Det gick finemang fram tills han med en blixtsnabb rörelse körde näven i skålen, grabbade tag om en massa müsli och fil och sprätte det över sig, mig, soffan och nya mattan. Jag ställde ifrån mig skålen, reste mig och gick mot badrummet, strösslandes solrosfrön och hasselnötter. Badrummet var dock upptaget av mannen, som var lite medtagen efter gårdagens personalfest. Jag styrde om kursen mot köket. Mer müsli föll som ett spår efter oss.
När jag stod och bände kruskakli ur knoddens små kletiga händer kunde jag inte annat än skratta.
Humor är tragedi plus tid, säger Mark Twain. Tur att tiden går väldigt fort ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar